Min sambo skulle göra ett besök tillsammans med sina kollegor hos Songzhen Library som är ett sorts bibliotek/konferenslokal med boende för buddister och andra. Detta var platsen hon bodde på under sitt första besök i Indien och de skulle förbereda inför en konferens de skulle ha där på lördag. Hon frågade om jag ville följa med och det var inte svårt att hitta ett skäl till att lämna huset för en dag.

Vi anlände vid biblioteket några få minuter innan klockan 14. Tyvärr så kom vi precis till lunchen så vi fick stanna kvar för att möta personalen efter deras lunchrast.
Under tiden då de hade lunch så tog vi en promenad runt området och min sambo visade vart hon bodde vid sin vistelse här. Området var väldigt fint och omgivet av små rabatter och trädgårdar. Många av de boende här var bortresta men vi sprang på en munk som fick kontakt med min sambo och de två verkade känna varandra väldigt bra. Han ville bjuda in oss på te och jag tackade snabbt ja då jag var intresserad av att se hur de bodde. Vi fick följa med in i hans "lägenhet" som, ifrån vad jag kunde lista ut, bestod av två rum och ett litet kök. Här inviterade han oss till att ta plats på en madrass på golvet medan han tillagade kinesiskt te i det trånga köket.
Nu visade det sig att min sambo inte ens kom ihåg denna munk utan bara hade spelat glad över att träffat honom. Hon gjorde ett rätt bra jobb i att låtsas kännas vid honom då jag även gick på det. Helt plötsligt så hamnade vi i en lite pinsam sits då hon inte ens visste hans namn.
Där satt vi i hans lilla lägenhet under en något pinsam tystnad. Vi småpratade lite om trädgårdarna runtom området och han berättade att han hade ansvar för att odla lotus i en närliggande högt uppsatt Lamas trädgård. En Lama är en sorts buddistisk präst, inte ett sådant där spottande djur om någon skulle tro det…

Efter lite kallprat och det att jag försökt hälla i mig skållhett te som serveras i ett tunt saftglas så gick vi vidare för att möta upp med personalen. De visade oss in i konferenslokalen och när vi var klara där så gjorde vi ett besök inne på biblioteket och sedan så tog vi en taxi till Rajpur för att käka på The Orchard.

Vi hade nu bestämt oss för att avstyra vår resa till Rajasthan efter att ha hört om att det varit 43 grader varmt där häromdagen. Istället så var vi inställda på att besöka Ladak som ligger i norra Indien. Paret som ägde restaurangen hade varit där så vi tänkte vara lite taktiska och fråga dem lite om området. Det visade sig att mannen hade en kusin som hade ett boende och en äventyrsbyrå i Leh, som är huvudstaden i Ladak. Vi hade redan gjort en bokning på ett av de dyrare hotellen då vi gärna skulle välkomna lite komfort under denna resa. Vi var beredda att betala runt 2000 rupier för en natt, vilket var ungefär 285 SEK. Detta anses dock vara sjukt mycket pengar för den lokala befolkningen som istället ville få oss till att välja något för runt 500 rupier. De hade lite svårt att fatta att vi är vana med en annan standard och kan helt enkelt inte förstå hur man kan slänga ut så mycket pengar på en natts boende.

I vilket fall så tog vi hans kusins adress och lovade att höra av oss när vi kom fram. De kunde tydligen erbjuda lite olika tjänster för oss. Ladak är tydligen ett paradis för trekking men även utflykter med Jeep. Jag var lite intresserad av flottränning så det var något som vi hade på vår lista av saker vi kunde tänka oss.