Eva och Teresas reserapport
Daterat: Onsdagen den 19:e januari 2005 kl 01:01

TISDAG
Vi anländer till Arlanda, och ska checka in vårt bagage. Före oss i kön är en kvinna i rullstol, samt hennes personlige assistent. Han pratar några standardfraser med oss. Plötsligt sluter sig en andra kvinna till sällskapet och avslöjar att invalidon i själva verket har druckit för mkt alkohol kombinerat med värktabletter. Sällskapet får plötsligt en helt annan glans, de är ett äkta white trash-gäng! De blir ju självklart så att namnet på gänget blir Berra-gänget, efter Sven Melanders klockrena roll i Sällskapsresan.

På planet sover Teresa, så mellan filmen, sketcherna och det andra roar Eva sig med att tjyvlyssna på mannen framför-lite lik Janne för övrigt- och kvinnan bredvid honom. De verkar ha funnit varandra på planet och byter t o m nummer lägger Eva märke till, helt i linje med den nya approachen skvallertant.

Hotell i La paz i Puerto de la Cruz. Lyxigt område med många tyska feta turister, och med långa trappor ner till city. Helt sjuuuukt långa trappor faktiskt. När vi packar upp märker Teresa att hon slarvat bort sin ena bok på Arlanda. Något som visar sig vara ett ödesdigert misstag....

Middag på en italiensk restaurang med förmånligt pris, därefter besök på en
bar vid torget servitrisen påminner till stor del om en hamster, en liten gnagare, vilket självklart ledde till stor uppsluppenhet i sällskapet.

Kvällsdopp i poolen. Den uppvärmda poolen.

Kvällen avrundas med besök på gamla klassiker som Familjebaren och Azucar

ONSDAG
Rundvandring med My Travel, vårt resebolag. Vi får sangria.
Därefter ligger vi som sälar vid vårt poolområde.

Middag på Tapasstället - ensamma på en gata som förmodligen ska föreställa ett turiststråk. Men Tapasstället var ett härligt hak.
Proppmätta går vi hemåt. Försöker att rulla uppför trappor men det visade sig vara svårt.

TORSDAG
Poolen igen.
Lunch i hotellbaren, tortilla
Nu är det så dags att notera att den stora pinten i baren kostade 1.8 Euro. Alltså vann man inte mycket på att köpa en liten jävel. Dock var en pint tung att lyfta

Teresa har ont i ben och rumpa och orkar därmed ej traska i trapporna till centrum därför blir det barrunda i La Paz, vårt pensionärsområde.
Apricot var baren en supermercado ifrån vårt hotell (i princip två meter bort). Där träffade vi tyska damer som bjöd upp Eva att dansa med dem på det obefintliga dansgolvet- något som ej nobbades, och en full man som bartendern ideligen hällde ut ölen för- alternativt fyllde på våra glas med. Det komiska var att hans bersusning var av den grad som Eva och Teresa skulle kalla för nykter. På Apricot bestod underhållningen av live spansk smörsång. Eva träffade en vilsen men glad engelsman, som skulle åkt taxi från Puerto till andra sidan stan men hamnade utanför vårt hotell istället. Men lika glad för det var han. Teresa fastnade med en spanjor som bjuder på öl och vill prata. Mycket. Länge. Han bjuder in damerna till vin i hans lägenhet dagen efter. Tilläggas bör att spanjoren var 60. Plus.

Vi ramlade vidare till baren P1, där vi blir serverade shots med kommentaren ”From the gentleman in the bar”. Vilken klassiker!!!!! En ful glad spanjor vinkar från den andra sidan baren.

Plötsligt hörs lite jidder i andra delen av baren, en ung tysk är väldigt uppbragt, stolar flyger och glas går sönder. Väldigt spännande när man slipper vara i centrum av slagsmålet. Något den sk gentlemannen var så han tog tillfället i akt och flydde till vårt bord.
-Hello
-Hello
- Where are you from?
(Både Eva o Teresa ser blasé ut och önskar sig någon annanstans)
-Sweden, mumlas det dock fram
-Switsherland?
-No, Sweden
-Oh, Sweden. Oh sexy. Oh beutiful.
Så här sitter denna lönnfeta medelålders charmör och stönar fram i någon minut, tills vår öl är uppdrucken och vi lämnar stället- uppspelta efter att fått bevittnat ett äkta barslagsmål.

FREDAG
Poolen hela dagen.
Vi får springa ut från hotellet för att inte spanjoren från dagen innan verkligen ska vänta på oss klockan nio i lobbyn för att dricka vin med oss. Sen blir det middag på tapasstället igen. Vi behärskade oss och åt lite mindre denna gång.
Barrunda - Buddhabar, Magnum, Familjebaren, Burgerbar, Azucar & TFN
Teresa: 7 öl + fördrink och ett glas vin
Eva: 4 öl + fördrink och över en halv flaska vin.

På Magnum lägger vi märke till två spanjorer i baren, mest pga att de lägger märke till oss en massa. Den ena ser ut som Hin Håle själv, vilekt ju snabbt blir hans namn. När vi går vidare till Azucar möter vi Hin Håle o hans kumpan där, kumpanen bjuder upp Eva till salsa, två ggr tackar hon ja.

Så fort vi hittat ett bord på Azucar blir vi paxade, vilket är ett fruktansvärt irriterande sätt att bete sej på och som många spanjorer använder sig av. Tre lite äldre spanjorer som tror att vägen till kvinnans hjärta går genom att göra henne döv. Teresa avsnoppar väldigt bra: Spanjor - ”Vill du att jag ska sjunga för dig?” (fast på spanska då) Teresa- ”Vadå? Är det kareoke eller?!”
Eva förstår dock inte lika bra och blir då döv i stället efter en serenad i örat. När vi till slut försöker avbryta diskussionen tar det typ 10 min innan männen förstår att de INTE ska följa med oss hem, skjutsa hem oss, walk us to the door eller något annat felaktigt.

Ett spännande fenomen är de två unga spanska töntarna som visar sej vara värsta John Travolta på dansgolvet. Ett försök med ”Do you wanna dance?” lyckas inte med Eva, som annars tycks vara den mest danssugna i gänget.

Vi avslutar kvällen på den koola baren TFN där bartendern hade en sjukt snygg häck!

LÖRDAG
Poolen. Berra börjar kommunicera och hans vän Lotta från Gotland berättar om hela sitt liv för oss Cancer, tatueringar, dotter, pojkvänner... Under natten hade Berra kommit hem från ngt disco och inte fått upp dörren. Är man som Berra är så är då förstås lösningen att sparka in dörren. Må så vara att det är en effektiv lösning- till saken hör dock att den insparkade dörren tillhörde rum 537. Berra bodde på 437...

Berra har också förlorat en massa pengar, berättade han i samma andetag som han undrade om det var möjligt att planka in på djurparken i stan.
Lotta berättar lite förtroligt att hon har ont i halsen. För Berra- som är hennes ex- tog stryptag på henne igår. Det går inte att förklara hur konstiga och galna detta gäng var. Pricken över i:et var deras åldrar: Lotta 40 år, Linda (invalidos) 30 och Berra 33 år...

Vi smiter ut för att bli av med Berra och hans vänner som vill hänga på oss ut.
Vi äter ute men blir sen trötta, sover ”middag” i 12 h.

SÖNDAG
Sämre väder vilket passar bra för långpromenad. Parque Tauro, havet & Loro Parque. Från det sistnämda stället går det gratis minitåg (sådana som man har typ på Furuvik) till centrum. Vi hoppar på!

Kinesisk lunch, mycket gott! Middag hemma med en flaska vin
Barrunda: Budhabar, Magnum och puben därbrevid på hörnet. På puben därbredvid som vi aldrig tidigare hade besökt men alltid haft som riktmärke blev det en häftig entré- stället tystnade!! Alla vände sig om, samtal avstannade, och sedan fortsatte det igen. Ganska snart började en engelsman prata med oss. han var trevlig och bodde i Puerto. Efter en stund (och två pint senare) kommer det in två killar. Eva blir eld o lågor då den ena killen är han som satt framför på planet, han som bytte nummer med sin granne. Vi börjar prata en massa med Christer, som han hette(förmodligen) och Martin. De var surfarkillar och trevliga. Vi tar med dem till Azucar och uppfattar det hela som en lugn tillställning. Med tanke på Teresas whiskeyröst och minnena dagen efter om två svenska tjejer som skränade och pratade i stereo... så var nog de där pintsen rätt stora ändå. Dock billiga efter att Eva uppmanat Teresa att betala för två stycken, inte fyra. För att sedan avslöja att det bara var ett sätt att spara pengar. Alkoholen kan göra den mest ärlige (?) till en ful fisk.

MÅNDAG
Bakis. Lika bra att sova då det är dåligt väder
Vi letar billig vodka och hittar en sort som det lika gärna skulle kunna vara en döskalle på. Men den kostade bara 5 Euro så det var den värd. Förmodligen, vi har inte testat den ännu.
Shoppingcentret igen
Glass på ett hak, väldigt bakis båda två.
Smörgåsar på cafeteria 2000, återigen ett hak.

Seg eftermiddag med böcker. Eva blir klar med sin andra bok Sugar så Teresa äntligen har ngt att läsa, efter en dag utan förströelse. Eva läser ut Leif GW Perssons bok Grisfesten i ett litet nafs och får uppleva det tråkiga i att inte läsa.

TISDAG
Hemresa
Sista frukosten på balkongen i solen. Nu var det så dags för det fina vädret att återvända!
I lobbyn haltar Berra runt och mummlar om deras försvunna pass. Han ser ut som en lidande hund, och Lotta är arg på honom. Vilket gäng! Berra har öven lyckats slarva bort Lottas pass. Är det inte det som kallas vänskap?!

Flygresan var bra, man fick välja vilka filmer man ville se på sin lilla skärm. Praktiskt!