Det var en mycket het dag som vi anlände Stockholm Frihamnen, för att ta oss till Tallinn. Vi visste väldigt lite om vårt resmål och såg fram emot att ta del av de mer kulturella delarna av stadens och landets historia. Väl i hamn i Tallinn, hoppade vi på en sightseeing buss med svensk tolk. Det var nog den bästa guidningen jag tagit del av. Estlands folk består av över 100 olika etniska bakgrunder, har två olika skolsystem; ett estniskt och ett ryskt. Så man kan säga att halva Estland är estniskt och halva ryskt (förutom de mindre minoriteterna av övriga etnsika bakgrunder). Jag brukar ha rätt bra koll på lite av allt möjligt men att Tallinn skulle ha varit svenskt en gång i tiden, hade jag ingen som helst aning om! Dessa vackra borgar som trots allt är mycket välbevarade och inte tagit allt för mycket stryk av krig och rysk ockupation - hade flera varit under svensk flagga. När guiden säger: - Där vajade svenska fanan i 500 år, så ni kan känna er som hemma. Ni är hemma! Då kände jag en märklig patriotisk känsla krypa fram och ögonen tårades. "Hem" är ett laddat ord och även om jag tycker om att resa - så är hemma bäst. Det är där jag laddar mina energidepåer inför nästa resa.

Till alla som är skeptiska - som jag var innan denna resa till Tallinn - boka er nästa resa dit. Ni kommer inte att ångra er. Och naturligtvis ska ni åka sightseeingturen och ta gärna god tid på er att promenerar innanför stadens murar, besök byggnader och kyrkor.

Allt är naturligtvis inte bara positivt men var plats har sina för- och nackdelar. Jag överlåter till er att själva uppleva vad ni tycker är för- och nackdelar med just Tallinn.