Vintern för oss skridskoåkare har varit magisk. Den började visserligen lite sent men sedan blev det riktigt bra.

Jag trodde då jag skrev om skridskoturen i Kolmården i januari att det skulle vara säsongens höjdpunkt men det blir att svårare att utse någon sådan.

Igår var vi cirka 150 personer från SSSK som i abonnerade bussar for till Trosa för att sedan på mestadels blanka isar ta oss upp mot Södertälje i rykande medvind.

Strax före klockan tio klev vi på isen i Trosa hamn. Jag tog kö-ansvaret för en grupp på 12 personer som skulle köra i grupp fem-takt vilket är den långsammaste gruppen. Gubben börjar ju bli gammal.

Vi kämpade oss i motvind ut från Trosa mot Gölöfjärden. Vi föll sedan av lite och fick en fin slör ner mot den fasta iskanten vid Doftskär. Att åka ut till iskanten då man åker i skärgården hör till en sådan utflykt, om det är möjligt.

Därefter följde vi iskanten en bit i behaglig medvind in mot Gälnö och körde sedan norr ut utmed fastlandet.

Vid Jättarsberget i Furholmens naturreservat tog vi vår första rast. Det var svårt att hitta lä så vi traskade en bit in i skogen sedan vi lyckats ta oss iland. Det blir allt besvärligare med ”landlösheten” nu då det drar mot vår. Ovan berget vid vars fot vi rastade kunde vi också iaktta en örn då vi gav oss ut på fortsättningen av färden.

Sedan bar det av in i Tullgarnsviken för att åtminstone på avstånd titta på det kungliga slottet Tullgarn. Vi ville undvika för mycket motvind därför åkte vi inte ända fram.

Istället var det av på blanka ”salsgolv” med ca 12 meter per sekund i ryggen upp mot Pålsundet där vi på grund av öppet vatten i sundet tvingades till en cirka tre kilometer lång promenad. Först över stock och sten och klättring över stängsel. Sedan över en lerig åker men slutligen på väg fram till Kasholmen där vi åter kunde beträda isen.

Även här mötte vi en sagolikt blank is och den kraftiga vinden hade vi i ryggen. En åkare som hade med sig GPS loggade 20 kilometer i timmen trots att vi inte tog ett enda skridskoskär.

Det var bara att stå och försöka styra och att undvika att köra ner i någon spricka. Sedan gällde det också att bromsa ner farten innan vi skulle korsa ett par råkar.

Såhär utan ansträngning kryssade vi av och an över Nora fjärden och Stavbofjärden upp till Ulvsundet där det åter var dags för en liten landpromenad. Här vid Ulvsundet gick förr en färja mellan Mörkö och fastlandet

När vi nu ändå var iland och hade tagit av skridskorna passade vi också på att ta vår andra lunchrast.

Efter denna andra lunch hade vi endast ett par kilometer kvar till slutmålet, Ytterjärna kyrka där våra bussar väntade på att ta oss tillbaka till Stockholm. Vi var den första gruppen som kom fram cirka fem minuter före avtalad tid. Vi hann i lugn och ro packa in vår utrustning i bussen och ta plats innan anstormningen från övriga grupper inträffade.

När bussen rullade mot Stockholm var det bara att njuta av minnen från dagen och de minnena kommer att leva kvar länge, jag långt efter det att den stora vaken som kallas vår öppnas där vi idag fått glida fram i väldig fart.

För den som på allvar vill få möjligheten att visualisera denna färd erbjuder jag här denna lilla film (ca. 12,5 min)