Ett svenskt par checkar in hos Nadja. De kommer från Moskva. Jag säger hejdå och checkar ut, något för tidigt. Jag vet att ryska tågtider går på Moskva-tid men min ovilja att tänka klart kring detta (och min åsikt är att det är genomkorkat) gör att jag är på stationen fem timmar för tidigt. Jag är nu så trött och oinspirerad att jag bara hänger på ett hak vid stationen, skriver, äter och tittar på aktiviteten utanför.

För att summera Irkutsk: inte vackert. Lada-land. Många gamla plåtskadade Lador åker omkring. Gamla fula spårvagnar. Inte många har något färgglatt på sig. Det är svart, grått och brunt som gäller. Den som vill vara galen har en röd jacka eller mössa.

Babusjkor. Och så finns det tjejer med skinande stövlar upp på låren och man undrar vad tanken är. Inget matchar riktigt. Det känns som att något blev kvar från 80-talet, och det blandas med nutiden. Frisyrer om inte annat. Damer har Dallas-hår som ser ut som peruker och killar har hockeyfrilla. Alla röker. Man får lust att säga till dem att vakna.

Det känns som att folk är fattiga, och sinnesstämningen är precis så ryskt nedstämd som jag föreställt mig.

Det är 1:a maj men den enda indikationen man ser på det är att vissa av spårvagnarna har en, två eller till och med tre ballonger på backspeglarna. Party.