Jag har gjort det!!! Jag har susat ner för backarna i Stöten och det var jättekul! Jag överlevde, jag fann mod och jag vill åka mer.

Jag hade kramp i vaderna i fyra dagar, dag som natt. Fick väldigt lite bra sömn och lite träningsvärk i baken men annars var det kanonbra. Jag ramlade några gånger både i backen och när jag skulle hoppa av liften men vad då då??.... Jag åkte bara dom gröna backarna och det räckte för mig. Jag tyckte det gick otäckt fort emellanåt men jag vande mig.

Jag är imponerad av alla små, små barn som inte visade någon rädsla för varken fart eller höjder. Så orädd skulle jag vilja vara.

Mormors störtlopp var kul, riktigt kul men inte från början..... Då första gången när jag stod där uppe på toppen och skulle börja glida nerför så slog mitt hjärta dubbelt så fort och svetten började rinna nerför ryggen och paniken började komma. Jag tyckte skidorna och framför allt stavarna klibbade fast i snön och jag for som Bambi på hal is. Då blev jag arg, riktigt jäkla förbannad. Att försöka ploga var ju rent lönlöst ansåg jag för det gick ju helt enkelt inte......eller..... Jag for ner bland träd och buskar i 200 knyck....eller kanske bara inbillade jag mig det....? Jag är inte den som ger upp utan upp i backen igen och det kändes en aning bättre, men bara lite. Jag benämnde backen som äcklig och liknade den med en skräckfilm.

I går var det vår sista dag i Stöten och mormors störtlopp var härlig. Lite otäck men jag hade kontroll och skidorna gjorde faktiskt som jag ville. Ohh, vad jag är glad att jag prövade och att jag fann mod.

Min dotter gjorde ju också sin premiär i backarna och hon lärde sig på en kvart hur man hanterade skidor, snö och backar. Jag är jättestolt över henne, hon är världsbäst.

Mersmak fick jag helt självklart och redan innan jag kom hem hade börjat fundera på nästa skidresa......