Själen blev kvar i Thailand

Just hemkommen från Thailand, brun och fin, men lite skrapig i benen och händerna. Jag tog en långtailbåt från Rawai till Coral Island för att snorkla. Det var inte så mycket att se på närmast stranden så jag (som är som Nicke nyfiken) simmade längre ut bakom berget. Där var det mer koraller och små grottformationer och jag glömde helt bort det viktigaste när man snorklar, speciellt utan fenor! Jag tänkte inte att jag måste ta mig tillbaka motströms !! Jag kämpade i ca 1,5 timme i vågorna, men kom ingenstans. Var långt från beachen ute på öppna havet men inte så långt från några korallformationer. Jag började tappa orken och insåg att jag måste försöka simma till korallerna och vänta på hjälp. Sjönk av utmattning ca 3 meter från en korall och tappade snorkeln. Orkade inte ta den i munnen igen. Kippade efter andan och svalde saltvatten och min tanke då var: "nu drunknar jag, men vad skönt att jag få dö i Thailand". Jag vet inte hur jag fick nya krafter (det kanske var den finska sisun), men minns att jag la mig på rygg och tänkte att nästa våg kastar mig mot korallen, vilket också skedde. Jag klamrade fast mig med händer och fötter och kände att jag fick en djup sår i vänstra stortån. Efter en stund kom en större turistbåt och jag vinkade och skrek på hjälp. De lossade en livbåt och kom och hämtade mig. Jag orkade inte ta mig upp på båten så först fick jag simma längs sidan, men sedan styrde pojkarna till en större korall där jag kunde klättra upp på båten. Blodet forsade från benen och i tån hade jag stort jack. Pojkarna körde mig tillbaka till beachen och bar mig till restaurangen där jag togs om hand av personalen som baddade mina sår och smorde på någon smörja som stoppade blodflödet. Det blev ingen med bad den dagen. Jag var chockad och bara darrade efteråt när jag insåg hur nära det var... På kvällen tog jag en whisky eller två och berättade om upplevelsen gång på gång till min man och vänner. Har inte fått mardrömmar, konstigt nog.
Det känns dock som jag lämnat min själ i Thailand för jag längtar redan tillbaka !

Marjo