Kommer upp relativt sent och siktar på en promenad. Tar t-banan till Changdeokgung-palatset och råkar på vaktbytet även här. Jag köper en biljett och går runt i palatsområdet, vilket är mycket stort. Det tar aldrig slut. Det är ett område med ett antal byggnader.

Det också packat med skolklasser på besök. Många säger "hi" eller "hello" till mig och jag svarar på engelska eller med annyeong. Jag vet inte, jag sticker ju ut i mängden förstås, särskilt eftersom jag är snaggad/flintis, och det är faktiskt inte många icke-asiater här. Kanske läser de engelska i skolan, jag vet inte, men de verkar inte kunna prata mycket engelska, fast någon säger "where are you from". Roligt har de i alla fall!

En vill ha ett foto med mej. Okej, visst ... Jag hade sett i en tv-reklam eller så att man säger kimchi när man plåtas (som cheese), och det funkade. Senare träffar råkar jag på samma gäng igen, "one more" säger han och viftar med kameran. Och plötsligt ska alla vara med i bilden. Så, nu finns det en bild med tio koreaner och i mitten en flintskallig svensk :)

Jag går förbi National Folk Museum men väljer att inte besöka det. Det är hyfsat väder. Jag går mot Insadong och ner till och längs strömmen en bit, sedan vidare söderut, äter lunch, och tar t-banan en station till Namdaemun-marknaden.

Namdaemun-marknaden är ... brokig. Den består av ett litet nät av gator fyllda till brädden med butiker och stånd, ibland bara kartonger på asfalten som uppställningsplats. Trångt är det. Det börjar redan i t-baneuppgången som är fylld med kläder, och i trappen upp sitter gamla kvinnor och tja, skär, skalar, tillagar något, jag vet inte vad. Oväntat.

Bland gatorna finns grönsaker, fisk och annat från havet. Annars är det mycket damkläder och en hel del t-shirts och militärkläder. Även DVD:er. Stånd med CD-skivor spelar koreansk musik. Det finns kopior av märkeskläder med kopierade logotyper; The Black Face (The North Face) och Tommy Crystal (Tommy Hilfiger) och andra. Vidare leksaker, plockade fåglar och tillagade grishuvuden samt ginseng förstås; ginseng är man mycket stolt över i Korea. (På vägen till DMZ åker man förbi en del ginseng-odlingar och butiker finns lite här och där.)

Jag åker hem, pratar en stund med Mary (som driver gästhuset) innan vi går ut och äter. Marys förslag var samgyopsal, och jag sa att det finns på min lista. Sedan singlade vi slant om det skulle bli samgyopsal eller kyckling-ginseng-soppa. Det blev det förstnämnda, och det är alltså fläsk, i ännu en tappning, denna gång grillade små bitar, och det äts på det sätt som jag beskrivit tidigare, med fingrarna, med salladsblad, vitlöksklyftor, sås, kimchi och andra grönsaker. Inte fantastiskt måste jag säga, men gott ändå. Och kladdigt. Jag provar också soju, det koreanska starkvinet. Ingen höjdare, det smakar sprit.