Sicilien

En underbar, solig vecka blev det pa Sicilien och vi flyttade i princip in hos Kajsa i hennes kalla och oppna salong. Fyra dagar rakade visst bli en vecka, som hennes fem lagenhetskompisar (sex om man raknar kackerlackan under koksbanken...) fick sta ut med oss.

Veckan handlade mest om utflykter, turistande, sol, farsk frukt pa markanden och inte sarskilt mycket om tagbokningar eller metrostress. ryggsackarna vilade lugnt i soffan hela veckan och vi och fjallroven och lillebror hade verkligen kommit till den punkt i vart forhallande dar vi kande att en paus var efterlangtad.

Sicilien var i korthet:
- Catania, Kajaas hemstad. Marknad, glass i hamnen, farska jordgubbar, galen trafik, tiramisu, vila, utomhuskonsert, cappuccino, cannoli, studiebesok pa Kajkajs jobb, (dar jag skulle hjalpa till, men om det var nagon hjalp ar val tveksamt.... kul var det iaf att mala teaterkulisser!), pasta med rod pesto, pafrestande italienare.
- Taormina x 2. Fantastisk utsikt, otroligt vacker medelhavsby uppe i bergen, Etna-utsikt, strandpromenad, vackra strander, gronblatt vatten, vykort, sol och VARME, bergsvandring, linbana som skramde livet ur Valle, fotbollshuliganer pa taget, pafrestande italienare.
- Acitrezza. Mysig fiskeby, sol, glass, pafrestande italienare.
- Syracusa. Lucia, grekisk teater, hysteriskt jobbiga skolklasser, irrande utan karta, citronlundar (heeelt otroligt. man kunde kanna citrondoften och var omgiven av trettiotals citron- och apelsintrad.), pallande av nyss namnda citroner. (Hanna hoppar over ett staket och ger sig in i snarskogen, kommer glatt tillbaka med tva trofeer, bara for att upptacka att 20 m senare var det bara att ga rakt in till traden, utan att ge sig over staket och genom sly. men det var kul.)
och just det, pafrestande italienare fanns det dar ocksa.

ETNA far ett eget litet avsnitt.
I lordags skulle jag och Valle aka dit, men efter att Valle kommit fram till att hon klarade sig utan "nat javla snoberg" blev det jag som lamnade Catania i en buss full med tyskar. Riktigt haftigt att aka den ringlande vagen upp pa vulkanen, och lavan lag tjock overallt. vid ett stalle syntes bara taket pa ett hus, det hade blivit helt begravt.
Val uppe pa 2000 m ungefar gick jag runt och kollade in nagra kratrar och sjalvklart den fina utsikten. Det blaste sa mycket att det inte gick att ga rakt, och jag var glad over den stickade trojan Kajsa lanat mig.
tog sedan lift upp till 2500 m. For 25 euro!!! Ocker ar vad det ar! men jag insag att om jag inte akta upp var jag fast i de fem souvenirshopperna i sex timmar till innan bussen gick tillbaks igen. sa vad gora annars?
upp gick det och val uppe fanns det ...ingenting. for att komma vidare var man tvungen att ta buss. For 25 euro till!! I helvete helelr tankte jag och bestamde mig for att ga pa bussvagen. man kunde hyra jackor sa det borde val kunna ga. Men nej da, jackorna hyrdes bara ut till de som skulle aka buss. NU kandes det som om hela varlden var emot just mig, sa i vredesmod laddade jag ipoden med 45 latar, knot Valles sjal runt halsen och borjade traska uppat i lavasparen.
och jag gick. och gick. och gick. Var framme ca tva timmar senare.... Men det var en fin (om an jobbig. var pa vag att ge upp nar jag mindes attatimmarsvandringen i Geiranger a la uttaget ur Egypten, och drev pa mig sjalv en bit till.) vandring som gick genom fyra meter hoga snovallar, tackt av lava och aska, svarta lavavagar och hela tiden med fin utsikt over en rykande krater. Och anda upp kom jag. 400 hojdmeter! 5 km att ga typ. Visst ar det inte jattekul att vara ensam. Vilken tur da att man ar i Italien. eh. hogst uppe pa toppen traffade jag Fabrizio, Luigi och Giuseppe. (tack Valle!) efter att ha tagit foton tillsammans (fraga mig inte varfor) borjade vi vandringen ner alla fyra. Jag lyckades avblasa planen som var att jag skulle aka med dom och titta pa andra sidan Etna, ata siciliane (vad nu det var) och sen fa skjuts till catania tva timmar bort. fika blev det men sen akte jag med min buss. da hade jag ju hellre traffat antonio, den forsta nya kompisen jag fick den dagen. han var i 40arsaldern, pratade med mig pa busstationen och gav mig adress och telefonnummer ifall jag ville traffas pa kvallen och ata sicilianska godsaker. eh. ja. eller kanske inte.

Sicilien var dock inte sarskilt mycket maffia. vi hittade lappar uppsatta som arsdagar av forsvunna personer. och vi haller bestamt pa att det var maffian som tagit dom. annars var det barmasta man kom pizzor med namn som criminale och mafioso. Anda forsokte jag fa lite stamning genom att lyssna pa Gudfadern-musiken, men det fick inte riktigt ratt effekt i ett soligt Taormina fullt av tyska pensionarer.

Kroatien nasta!