Tack "gode Gud" för möjligheten till incheckning via Internet. Det gjorde att vi kunde sova en hel timme längre eftersom vi nu inte behövde vara på Arlanda förrän i tid innan Bagage Drop stängde, d v s 45 minuter före avgång. Det i sin tur innebar också att vi kunde ta oss till Arlanda via pendeltåg och buss vilket inte gått om vi tvingats vara på Arlanda tidigare.

Allt gick smidigt och vi kom iväg i rätt tid. Flygturen till Amsterdam blev 1 timme 45 minuter. Vi var 38 personer som for till Amsterdam i samma ärende, flodkryssning till Strasbourg på Rhen. Resan var arrangerad av ESCAPE Travel och rederiet var franskt och hette Croisi-Europe.

Det blev busstransfer till fartyget M/S Symphonie som väntade oss i Amsterdams hamn. Ombord fick vi omedelbart våra hytter och sedan var det tid för lunch ombord.
Redan vid den första lunchen ombord fann vi fantastiskt trevliga bordsgrannar som vi sedan åt nästan alla måltider tillsammans med under många trevliga och intressanta samtal i skif-tande ämnen.
Efter lunch var det fri tid under eftermiddagen och vi passade då på att ta en liten promenad i stadens centrala delar. Jag försökte ta ut pengar i en bankomat men utan resultat. Automaten påstod att jag använt fel kod för många gånger. Ingen fara, tillgång till pengar var inget problem, allt ombord var inkluderat.

Sedan vilade vi en stund ombord före middagen som föregicks av en något förvirrad inform-ation från besättningen. Det som i första hand gjorde informationen förvirrande var att den gavs på franska, engelska, italienska och spanska i en salig blandning.

Middagen, trerätters, avnjöts och därefter var det tid för dagens attraktion, en timmes gui-dad kanalkryssning på Amsterdams kanaler. Det är något man inte bör missa vid ett besök i Amsterdam. Därefter var den första dagen till ända.

Dag 2 började med frukost klockan 07.00, för klockan 08.00 var det avfärd med buss för en stadsrundtur i Amsterdam.

Vi guidades av en lokalguide vid namn Martha, som pratade bra engelska. Vi for runt och beskådade vackra och berömda byggnader och efter ungefär en timme stannade vi vid ett diamantmuseum där man kunde beskåda diamantslipning, vilket jag ganska snart fann ganska ointressant varför jag istället tog en kort promenad innan det var tid att fara till den flytande blomstermarknaden. Inte heller blomstermarknaden intresserade mig, (vi har ing-en tomt och för liten balkong och dessutom hade jag sett den förut), varför jag tillsammans med hustrun istället promenerade tillbaka till båten dit vi kom lagom till lunchen.

Enligt programmet skulle vi på eftermiddagen göra en bussutflykt till de världsberömda trädgårdarna i Keukenhof men på grund av värmeböljan veckan innan var allt utblommat så Keukenhof hade stängt för säsongen.
En alternativ utflykt anordnades istället. Vi for norrut mot den lilla fiskebyn Volendam. På vägen stannade vi för ett besök på en ostgård där vi fick en föreläsning om osttillverkning av kvinnor klädda i "folkdräkt".
Därefter for vi vidare till Volendam där vi promenerade med guidning genom byn och därefter fick en halvtimmes fri tid. Detta visade sig bli "förödande". Vi tappade bort fyra resenärer varav två kom till rätta efter mycket letande och lång väntan.
Medan vi väntade började det regna efter att det varit uppehållsväder hela dagen
Två kvinnor från Mexico dök aldrig upp, vi blev tyvärr tvungna att lämna dem.

Vi for vidare med bussen till Zaandam för att titta på och fotografera väderkvarnar. Därefter bar det av åter till båten för middag. Denna alternativa utflykt uppskattade jag mer än jag tror jag skulle ha gjort med besök i Keukenhof.
Under middagen började det ösregna men det gjorde ju inget nu då vi var under tak.

Efter middagen erbjöds något som inget reseföretag borde erbjuda, en guidad tur till Red Light Distrikt i Amsterdam, d v s de kvarter där de prostituerade sitter i fönster och erbjuder sina tjänster. Det är i feminismens tidevarv inget som bör uppvisas av företrädare för tur-ismen. Jag har svårt att tro att det är något som holländarna är särskilt stolta över. Må så vara att det anses som världens äldsta yrke.

Själv tog jag endast en kort kvällspromenad, då regnet avtagit, vilket var nödvändigt efter all mat.
Klockan 23.00 började sedan själva kryssningen men då låg jag redan i hytten, men såg ändå lite av hur fartyget styrde ut mot Amsterdam - Rijn kanalen.

Morgonen den tredje dagen stävade vi in mot Nijmegen där vi lade till medan vi intog vår frukost.

Efter frukosten gjorde vi en bussutflykt till Kröller - Müller-muséet som ligger i hjärtat av Veluwe National Park. Museet är ett fantastiskt konstmuseum med bl. a en stor samling målningar av Van Gogh och Picasso och andra impressionister.
I den vackra parken finns dessutom en rad fina skulpturer.

Efter detta kulturbesök återvände vi till båten för lunch och avfärd vidare mot detta dygns mål, Krefeld. På vägen passerade vi gränsen till Tyskland och naturligtvis en rad större och mindre orter såsom Wesel.
Eftermiddagen tillbringades på soldäck i trevligt samspråk med andra resenärer.

Middagen blev svår att få ner, inte för att det var något fel på den men eftersom lunchen som bestod av surkål, diverse korvar och köttskivor inte hade hunnit sjunka undan. Dagens flodtur slutade i Duisburg istället för i Krefeld som angivits i programmet. Vad detta berodde på gavs ingen förklaring till.

Den fjärde dagen
I förra stycket skrev jag att det inte var något fel på middagen, men det tar jag tillbaka nu. Klockan 2 på natten vaknade jag och var magsjuk. Jag ska bespara er detaljerna om detta men det pågick till ca 5 på morgonen.
Sedan blev det varken frukost eller lunch. Hustrun servade mig med lite te och skorpor samt CocaCola. Egentligen borde det ju varit jag som servade henne ty det var hennes 70-årsdag.
Jag sov dock större delen av förmiddagen medan vi passerade Krefeld, Düsseldorf och Le-verkusen på vår färd mot Köln. Utmed den här delen av Rhen ser man många stora indu-strier av diverse slag.
För att mina vakna stunder inte skulle bli för trista bäddade vi om kojen så att jag kunde ligga och se ut på det vi passerade.

Medan andra åt lunch drack jag Coke i baren och gick ut en stund i luften på soldäck.
Efter lunchen skulle det bli guidad promenad i Köln men vi tog vår egen promenad upp till Hauptbahnhof och Kölnerdomen. Jag gick långsamt och kände mig äldre än någonsin.
På Hauptbhnhof tog jag ut pengar utan problem och sedan gjorde vi ett kort besök i domen. Kyrkor har vi sett förut. Jag blev alldeles matt under promenaden så vi återvände till båten efter ca 2 timmar, men då hade jag också letat och funnit en geocache på vägen tillbaka.
Kaffe med 2 kex blev födointaget under eftermiddagen. Sedan vila i hytten före middagen.

Under middagen gick fartyget vidare till vår natthamn i Königswinter där vi tyvärr inte hade möjlighet att gå iland.

Den femte dagen. Vid halv tretiden på natten fortsatte vi färden in i den vackraste delen av Rhendalen. Då vi vaknade var det ett strålande väder, som på beställning för denna dag då vi skulle passera massor med slott och borgar samt den stora attraktionen, Loreleyklippan. Vi passerade Bonn och Koblenz med Deutches Eck, d v s där floden Mosel rinner ut i Rhen.
Vi passerade den kraftigaste kröken av Rhen vid Boppard innan vi kunde blicka upp mot Lo-reley-klippan och gnola på sången om den sköna jungfrun som lockade sjömännen mot de farliga reven nedanför.
Strax efter Loreley passerade vi också Burg Pfaltzgrafenstein, det lilla vita slottet som ligger på en ö mitt i Rhen mitt för orten Kaub.

På eftermiddagen nådde vi dagens mål Rüdesheim, en mycket fin stad känd b l a för sina goda viner. Det intresserar dock inte mig, jag skulle däremot velat besöka orten på andra sidan floden, Bingen. Där levde och verkade för ca 900 år sedan en person som blivit viktig för ölbryggningen.
Abbedissan Hildegard av Bingen har tillskrivits upphovet till att tillsätta humle i öl. Hildegard var bland mycket annat kunnig i läkeörter och humlen var i första hand ett konserverings-medel i ölet men naturligtvis också en smaksättare. Utan Hildegards idé om humle, ingen IPA alltså.

I Rüdesheim åkte vi först ett litet turist-tåg genom staden. Därefter blev det vinprovning för dem som så önskade. Vi tog istället en långsam promenad genom staden, långsam för att jag fortfarande var mycket matt efter min magsjuka.

I Rüdesheim låg fartyget kvar till kl. 03.00 så det fanns tid för hugade att på kvällen besöka någon av alla vinrestaurangerna vid Drosselgasse, den mest berömda gatan i staden.

Nästa dag, den sjätte fortsatte färden mot Mannheim. Vi passerade Wiesbaden, Meinz, och Worms, där Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten år 1521.
Strax efter lunch ombord nådde vi fram till Mannheim, staden där både den första bilen och den första kedjedrivna cykeln uppfunnits.
Därifrån gjordes en busstur till den närbelägna mycket vackra staden Heidelberg. I Heidel-berg som ligger vid floden Neckar besöktes det berömda slottet och naturligtvis Alte Brücke, den gamla bron. Själva letade jag och hustrun efter den restaurang där vi förlovade oss 1967. Vi är dock inte säkra på att vi fann den. Mycket har hänt även i denna gamla stad på 49 år. Våra egna minnen är kanske inte heller kristallklara.

Det var jobbigt att gå omkring i Heidelberg denna dag. Det var tryckande varmt.
På väg tillbaka till båten gjordes en kortare guidad tur genom de gamla delarna av Mann-heim.

På kvällen var det gala middag ombord, det var ju resans sista kväll. Denna middag bestod av fyra rätter. Här är menyn:
• Foie gras with spicy caramel sauce & buttered brioche
• Rack of veal à la style valley of Auge & mashed vitelotte and vegetables
• Goat cheese (Cabécou) on toast & salad with honey vinegar
• Baked Alaska
D v s Gåslever, Kalvkotlett med potatismos och grönsaker, getost och slutligen glass inbakad i maräng och flamberad. Flamberingen skedde givetvis i en nedsläckt matsal inför våra ögon.

Sjunde dagen som var resans sista vaknade vi i ett regnigt Strasbourg. Vi åt frukost och packade våra väskor och lämnade fartyget ca kl. 9. Avfärden var något oorganiserad. Vår busschaufför hade fått en körorder som inte stämde med vad vår reseledare hade papper på. Det uppstod en del problem och mer skulle det bli. Vi for in till staden med bussen och lämnades där för en kort tur i sightseeingbåt runt den gamla staden i Strasbourg, Petite France.
Det var en mycket trevlig tur i en fantastiskt vacker stad som vi kunde uppleva trots regnet. Båten hade glastak och stora fönster.
Efter båtturen skulle vi bli upphämtade av en buss som skulle ha hämtat vårt bagage och som skulle plocka upp oss för att i god tid köra oss till flygplatsen i Frankfurt am Mein. Ingen buss kom. Resele-daren ringde diverse samtal. Stämningen bland oss blev frustrerad. Själv var jag dock helt lugn, tvärt emot mitt vanliga beteende då något går snett och jag försöker ingripa för att reda upp situationen.

Vi gick efter en stund in på ett café för att komma undan regnet. Där fick var och en beställa vad man ville ha på resebyråns bekostnad. Ringandet fortsatte och efter diverse olika besked kom äntligen rätt buss med vårt bagage. Vi äntrade bussen och for så slutligen iväg mot Frankfurt.

Nu var all vår extra tid ute så det var bara att köra direkt till flygplatsen, utan uppehåll för att äta något som varit planen från början.
På motorvägen var det köer i jämnhöjd med Darmstadt och frustrationen började åter infinna sig i bussen. Köerna släppte dock och vi rullade vidare och kom till flygplatsen i god tid för att checka in.
Flygtiden tillbaka till Stockholm blev knappa två timmar och vi landade på ett sommarvarmt Arlanda ca klockan 20.00

Sammanfattning

Flodkryssning var en trevlig form av resande. Att checka in på en båt och packa upp sina kläder och inte behöva packa upp och ner för att komma till nya platser. Äta god mat och ha ”all inclusive”. Se landskapet glida förbi ganska nära. Göra strandhugg med intressanta ut-flykter. Umgås med trevliga människor både vid måltiderna och under övrig tid. Få bra guid-ning under resans gång. Ha tillgång till sin hytt om man ville vila en stund. Mycket avkopp-lande.

Detta är något vi definitivt kommer att göra igen.

Priset för vår resa var ca 18.000 kr per person. För en tusenlapp mindre hade vi kunnat bo på undre däck men då troligen varit mer störda av maskinljud och dessutom haft mindre hyttfönster.
Vid val av kryssningsfartyg kommer vi nog nästa gång att titta närmare på fartygets ålder och senaste renoveringsår. M/S Symphonie var förhållandevis gammalt och moget för viss renovering. I synnerhet maskinellt.

Vi färdades totalt 690 km på vår färd och passerade 5 slussar.
Slussarna lyfte oss sammanlagt 145 meter.

Färden gick på Amsterdam – Rijnkanal och floderna Waal och Rhen i nu nämnd ordning.