En liten reflektion över transporter i Kambodja, eller överhuvudtaget i Asien. Tider vad är det? Struktur och planering, vad är det? Man måste vara väldigt flexibel och räkna in en timme bakåt och en timme framåt när man ska bli hämtad. T ex igår. Skulle bli hämtad 7.30 vid hotellet i Kep. Minibussen kom 7.15. Ner till uppsamlingsplatsen, alla ut ur bussen för vi skulle byta. Ut med bagage. För att 5 minuter senare bli kommenderad att gå på samma buss som vi precis klivit av. Den här historien upprepar sig och jag kan bara skratta åt det. Men det är många som blir riktigt upprörda och gapar och skriker. Men varför ödsla energi på det. Gilla läget bara.
Första bytet blev i Kampot, där jag hann med 2 byten innan det blev rätt minibuss mot Phnom Penh. En läxa har jag lärt mig. Ska i fortsättningen i möjligaste mån undvika minibussar, åka med stora bussar i stället. De trycker in folk så dörrarna nästan buktar ut och verkar alltid lika förvånade att resenärer har med packning.
Kom till Phnom Penh strax efter lunch. Delade en tuktuk till hotellet, Le Librairie, ett litet hotell med karaktär och egen stil. Riktigt mysigt ställe, hade till och med en terrass.
Ut i vimlet efter att ha chillat en liten stund. Alla skriker om tuktuk och moppetaxi mm. Men jag är envis, jag ska gå. Vill upptäcka staden på mitt sätt. Så jag vandrade och vandrade. Kom till Centralmarket, började få slut på energi och skulle egentligen tagit något att käka. Istället ger jag
mig in i denna ganska gigantiska marknad med alla dessa försäljare som inte lämnar en i fred. Slutade med att jag kom ut på 4 par brallor, genomtänkt Gunilla. Inte alls. Men betalade 10 dollar för alla så ok. OK att jag fick kasta ett par när jag provat dem. Helt felsydda. Det är smällar man får ta.
Hittade ut och nu var det mat, fort som f-n som gällde. Första, bästa, en trottoarrestaurang där det endast satt locals. Jag pekade och fick goda nudlar med grönsaker för en spottstyver. Smakade riktigt gott.
Så vidare på min vandring, mitt mål var att hitta FFC, det gjorde jag så småningom. Strandpromenaden med sitt liv var läcker att vandra längs. Utegym, boxning, fotboll. Ett folkmyller. Häfitgt! För att känna historiens vingslag gick jag upp på takterrassen på FFC, FFC är alltså stället där utrikeskorrespondenterna samlades under kriget. Tog in en drink, Hemingway special, för att det kändes så rätt just i denna stund. Smakade riktigt gott. Efter en stund stod där en likadan drink framför mig. Jag tittade på servitrisen, Happy Hour svarade hon då. Klart man drack upp den med innan vandringen hemåt till hotellet kunde börja. Faktiskt, jag hittade hem :-)
Dagen efter med en mycket god frukost där jag äntligen fick pocherade ägg, var det dax att åka till Killing Fields och Prison S-21. Hämtade upp mitt sällskap för dagen, 3 grabbar som representerade Österrike, Tyskland och Spanien. Började med Klling Fields. Där var det mycket välorganiserat, man fick hörlurar och spelare samt karta/översikt på svenska. Det var faktiskt svenskar som läst in det. Mycket bra. Alla gick på området, där det skulle visas respekt, inte prata högt mm. Det var en mycket bra idé med "egen guide" i öronen. Man blev väldigt fokuserad och lyssnade koncentrerat. Mycket gripande. Svårt att ta in allt, denna grymhet som ägt rum här. På en del ställen låg det ben och kläder på marken där vi gick. Kommer fram under regnperioderna. Blodfläckar. Vi var tagna alla fyra. Tog oss tid att verkligen gå igenom allt, tog 2-3 timmar.
Efter ett lunchstopp tog vi oss an Prison S-21. Ett fängelse där ca 11-12 tusen människor förvarats och torterats under groteska förhållanden. Tror det var, vet inte om jag kommer ihåg rätt, att det inte var ens 200 personer som klarade sig levande därifrån. Blev så tagen när jag gick därinne att jag fick svårt att andas, fick gå ut. Alla ord är överflödiga. Svårt att sätta pränt på sina känslor.
Tillbaka till hotellet, gick en sväng längs floden. Letade efter posthuset för att posta vykort (går inte att posta någon annanstans) Hittade fram efter nån timme. Ogjort arbete, det var stängt och inga lådor utanför. Hamnade istället på nattmarknaden och passerade några "lyckliga gator" innan jag vände om hem till hotelllet. Packa och sova. I morgon blir det Siem Reap