Upp med tuppen bokstavligt talat. Frukost bestående av klassisk baguette med marmelad, thé eller kaffe. Vi sitter kvar en stund och pratar med Dragotin och har väldigt trevligt. Sedan är det dags att fortsätta vandringen. Vi kommer i väg runt nio-tiden. Vi går genom ilet à Lataniers och ilet à orangers till berget Maidot. Det är varmt och härligt. Det är en lång väg uppför innan man kommer till Maido och sedan ytterligare uppför själva berget. Vi tar lunch innan stigningen. Vi träffar några vandrare som tycker vi är modiga som ger oss upp för Maido. Vi traskar glatt på genom fantastisk mimosaskog med höga steg och med fantastiskt gott humör. När vi står där uppe på 2190möh och ser ut över Ilet à orangers är det värt allt. Utsikten är sagolik.

När vi står där med vår packning och pustar och njuter av utsikten kommer en liten tant skuttande med en kasse mat och toapapper. Hon hejar när hon går förbi oss och börjar raskt gå ner från berget. Jaha det var den sprestationen. Här går man tydligen upp för Maido för att handla dasspapper för att sedan ge sig tillbaka till byn. Vi kände oss bräckta av en liten tant (men hon hade grymma vader).

När vi avslutat vår vandring tar vi bussen tillbaka hem igen. Vi åker via Saint Paul, Saint Leu till Saint Pierre. Där hämtar Damien oss vid stationen. Trots att vi är trötta och smutsiga smiter vi in på Decathlon (ett sportvaruhus). Vi hinner kika runt i ca 20 min innan de stänger. Sedan går vi till affären och handlar lite och lagar en härlig köttgryta på kvällen och dricker liten vin. Nu kan vi pusta ut och förbereda oss för morgondagens dykning.