Jag har nu tillbringat tre nätter på transsibiriska sopstationen. Visst, det finns skräp längst spåren i Sverige också, men här existerar inte sophämtning helt enkelt. Varje gård har sin egen lilla soptipp och det som vinden kan lyfta sprids ut.

Man eldar gräs, för att berika jorden antar jag. Mil efter mil av både små fläckar och stora fält av bränt gräs, även bland träd som är brända nertill. Ibland passerar vi brinnande gräs i mörkret.

Inget är grönt. Det är en trist utsikt. Jag ser en hel del förfallna gårdar. I övrigt mest gles skog av smala björkar utan löv. Igår såg jag lite grönt gräs. Idag blir allt mer och mer grönt ju längre västerut vi kommer.

Det har varit en mediterande färd. Jag har mest varit ensam i kupén, till min stora glädje vill jag tillägga, för jag kände verkligen inte för flera möten, speciellt inte om det skulle innebära treordsmeningar. I restaurangvagnen satt några från Nya Zeeland och ett par från Ryssland och bekantade sig. De går igenom språken; "parlez-vous francaise, hablas espanol?" och så vidare och de når viss förståelse och skålar i vodka, "to our new friendship". Jag kände mig fantastiskt glad att sitta där som betraktare; att inte själv vara den som formulerar enkla meningar och upprepar med alla synonymer och uttryckssätt man kan komma på, gestikulerar och skrattande ger upp.

Mitt i natten igår morse klev en rysk kvinna på och hon gick av i morse. Hon nickade jakande en gång, och sa godmorgon och hejdå. Det var allt, och jag klagar inte.

Paret som checkade in i Irkutsk sa att all mat på tåget från Moskva var doppat i fritösen. Jag kan inte bekräfta det nu åt andra hållet. Jag skulle betala mycket för friterad mat. Utbudet består i stället av ytterst små portioner kött och annat. Menyerna är översatta med en programvara och ingen har kontrollerat resultatet. Under rubriken "Cool guard; keep and snacks" finns sandwich with sausage. Man får då en torr, halv, mörk fralla med två korvskivor. Inget smör. Under "Flour guard; keep" hittar man "Hot dog in test". Jag provade inte den anrättningen. Oavsett vad man beställer för varmrätt kommer den med 29 kalla majskorn, 37 ärtor av något slag, samt 2-3 små svarta oliver. Varmrätt innebär t ex en köttbit samt dessa grönsaker, och man betalar separat för t ex potatis. All juice är rumstempererad.

Det är mycket Njet. Jag pekade på något kötträtt som lät god. Njet. Roasted potatoes lät bra, men Njet. Det fanns inte. Jag åt ris eller potatismos till allt. Jag hoppades på en sirloin-rätt som faktiskt innehöll potatis från början -- men, njet. Det fick bli potatismos. Jag ville ha efterrätt, alltså "Sweet guard; keep". De har tre att välja emellan: "Lemon with sugar", "Oranges" och "Apple". Men, det var njet, njet och njet.

Te kommer i tre varianter: med socker, med mjölk, med citron. Inte utan.

Kaffe kommer i tre varianter: med socker, med mjölk, med citron (!). Inte utan.

Musiken i restaurangvagnen består av 80-talsmusik, gangsta-rap, Dr Alban, Ace of Base, rysk rap med dragspel, eller en show på video med någon rysk populär artist som jag är övertygad om sjunger om hur hårt livet är och vad man förvarar i de rostiga magasinen längs järnvägen.

Men allt är relativt. Efter gränsen Mongoliet-Ryssland, alltså före Irkutsk, frågade jag efter restaurangvagnen som de ska koppla på. Svar: Njet.

Anländer Moskva 16:42. Tjugo grader, soligt.