Skridskosäsongen har startat trögt denna gång. Ingen is att tillgå under hela december och så plötsligt så smäller det till och blir fantastiska förutsättningar. Den senaste veckan har jag åkt mer skridsko än jag gjorde på hela förra säsongen.
Lördagen den 14 januari gav mig en av de bästa upplevelserna i mitt skridskoliv. Jag har hållit på med långfärdsskridskoåkning i ca 40 år.
Efter två timmars bussresa från Stockholm stannar vi vid sjön Svängbågen i Kolmården. Det är en kylig men oerhört vacker morgon. Det är ca 20 år sedan det var idé att göra denna resa senast. Skridskoåkning i Kolmården har stått på min önskelista sedan dess.
Isen ligger blank med bara några lätta snöfläckar här och där. Jag tar på mig uppdraget som kökarl för en grupp 5 med 19 deltagare och vi börjar resan på Svängbågen norrut i lätt motvind längs med vägen mot Simonstorp. Efter ca tre kilometer svänger sjön 90 grader åt höger och vi får en fantastisk medvind.
Isen är hård och slät som en glasskiva och alldeles snöfri. Man glider fram utan ansträngning. Solen skiner från en klarblå himmel.
Svängbågen är en mestadels mycket smal sjö och vi färdas nära stränderna in och ut i varje vik. Stränderna ser ut som vore de klippta ur John Bauers bilder där man kan ana ett troll bakom varje sten. Här växer martallar som i Stockhoms skärgård. Kort sagt ett fantastiskt landskap.
Vi rastar ett par gånger men glider större delen av dagen omkring på den vidstäckta sjön Svängbågen med ett par kortare promenader till de angränsande sjöarna Haggölen och Skärgölen.
Vi utnyttjar dagen maximalt och återvänder till bussarna bara en minut före överenskommen tid. Vi har med dessa underbara förhållanden tillryggalagt drygt fyra mil på ett salsgolv av glansis.
Därefter återstår två timmars bussresa hem igen efter en fantastisk dag i trollens rike.
