Igaar hade vi en liten mellandag. Vaedret var fint, men Malin fick ont i magen, sa vi fick aka tillbaka till hotellet och vila lite. Hur roligt kan det vara att ha ont i magen naer det bara finns staa toa! Som tur var gick det snabbt oever foer idag gaellde det!

Tyvaerr var vaedret inte saa fint, naer vi aakte fyra och en halv timme soederut till Yongfeng. Naer vi vael var framme blev det stort mottagande med banderoller och smaellare. Alla nanniesarna tjoade och var jaetteglada. De var saa imponerade av Malins saett att komma fram och haelsa och ge de (bara)14 barnen, presenter. Malin tyckte det var jaetteskoj med de smaa och alla tanterna var saa glada oever att se Malin som de naturligtvis kallade Yongyan. Vi visade kort och fick titta pa alla Malins papper. De visade ocksa Amandas akt och naer de visade en sammanstaellning paa flera bortadopterade flickor, pekade jag paa en och sa att hon hade bott tillsammans med Malin.
Daa uppdagade det sig Malin inte bott hos den fostermamman de trott (som var bortrest) utan hos en annan. De fick tag paa henne ock hon kom!!! Det var visseligen en dam som inte visade naagra stora kaenslor, men det var roerande att se hur glad hon blev. Hon beraettade att Malin varit lika glad och go som nu och hon hade speciellt faest sig vid Malin efter som Malin varit vaeldigt "mammig" mot henne.
Efter besoeket pa det mycket fina barnhemmet med det varma mottagandet, visade de oss runt, bjoed paa lunch och laet oss besoeka en skola. De var mycket intresserade av hur vi har det i Sverige och framfoerallt vaeldigt glada att deras flickor har det bra.

En laang resa, totalt nio timmar fram och tillbaka, men det var definitivt vaert det. Vi som var de foersta svenskarna paa barnhemmet.