Jag har mest kopplat av de senaste dagarna, och pysslat med planering.

Igår (söndag) åkte Mary och jag till en föreställning med traditionell koreansk folksång -- pansori. Huvudfigur i föreställningen var en ung kille (20?) med mentalt handikapp, jag gissar autism tillsvidare, med pianotalang. Folksången varvades med att han spelade verk av Schubert samt Pachelbel. Mycket bra!

Folksången är mycket speciell. Jag har inte hört något liknande tidigare. Jag förstår ju inte inne vad sångerna handlar om men jag vet att de berättar historier. Och sången liknar vanligt tal, och avbryts ibland med talade fraser. Historierna är flera hundra år gamla. Den autistiske killen framförde några verk, samt två tjejer.

Instrumenten till dessa framföranden varierade mellan endast en trumma (och den killen utbrister dessutom ganska ofta något enstavigt) och en kombination av denna trumma, ett par andra trummor, en typ av bjällra och en typ av skål som man slår på med en pinne, ett gammalt koreanskt stränginstrument som jag inte vet namnet på än, flöjt, samt piano och violin. Som minst två på scen, som mest sju.

Det låter annorlunda ... och det var det, och jag tyckte om det ... det var mycket speciellt.

Efter det åkte vi till en restaurang och beställde den berömda kycklingsoppan -- sangyetang. Jag säger beställde för jag åt inte så mycket. Däremot är det en av Marys favoriträtter. Kycklingsoppan består av en soppa med lök och annat och i mitten en hel kyckling. Den är stoppad med ris. Ginseng är också en ingrediens, i form av stora delar av ginseng-rot.