Det var tänkt att göra en heldags canyoning men när vi vaknar lovar vädret att bjuda på annat. Vi hinner åka och hämta Aurelie, en arbetskamrat till Damien, innan vi får ett samtal om att turen är inställd på grund av vädret. Vi blir jättebesvikna. Dels är det här ett fantastiskt ställa att göra lite svårare canyonings och dels är vi ca 10 personer som bokat in oss. Vi hade sett fram mot äventyr hela dagen och nu får vi hitta på något annat. I väntan på att en bra idé skall dyka upp smiter vi tjejer in i myllret på Saint Pierres marknadsplats. Här finns frukt och grönt, souvenirer, kläder, kryddor och vanilj. La Réunion är känt för sin fina vanilj även om mycket av det som säljs är från Madagaskar. Vi handlar lite förnödenheter samt onödigheter och åker åker vidare med bilen full med spännande frukter och lite annat mysigt.

Amelie, Damien och jag lämnade av Aurelie och åkte till Cap Mechant, en dramatisk utkiksplats. Vågorna slår mot de svarta klipporna och det blåser ganska kraftigt när vi kommer dit. Det som förstärker känslan av dramatik är att en liten dam springer runt och pratar om djävlar och demoner och varför vi alla kommer hamna i helvetet osv. Hon försöker verkligen omvända alla som kommer i hennes väg. Vi köper lunch som vi tar med ut på en picknickplats och damen följer med. Tillslut tröttnar Amelie och säger till tanten "Du kan gå nu för du slösar både din och våran tid med ditt skitsnack"! Då mumlar damen något ohörligt, vänder sig om och antastar en familj på bordet en bit bort. Vi fnissar lite och äter vår lunch.

Efter lunchen åker vi vidare till Grand Brulé. Det duggregnar, sikten är dålig och det är ganska lerigt. Vulkanen Piton de la Fournaise hade ett utbrott den 2a april 2007 590möh och då rann lavan ut i en stor ström i havet. Hela denna sida kallas idag Grans Brulé eller det stora brända. Vi gav oss upp på lavan och promenerade i en bäck. Barnsliga som vi är slutade det med att vi skvätte vatten på varandra och hoppade i bäckvattnet. Det pyser överallt av avdunstande vattenånga.

När vi tröttnat på lavapromenaden åker vi ner till Etang Salé som är en svart lavastrand. Vi spelar lite beachvolley och badar. En kompis till Damien (samma kompis som räddade oss när växellådan på Ford fiestan gått sönder första dagen) hänger med hem och vi äter middag på terassen. Pasta och vin. Vi skall på fest på sjukhuset lite senare så vi har ganska bråttom.

När vi kommer till sjukhuset är det ett enda fylleslag. Läkare, sjukgymnaster och jag. De har ställt en uppochnedvänd tvättvagn mitt på golvet vilket fungerar som en bur man kan gå in i och dansa i till förvånande nog Ace of Base, Latino-love-musik och en Tekno-House mix . Det är ganska lustigt när någon kommer på att man kan köra omkring folk i den sk. buren. Alltså, väldigt fulla läkare i bara överkroppar, omkringkörande en tvättvagn med fler fulla läkare och misstänkt en sjukgymnast på ett golv täckt av champagneskum och lera från smutsiga skor och med risken att bli nersprutade av champagneskum, beskriver nog festen i dess sanna natur. Ett fylleslag utan dess like med andra ord. Behöver jag säga att vi hade väldigt roligt! Just det jag! Jag nämnde inte brandsläckaren...