• Parasitangrepp
Mikroskopiska djur, t.ex. maskar, amöbor och kvalster kan tränga in i människans tarmar, blod och lever och föröka sig här. De är orsak till en rad sjukdomar som t.ex. malaria och sömnsjuka.

Parasiter är en gemensam beteckning för snyltare, som upptar näring från andra levande värdorganismer. Man delar in de djuriska parasiterna i endo- och ektoparasiter, beroende på om de lever i värden eller utanpå. Endoparasiter är således amöbor, flagellater, mask och protozoer. Ektoparasiter är löss, kvalster och baggar. Parasitinfektioner är globalt de mest utbredda och de mest livsfarliga - speciellt bilharzia, filariasis och malaria.

Parasiter kan vara en översedd orsak till sjukdom. Parasitangrepp kan yttra sig som depression, bristande energi och allmänt obehag. Personer som är infekterade av parasiter riskerar lätt att bli feldiagnosticerade, speciellt då parasitangrepp också kan förorsaka mentala sjukdomar.

• Amöbadysenteri (Dysentheria entamoeba histolytica)
Dysenteri är en livshotande infektion i tjocktarmen förorsakad av antingen amöbor (Entamoeba histolytica) eller bakterier (se också Bakterieinfektioner generellt, Shigella). Man blir smittad med amöbadysenteri genom förorenat vatten, råa grönsaker eller mat tillberedd under dåliga hygieniska förhållanden. Inkubationstiden växlar från en dag till en vecka. Det är cystformen som smittar.

Somliga amöbaarter gnager sig igenom tarmväggen och kan sprida sig till andra organ som bl.a. hjärna, lever och lungor. Amöbadysenteri kan visa sig på flera sätt: det finns tillfällen utan symtom, där smittobäraren utskiljer cystor och är ovetande om att vederbörande sprider smittan. Trots att den smittade inte känner sig sjuk kan sjukdomen dock plötsligt bryta ut.

Symtom kan visa sig som en periodisk kraftig diarré, som kan vara blodig, grötig, stinkande och/eller slemmig. Dessutom förekommer magsmärtor och feber. Sjukdomen kan verka ödeläggande på lever och tjocktarm. Sjukdomen förekommer mest i de tropiska områdena av Asien, Afrika.

• Bilharzia (Schistosomiasis eller Egyptisk snigelsjuka)
Är en infektion med små maskar (schistosomer) som vanligtvis infekterar vävnad och blodådror omkring urinblåsan och tarmen och i vissa tillfällen också vandrar till andra delar av kroppen, speciellt levern.

Smittan överförs genom vatten, när infekterade människor urinerar eller defekerar i vattnet. De ägg som finns i urinen och i avföringen kläcks i vattnet och söker sig sedan till och in i färskvattensniglar, där de formerar sig många gånger. Efter en latensperiod lämnar de snigeln och angriper människor gennom att tag sig in genom huden.

De omedelbara symtomen kan vara utslag, rodnad och klåda på huden (badklåda). Efter en par veckor visar sig andra symtom, som t.ex. feber, trötthet och allergiska reaktioner. De vuxna maskarna lägger ägg som irriterar tarm och urinblåsa. Senare i sjukdomsförloppet förekommer ofta magsmärtor, diarré och blodig urin.

Smittan är utbredd över det mesta av Afrika, Latinamerika, Mellanöstern samt Fjärran Östern. Den kan inte överföras direkt från en människa till en annan, men blir överförd via en särskild snigel som endast lever i färskvatten. Man blir därför endast smittad genom att dricka okokt sjövatten eller genom att bada i sötvatten.

• Chaga's sjukdom
Kallas också för amerikansk sömnsjuka. Beror på en trypanosom ("kissing bugs") som sprids av blodsugande insekter, vilka är en sorts baggar. Parasiten tränger in i baggen när den suger blod av en person som är infekterad, och den rör sig därefter in i baggens matsmältningssystem. När baggen så igen suger blod får det ökade magtrycket den att tömma sina exkrementer på huden, varvid parasiten tränger in i offret genom bettet från baggen.

Ett bett som är infekterat kan ge svullnad och lokalt svullna lymfkörtlar. Det kan också ge feber. På längre sikt kan tarmmusklerna skadas, och det kan medföra förstoppning samt problem med att svälja. Obehandlat bett kan leda till permanenta skador i hjärnan och i hjärtat. Sjukdomen kan vara livsfarlig.

Denna bagge finns i många olika områden i Central- och Sydamerika: Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Peru och Venezuela.

• Cryptosporidium
Är en encellig parasit som lever i tarmen på många däggdjur, speciellt hos kalvar, men också i fåglar, fisk och kräldjur och udskills med avföringen från dessa djur. Man kan smittas om man kommer i kontakt med avföring, förorenat dricks- eller badvatten eller förorenade födovaror.

Det finns flera typer av Cryptosporidum. Cryptosporidum parvum smittar från djur till människa.

Symptomerna efter smitta är inte nödvändigtvis allvarliga men de kan medföra permanenta besvär om smittan inte behandlas. De kan yttra sig som diarré, magsmärtor, illamående eller viktnedgång.

• Elefantiasis
Elefantiasis beror på filarier, som har överförts till människor från mygg. Sjukdomen uppstår för att lymfkanalerna täpps till av mask, således att lymfa inte kan rinna iväg från ett visst område av kroppen, t.ex. en arm eller ett ben. Detta område sväller upp våldsamt, och får efterhand ett "elefantaktigt" utseende både i storlek och i hudstruktur. Filarien får underhuden att förtjockas och bli hård, för att denna blir ödelagd av den stora pressen inifrån. Elefantiasis drabbar oftast benen, men kan också drabba pung, penis, armar och bröst. Turister som befinner sig i tropiska områden under en kortare tid, smittas endast sällan, för det kräver upprepade stick av infekterade insekter till att framkalla en deciderad infektion.

• Filarier
Är larver från flera rundmaskarter, som smittar genom boskapsmygg, mygg, stallstickflugor och vattenloppor. De orsakar en rad sjukdomar - primärt i de tropiska områdena - bl.a. filariafeber (filariasis), som kan förorsaka lymfödem, elefantiasis och flodblindhet. Det finns många olika sorters rundmaskar (nematoder), som har filarier som en del av sin livscykel:nematoderna Wuchereria bancrofti, Brugia malayi, Onchocerca volvulus (som kan ge flodblindhet) och Loa loa är de viktigaste och vanligaste.

De vuxna rundmaskarna lever i bindvävnaden och lymfsystemet. De kravlar ut och lägger sig under huden eller läggersig i lymfknutar och -kärl. När maskarna ligger under huden kan de ge upphov till knutor och utslag.

I människor bildar maskarna filarier - tunna, trådformade maskar - som cirkulerar i kroppen med blodet och lymfvätskan. Filarier kan dock inte utveckla sig vidare i människan til vuxna maskar - detta kan de endast göra i en insekt. Så när man blir stucken av en fluga eller ett mygg, suger insekten filarier upp genom blodet, där de så kan utveckla sig till vuxna maskar, som insekten så för vidare. Denna process kräver en del värme, vilket är orsaken till att sjukdomarna primärt finns i de tropiska områdena - speciellt Afrika, Asien och Sydamerika.

Både vuxna maskar och filarier kan medföra sjukdom. Inkubationstiden kan vara upp till 6 månader eller mera, och symtomen kan vara vitt olika, från feber, kalla rysningar och huvudvärk till blindhet och elefantiasis. Sjukdomarna drabbar sällan korttidsresande turister i de tropiska områdena, men det finns flera hundra miljoner smittade i hela världen.

• Flodblindhet
Flodblindhet beror på en filarieparasit, som överförs till människor från mygg, som lever längs vattendrag i Afrika och i Sydamerika. Sjukdomen uppstår genom en massiv infektion med Onchorcerca volvolus. Myggen sticker endast om dagen, och några månader efter uppstår knutor under huden efterföljt av utslag och klåda. Om man inte behandlas kan parasiterna invadera ögonen och ge blindhet.

• Skabb (Scabies)
Skabbkvalster överförs vanligtvis genom orena handdukar, trasor, sängkläder och liknande. Ett skabbkvalster gräver gångar i hudens översta lager och lägger härefter sina ägg i dessa gångar. Detta medför en våldsam klåda- speciellt om natten - då man värms upp av täcket.

• Giardiasis (Giardia intestinalis)
Giardia Lamblia är en av de vanligaste mikroskopiska tarmparasiterna, som mest smittar genom föda och drycker förorenade av avföring. Man kan också smittas i havsvatten och simbassänger eller från människa till människa som en följd av dålig toaletthygien. Smittan sker genom cystor i avföringen, där parasiten har inkapslat sig i en tämligen motståndskraftig kapsel, under dåliga hygieniska förhållanden.

Den lever i tarmen och kan förorsaka kronisk eller återvändande diarré och kolik - speciellt hos barn - och magsmärtor. Symtomen kan försvinna i perioder för att därefter återvända, och sjukdomen kan bli särdeles långvarig. Avföringen är gul, illaluktande och full av bubblor, och ofta förekommer luftansamling, magen sväller upp och tarmen släpper ut luft ofta. Den sjuka får blir i allmänhet illamående och tappar aptiten, och det kan förekomma viktminskning på 10 och 20 kg.

• Hakmask (Anchylo Stomiasis)
Smittofrö är Ancylostoma duedenale eller Necator Americanus, som överförs via jord, där det finns exkrementer från människor. Larverna tränger upp igenom fötterna och fäster sig till tunntarmen (Duodenum), där larverna förorsakar små sår. Den sjuka riskerar stor blodförlust (anemi). Hakmask är skyldig till många dödsfall i de tropiska områdena.

• Kala azar
Beror på sandflugsbett och kan vara livshotande, om den inte behandlas, eftersom den angriper de inre organen (benmärg, lever, lymfknutar och mjälte) och kan invadera cellerna i immunförsvaret. Inkubationstiden är några månader. Symtomen är blodbrist, feberperioder, stor viktminskning, svullna lymfkörtlar och förstörd mjälte. Sjukdomen ses i Brasilien, Central- och Sydafrika, det grekiska fastlandet, Nordafrika, Sydfrankrike och Sydspanien.

• Leishmanios (Leishmaniasis)
Leishmanios är en infektion som beror på en parasit (Leishmania donovani) som överförs med sandflugan (Phlebotomus). Sandflugorna sticker, som många andra stickande insekter, speciellt i tiden mellan solnedgång och några timmar efter att solen stigit. Sjukdomen förekommer tämligen sällan hos korttidsturister. Sjukdomen har flera typer och undertyper. De viktigaste typerna är kala azar och orientböld. Se dessa ovan- och nedanför.

• Orientböld
Några veckor eller månader efter sandflugans bett bildas det förtjockningar och knutor i huden, som senare utvecklas till sår eller bölder. Dessa är oftast harmlösa och läks av sig själv, men om de inte behandlas efterlämnar de missklädsamma ärr. Sjukdomen ses bl.a. i Asiatiska Ryssland, på Costa del Sol, de grekiska öarna och Mallorca, i Mellanöstern, Nordafrika och i många tropiska och subtropiska områden.

Den sista typen av Leishmaniasis finns speciellt i Amazonasområdet i Brasilien, i Mexico och i resten av Sydamerika. Denna sjukdom börjar med en förtjockning av huden - liksom vid Orientböld - efter ett bett av en sandfluga. Nu uppstår det dock sårbildning från början. Infektionen kommer oftast att läkas av sig själv utan särskilda men, men det är också här stor risk för missklädsam ärrbildning.

Pseudomonasinfektion: här är planlagt en fördjupande beskrivning.

• Rickettsie-infektioner
Rickettsier är en grupp mikroorganismer som överförs av blodsugande insekter som fästingar, löss, kvalster och baggar. Mikroorganismerna varierar i storlek mellan virus och bakterier, och de förorsakar flera potentiellt livsfarliga sjukdomar.

De olika rickettsiesjukdomarna finns i olika delar av världen. De mest kända är: Femtedagsfeber (Rickettsia quintana)
Djungelfeber (Rickettsia tsutsugamushi, Flodfeber, Japanfeber) i Sydostasien (fästingar)
Fläcktyfus (Rickettsia Prowazeki) i Afrika, Asien, Australien, Europa och Mellanöstern (löss)
Q-feber (Coxiella burnetii)
Rocky Mountain spotted fever (Ricketsia Ricketsii) i nordliga Sydamerika och USA (blodfästingar/loppbett).

De viktigaste är Djungelfeber, Fläcktyfus och Rocky Mountain spotted fever.

Allmänna symtom är feber, kallrysningar, uppkastningar och utslag. Det finns dessutom flera andra febersjukdomar.

Sjukdomen är inte något stort hot för korttidsturister, men personer som gör vandringsturer i det vilda, jungeln och vildmarken, bör vara uppmärksamma på dessa.

• Sandloppor
Djuren är blodsugande. Honan kan borra sig in huden och lägga ägg.

• Sovsjukdom (Afrikansk-, Trypanosomiasis)
Är en rätt sällsynt, men otroligt farlig sjukdom, som förekommer i många afrikanska stater från 20 grader nord till 20 grader syd om ekvatorn. Risken för att bli smittad som korttidsturist är ytterst liten.

Sjukdomen finns i två arter, gambisk och rhodesisk, som båda är livsfarliga. Symtomen på de två arterna är någorlunda lika. Dock utvecklar de sig snabbare i den rhodesiska sovsjukdomen, där sjukdomen kan angripa hjärtat och göra så att den sjuka dör av ett hjärtstopp.

Sovsjukan beror på en parasit (haemoflagellat) som överförs till människan via ett bett av en infekterad tsetsefluga. Flugan suger parasiten upp i sina spottkörtlar, när den suger blod från en människa som är bärade av parasiten. Parasiten sprutas därefter in samtidigt med spottet, nästa gång flugan suger blod. Flugan har en speciell förkärlek för rörliga mål. Endast 1% av flugorna i de värst drabbade områdena är smittobärare.

Sjukdomen finns mest i landområden med nötkreatur eller vilda djur. Den gambiska sovsjukan sprids med tsetseflugan som lever och alstras vid skuggiga vattenområden, t.ex. floder och sjöar på savannen i Västafrika. Den överför sjukdomen vid bett, när människor hämtar vatten eller liknande.

Många vilda djur på savannen är bärare av den rhodesiska sovsjukan, så både safariresande samt fiskare och jägare skall passa på.

Inkubationstiden är från 10-20 dagar, men kan också vara upp till 1 år, varefter en röd, varm och smärtsam svullnad uppstår på bettstället. Därefter kommer feberanfall, obehaglig huvudvärk och svullna körtlar. Det kan också förekomma ledsvullnad, ledsmärtor och utslag. Senare kan parasiterna invadera nervsystemet och - kanske år senare - förorsaka depression, dåsighet, förvirring, impotens, kramper, förlamningsanfall, slöhet och trötthet, som gör att man sover onaturligt mycket om dagen.

Sovsjukan kan på detta tidiga stadium behandlas konventionellt. Om behandling uteblir kan det uppstå medvetslöshet, epileptiska anfall och död. Är skyldig till miljoner av dödsfall i Afrika.

• Rekommendationer
Vitlök kan förebygga diarré och är nyttig att ta - och ta med på alla kortare och längre resor. Den är nog mest praktisk i kapselform. Eftersom Molkosan (koncentrerad ostvassla) normaliserar tarmfloran är det likaledes en god idé att ta med en liten flaska av detta. Potatismjöl eller kuzo (pulveriserad pilrot) kan verka akut stoppande.

Örter som innehåller berberin, som Gyllensigill, Hydrastis canadensis eller Berberisbark eller rot, har god effekt vid bakterie-, parasit- och svampinfektioner och är bra för diarrébehandling vid alla diarrésjukdomar, t.ex. giardiasis. Gurkmeja, Curcuma longa verkar allmänt parasitdödande använt invärtes (och utvärtes vid löss).

Förebyggande av insektbett från t.ex. mygg - och därmed de myggburna sjukdomarna - är av allra största viktighet. 1-2 msk. bockhornsklöverfrö (curryingrediens) och/eller 600-900 mg B1-vitamin dagligen verkar starkt myggavvisande, p.g.a. att myggor inte tycker om lukten av curry och B-vitamin. Om ens hud hela tiden luktar antingen curry eller B-vitamin är det mindre risk för att bli biten eller stungen.

Man skall dock samtidigt ta ett B-vitaminkomplex, för helhetens skull. B-vitaminer är allmänt goda att ta på resor, eftersom de motverkar irritabilitet, nervositet och andra stresstillstånd. (B-vitaminer skall dock inte intas vid bakterieinfektioner! Då kan man ta bockhornsklöver istället).

Var uppmärksam på att mygg dras till färggranna kläder - speciellt röda nyanser. De dras också till svett och parfymer, så det är en fördel att bada ofta och att låta bli deodoranter och liknande. Det finns dock många dofter från eteriska oljor, som mygg inte gillar:

Mygg avskyr allt som luktar citron. Myggavvisande oljor kan användas var för sig eller gärna tillsammans med olivolja utvärtes.

• Till att gnida in:
- Citronellolja, Citronella, Cymbopogon.
- Eucalyptusolja, Eucalyptus (feberträd), Eucalyptus globulus.
- Lavendelolja, Lavandula officinalis, angustifolia.
- Rosmarinolja, Rosmarinus officinalis.
- Pepparmyntsolja, Mentha piperita.
- Polejmyntta, Mentha pulegium.
- Té träd/ Tea-tree, Melaleuca alternifolia: Olja utvärtes.
- Vitlök, Allium sativum - olja.
- Sov under myggnät - ev. impregnerat med myggavvisande (eteriska) oljor - t.ex. citronellolja. Det kan på vissa platser vara nödvändigt att sova med tända myggljus eller med en tänd fackla i taket som skrämmer iväg mygg.

• Amöbadysenteri (Dysentheria entamoeba histolytica)
Klorvatten kan inte användas, men cystorna dödas vid 55 graders värme. En hög hygienstandard krävs. Var och en som utskiljer cystor skall behandlas så snabbt som möjligt men amöbadödande medel för att stoppa smittospridning. Sjukdomen kan ligga latent och vänta före den bryter ut. Schisandra, -schinensis motverkar diarré och har leverskyddande effekt.

Sjukdomen behandlas annars som varje annan sorts diarré, med rikligt med vätska, salt och socker samt berberisinnehållande örter som Gyllensigill, Hydrastis canadensis eller Berberisbark eller rot vilka alla har god effekt.

Det kan vara svårt att ställa en diagnos, p.g.a. sjukdomens olika angreppsställen.

Behandling av dysenteri beror på vilken dysenterityp det är tal om. Har dysenterin förorsakats av amöbor använder man speciella amöbadödande medel. Vilken dysenteriryp det är fråga om avgörs utifrån ett avföringsprov.

• Bilharzia
Allt sjövatten bör kokas i minst 5 minuter. Man bör undvika all form av badning i sjöar och floder i riskområden. Risken för att bli smittad är störst vid strandlinjen, eftersom det övervägande är här sniglarna lever. Vid badning skall man torka huden grundligt, eftersom larverna inte tål uttorkning. Trumpetrankbark, Pau d'arco är nyttig eftersom barken är immunstyrkande, som kapslar eller te flera gånger dagligen, 9-12 koppar te dagligen. Också Tea Tree olja, 1-2 droppar i 1 glas vatten kan tas dagligen. Sjukdomen behandlas konventionellt med ämnet praziquantel (Biltrizide).

• Chaga's sjukdom
Förebyggs genom att undvika bett. Sov mitt på golvet med ljuset tänt och använd ett tätt och finmaskigt myggnät om natten. Forskning visar en högre risk för bett om man sover i samma rum som höns och hundar, då dessa djur ofta är värdar för parasitbärande baggar...
Förebyggande och behandlande är te eller kapslar av Trumpetrankbark, Pau D'arco, som stärker immunförsvet. Förebyggande: flera koppar te dagligen. Behandling på sjukdomen: 9-12 koppar te eller 3-5 kapslar dagligen.

• Cryptosporidium
En god toaletthygien är nödvändig. Undgå att svälja havsvatten från simbassänger vid badning. Dagnoses ställs vid påvisning av parasiter i avförningen. Behandlas både konventionellt och okonventionellt med parasitdödande medel.

• Filarier
Konventionell behandling av filarier, flodblindhet och elefantiasis företas av en expert i tropiska sjukdomar. I Indonesien används plantan Bacopa monnieri mot filariasis .

Det rekommenderas i allmänhet att undvika att bli stucken av alla former av insekter. Detta kan avvärjas genom användning av myggavvisande (eteriska) oljor om dagen och ett stort och tätt insektnät (ev. impregnerat med myggoljor) om natten.

• Elefantiasis
De tidigaste stadierna av Elefantiasis, som är karaktäriserade av feber och svullna lymfknutor behandlas konventionellt. Hinner sjukdomen gå över i det uppsvullna stadiet känner man inte till någon konventionell behandling.

• Flodblindhet: här är planlagt rekommendationer för sjukdomen.

• Skabb (Scabies)
En god handdukshygien är viktig för att undvika att sprida denna sjukdom. Det kan rekommenderas att sova så otilltäckt och kyligt som möjligt, eftersom klådan blir värre av att huden värms upp. Kyliga bad och Aloe vera saft utvärtes kan lindra akut. Fläderbärsaft med ingefära invärtes menas också avhjälpa skabb. Diagnosen skall ställas under ett mikroskop. Bittersöt Nattskugga, Solanum dulcamara och Lavendel, Lavandula officinalis-olja, kan användas till behandling av skabb. Det finns dessutom en del konventionella medel mot skabb.

• Giardia
En god toaletthygien krävs. Undgå att svälja havsvatten och vatten från simbassänger vid badning. Diagnosen ställs genom att påvisa parasiter eller cystor i avföringen. Behandlas både konventionellt och okonventionellt med parasitdödande medel.

• Hakmask (Anchylo Stomiasis)
Ha alltid skor på utomhus och sitt inte direkt på jorden - speciellt inte i tropiska områden - eftersom masken kan tränga igenom huden. Vitlök i stora mängder är mycket bra. Konventionell behandling är Vermox, tages i ett par dagar.

• Kala azar
Uppstår följande symtom: blodbrist, feberperioder, stor viktminskning, svullna lymfknutor och förstörd mjälte bör man strax uppsöka läkare, som med detsamma kan sätta igång en konventionell behandling.

• Leishmanios (Leishmaniasis, både Kala azar och Orientböld)
Undvik sandflugor genom att endast sitta på sandstranden upp till högvattenlinjen. Eftersom sandflugor biter speciellt i timmarna efter soluppgången och om kvällen före solnedgång kan bett - och därmed sjukdom - förebyggas med kroppstäckande påklädning och insektavvisande naturliga oljor. Behandling bör ske så snabbt som möjligt. Örten Picrorrhiza kuroa används speciellt mot parasiten, som förorsakar sjukdomen. Kan också behandlas konventionellt.

• Malaria: Sök på Malaria

• Orientböld
Sårbehandling bör ske av läkare, så man så vitt som möjligt undviker besvärande ärrbildning.

• Rickettsie-infektioner
Förebyggs genom att uppbygga ett gott immunförsvar. Annars genom att undvika bett av de blodsugande insekterna: fästingar och löss på vandringsturer i djungler och vildmark, med hjälp av heltäckande kläder och insektavvisande oljor och spray. Använd kortskaftade vandringsskor. Ljusa långa byxor skall ned i strumpor och skor. Alla kläder bör impregneras med spray gjort på insektavvisande oljor.

Det tillråds att avlägsna loppor, fästingar och löss från både kläder och hud. Fästingar avlägsnas så snabbt som möjligt - gärna med en fästingpincett. Doppa lite olja, eterisk eller vanlig på en vaddtuss och smörj in fästingen för att få den att släppa taget och drag den ut hel.

Tea Tree olja kan smörjas på bett- och stickställen. Konventionellt behandlas det med tetracyklin (antibiotika).

• Sandloppor
Undvik sandloppor genom att inte sitta på stranden nedanför högvattenlinjen. Använd skor och strumpor på stranden. Bett kan smörjas in med Aloe vera.

• Sovsjuka
Tsetseflugan liknar en vanlig husfluga, och är aktiv i dagtimmarna, men kan kännas igen på sin gyllenbruna färg och på att den håller sina vingar samlade när den sätter sig. Det bästa förebyggandet är att undvika bett från flugan genom att klä på sig heltäckande kläder i andra färger än mörkblått, eftersom tsetseflugan dras till de blå färgerna. Långa byxor, långärmade skjortor, scarf eller hatt hela dagen rekommenderas.

Dessutom kan man använda insektavvisande oljor eller spray - också på sina kläder. Det kan rekommenderas att hålla alla fönster stängda om man kör igenom (safari) områden med tsetseflugor. I områden med många tsetseflugor kan man ev. använda insektmedel med Dimethylphtalate, som förvirrar flugorna.

Vid minsta misstanke om sovsjukesmitta skall man genast uppsöka en specialist på tropiska sjukdomar. Sjukdomen kan på ett tidigt stadium behandlas konventionellt. Den sjuka bör motta behandling så snabbt som möjligt. Sjukdomen kräver specialistbehandling. Bristande behandling kan medföra medvetslöshet, epileptiska anfall och död. Se också Chaga's sjukdom ovanför.

• Varningar
Uppsök läkare före egenbehandling vid de nämnda symtomen. Bittersöt Nattskugga, Solanum dulcamara, är giftig i för stora doser. Bör endast användas invärtes under kunnig vägledning av en örtspecialist.

• Anmärkningar
"Resediarré" beror mest på Colibakterier, kryptosporidier, Norwalk- eller Rotavirus.

OBS! Alla tål inte Tea Tree olja. Testa detta före oljan används i nödfall!

Källa: http://www.vitaviva.com/store/(X(1)S(oh3td045s230to45ium51g55))/health/healthproblems/article.aspx?ln=sv&articleid=311&&AspxAutoDetectCookieSupport=1