Vi hade blivit varnade - men ändå!!
På.gr.av mitt tillfälliga rörelsehinder bestämmer maken och jag mig för att ta bilen hela vägen till Skeppsholmen. Vi ska se den omstridda, starka pjäsen "Vår Klass", där en vän spelar en av rollerna.
Det är höstmörkt men vackert, när vi kommer ut på Skeppsholmen, där teater Galeasen ligger. Det är en liten teater, och ingången är dold på baksidan. Vi är i god tid, och efter hand droppar resten av publiken in. Lägger märke till, att det verkar vara polacker och judiska familjer som dominerar.
Spelet kan börja!
Att skriva någon slags recension av pjäsen tycker jag är lika svårt som Leif Zern skrev i DN idag. Det är en pjäs som griper tag, såväl det starka innehållet som de utmärkta skådespelarprestationerna och den enkla dekoren. Pjäsen är omdiskuterad, och det finns flera polacker som hävdar att den inte är sanningsenlig. Dock är det ingen dokumentär, utan en fiktiv pjäs som bygger på en verklig händelse.
Hur som helst ger den många tankar som även är dagsaktuella!!
Vi har en solros med till vår vän! :-)
________________________________________________________________________________
VÅR KLASS
HISTORIA I XIV LEKTIONER

Teater Galeasen kommer att ha skandinavisk urpremiär med Vår klass av dramatikern Tadeusz Slobodzianek, internationellt erkänd dramatiker, regissör, teaterchef och en av Polens mest kända teaterprofiler.

Vi får följa en polsk skolklass på tio barn – bestående av både katoliker och judar – från början av 1930-talet fram till vår tid. Smärtpunkten i pjäsen är det som utspelade sig i den lilla polska byn Jedwabne den 10 juli 1941. Den varma sommardagen mördade den ena halvan av byns befolkning den andra. 1600 judar förnedrades, torterades och brändes till sist levande i en lada, mitt i stan. I sextio år löd historieskrivningen att det var tyskarna som gjorde det. Idag vet vi att det var byborna själva, alltså grannar som mördade grannar. De som inte själva var med stod bredvid och tittade på.
Men pjäsen skildrar inte enbart en historisk katastrof. Ytterst handlar Vår klass om något så svårt som hur och vad det är att vara människa; vilka handlingar vi är kapabla, eller inte kapabla, till för att överleva. Ingen mänsklig relation är enkel, ingen är enbart skyldig eller oskyldig.

Kanhända är Slobodzianeks pjäs särskilt viktig för oss i Sverige, eftersom vi i så hög grad saknar egna minnen och upplevelser av krig och faktiskt också närkontakt med vår europeiska historia. Vi tror gärna att det inte handlar om oss. Det gör det förstås. Att vara neutral, passiv, åskådare – eller att glömma – är ju också det en aktiv handling. Och även om de historiska förutsättningarna har förändrats är de mänskliga mekanismer som är i rörelse i pjäsen, tyvärr, inte historiskt unika. Det räcker med att vi påminner oss om vad som händer i till exempel Egypten och Syrien, just nu.
Vår klass är en pjäs som inte släpper taget om dig. Den är oroande, fruktansvärd, skoningslös. Och absolut nödvändig. (ur programmet)