Jag har nyss läst boken Livet i solen - Skapa din egen Medelhavsträdgård av Peter Englander.

Boken är fantastisk med bilder och text som fångar. Det får mig att längta till Medelhavet och har gett mig tillräckligt inspiration att bygga min egen pergola.
Så jag mätte, ritade och åkte till brädgården.
Ny blir inte min pergola en sådan som finns runt medelhavet byggd av gammal vindfälld ek och med prunkande blåregn eller vinrankor. Det går ju inte med tanke på vårt klimat och inte heller passar det i vår helsvenska trädgård där huset är falurött med vita knutar.

Så, det får bli ett falurött målat.
För att få det helsvenskt borde där klättra vackra rosor. Så blir det icke!
Hur vackra rosorna än är så klarar jag inte av taggarna. Någon trasslig bokarabinda blir det inte heller.
Vildvin kan vara vackert men växer ju fruktansvärt fort och mycket.
Nej, just nu lutar det åt pipranka, kameleontbuske där även en klematis kan få trassla in sig.
Eld- och praktkaprifol är fina och eldkaprifolen doftar inte så mycket (man måste ju kunna vara i pergolan)
Ett absolut måste är klätterhortensia!

Så långt allt väl. Har någorlunda koll på vad klätterväxterna kan inhandlas för och vad virket kostat oss hittills.
När jag igår kontrollerade priset på gatsten fick jag en smärre chock! Att det var så dyrt kunde jag inte ana.
Nu får det bli fulsten som jag kallar dessa cementerade bitar. Jag vet att jag förstör men plånboken är inte så stinn att den tillåter gatsten.

Idag var vi ute i trädgården, jag och maken, för att påbörja bygget av pergolan.
Jag vände nästan i dörren men hjälpte till att mäta ut de grundläggande måtten för att fästa stolparna, innan jag gick in.
Väl inne, frusen, tog jag en god bok och satte fyr i kakelugnen.
Var är våren?