Jag och hustrun har varit några dagar i Dalarna för att hälsa på bekanta och samtidigt få en skymt av Classic Car Week i Rättvik.
Vi körde hemifrån i tisdags morse i molnigt väder. Vi gjorde korta pauser under resan upp via Enköping, Sala, Avesta, Hedemora, Borlänge och Leksand till Tällberg där vi bokat rum på hotell Dalecarlia, ett fantastiskt ställe med underbar utsikt över Siljan. Härliga gamla hus, smakfullt renoverade med stilenlig inredning och fullt moderna rum.
Då vi installerat oss gjorde vi en liten rundvandring i de närmaste omgivningarna.
På eftermiddagen skulle vi göra ett besök hos en bekant till Yvonne och hennes man. De har ett hus i Laknäs i närheten av Tällberg. Jag har bara flyktigt träffat henne tidigare, hennes man hade varken jag eller Yvonne träffat tidigare. Vi bjöds på kaffe med underbart kaffebröd, sittande på en härlig veranda till ett hus som mellan träden ger utsikt ner till Siljan. Vi hade en trevlig pratstund med dem och deras dotter som också var där med sin 10 månader gamle son.
Lagom när vi kommit till tårtan, kom en regnskur som tvingade oss att ta skydd inomhus. Någon minut senare sken solen åter.
Senare blev vi även bjudna på middag och lagom då vi hunnit börjat äta kom åter en rejäl regnskur. Vi avslutade middagen inomhus innan vi tillsammans åkte till Rättvik för att titta på tisdagskvällens stora crusing, en del av Classic Car Week. På grund av trafikstockningarna på vägen till Rättvik tog vi lite sidovägar dit och passade då också på att stanna till uppe på Lerdalhöjden och besöka Vidablick med dess fantastiska utsikt över Rättviksbygden och Siljan. När vi steg ur bilarna där uppe sken en lågt stående sol över Siljan. Vi kryssade sedan ner mot stan och parkerade ungefär där Corvette Club Sweden höll till. Jag såg dock inte till något bekant. Självklart var de nere i stan och tittade på crusingen, d v s paraden av gamla fantastiska bilar som sakta rullat genom Rättvik under eftermiddagen och kvällen. En härlig upplevelse är också ljudet av alla mullrande V8-motorer. Mindre härlig är dock avgaslukten som låg som en dimma över Rättvik, men det hör ju också till. I vimlet träffade jag på en gammal arbetskamrat som jag inte sett sedan 2000. Efter prisutdelningen till ägarna av de allra finaste bilarna strövade vi kring lite i Rättvik innan vi återvände till Tällberg för att sova.
Vi hade haft en helt fantastiskt trevlig eftermiddag tillsammnas med för mig nästan helt okända människor.
Morgonen efter crusingen i Rättvik åt vi, på hotell Dalecarlia, en av de bästa hotellfrukostar vi upplevt någonsin, det fanns allt, inklusive färskpressad apelsinjuice som man själv pressade i automatisk juicepress.
Mätta och belåtna for vi mot Mora. Jag skulle försöka få tag i ett par flaskor Mora Amber och Mora Blonde, öl som produceras i Mora och som bara är tillgängligt på systemet i Mora. Tyvärr hade efterfrågan varit så stor att inte en enda flaska fanns att uppbringa. Jag fick nöja mig med en flaska Oppigårds Slåtteröl, ett säsongsöl som bara finns tillgängligt på systemen i W-län. Det ska bli intressant att testa framöver.
Efter Morabesöket bar det av till vår dotters svärföräldrars nyligen köpta ställe i närheten av Dalhalla. En underbar gammal bondgård med flera boningshus och uthus inklusive ladugård och härbre. Gammelstugan, som ska rustas så småningom är byggd i mitten av 1800-talet. Efter att ha vandrat runt i alla husen och tittat på många saker som jag minns från min barndoms somrar på bondgård i Roslagen, for vi allihop (min dotter och hennes familj var där på besök) upp till en närbelägen fäbod i skogen för att dricka eftermiddagskaffe och se på djuren. Barnbarnen blev väldigt förtjusta både i de stora grisarna och också en kalv som var bara 16 dagar gammal. Efter fäbodbesöket försökte dottern fresta med ett dopp i Glistjärns vatten men jag avböjde efter att ha känt på ytvattentemperaturen och konstaterat att det var på gränsen till isvatten, dottern och barnbarnet Hannah badade dock. Barnbarnet Samuel stannade på gården och badade i vattentunnan under överinseende av farfar.
Senare for vi till Kajsas Värdshus i Vikarbyn för att äta en gemensam middag. Vi hade inga högt ställda förväntningar då vi såg stället men blev mycket överraskade över den mycket goda maten och den fina servicen. Ett ställe man kan återvända till vid kommande besök i Siljansbygden. En annan upplevelse i sammanhanget var Samuels, (två och ett halvt), fina uppträdande vid bordet. Han satt som ett tänt ljus och åt fint hela tiden. Efter middagen körde vi åter genom Rättvik i snigelfart på grund av den spontana crusingen med veteranbilar, mest amerikanare från 50-talet, som pågår där hela veckan med anledning av Classic Car Week. När vi väl kommit genom Rättvik for vi upp till Hantverksbyn vid Gärdeby för att titta på hemslöjd. Det är förvånande vad svårt många konsthantverkare i Sverige har att ta betalt för sina alster. Man kunde här köpa broderade vykort för 50 kr. Jag tror inte ens att de fått betalt för materialet i den 50-lappen. De timmar det tagit att brodera var alltså helt gratis.
Avslutning på denna kväll var ett besök i Plintsberg, en höjd ovanför Tällberg där vi hade en makalös utsikt över Siljan i solnedgången.
Sista morgonen i Tällberg åt vi en gemensam frukost på Dalecarlia hustrun och jag, dotter och svärson och två barnbarn samt dotterns svärföräldrar. Minsta barnbarnet åt tre stora pannkakor till frukost. Vi hade en jättetrevlig morgon tillsammans.
Efter frukosten var det dags att checka ut, knapra i sig ytterligare några av dalahästarna från skålen i receptionen. Dalahästarna var gelégodis, i dalahästform. Sedan bar det av söderut igen.
Först körde vi till Insjön utanför Leksand där det pågick ett motorjippo i mindre skala än Classic Car Week. Det var en Trabbi-Träff. Det vill säga en träff för innehavare av östtyska Trabant-bilar och andra öststatsbilar såsom IFA med flera. Den ägde rum på campingen i Insjön. Anledningen till vårt besök var att vår son varit ägare av en Trabant som han 1996 importerade från Tyskland och som jag hjälpte honom att reparera. Han sålde den bilen på försommaren i år till ett par killar från Dalarna, vilka skulle komma till Trabbi-träffen i Insjön. Det var en avgasdoftande tillställning väl i klass med den i Rättvik ett par dagar före beroende på att dessa fordon är tvåtaktare som går på oljeblandad bensin och därmed sprider en blåaktig rök efter sig. Jag tog ett antal bilder på dessa ”underverk” för att visa för sonen.

Efter Insjön for vi till Gagnef för att köpa en stor påse sandjordspotatis. Den såg väldigt fin ut. Vidare mot Borlänge och Kupolen där vi inmundigade vårt förmiddagskaffe. Från Borlänge tog vi av västerut på väg 50 för att så småningom välja mindre vägar mot vårt mål för dagen Söderbärke.
I Söderbärke har jag delvis mina rötter, härifrån kom min morfar, närmare bestämt från en liten gård vid namn Stentorp i Västerbyhytta. Här bor fortfarande två av min mammas kusiner kvar på gården. En tredje kusin Alfhild bor inne i Söderbärke och det var henne vi skulle träffa. Hon är jämngammal med mig trots att hon är min mammas kusin. Det beror på att min morfar var äldsta barn och kusinen mor var yngsta barn. Det skiljer alltså en hel generation i ålder mellan kusinerna. Vi träffades hemma hos Alfhild och satt där och pratade i flera timmar. När klockan närmade sig fyra på eftermiddagen ringde vår dotter och meddelade att de också befann sig i trakterna av Söderbärke. De var till den plats där både hon och hennes dotter varit på kollo respektive scoutläger. Vi kom överens om att träffas allihop på hembygdsgården i Västanfors. Vår dotter ville också träffa Alfhild som hon minns från sin tid på kollo. Alfhild var på den tiden lantbrevbärare och kom varje dag med posten till kollobarnen. Hembygdsgården ligger alldeles vid rondellen vid infarten till Fagersta. Det är en fantastisk plats, väl värd ett besök. Här finns en hel rad gamla byggnader som är ditflyttade från socknarna runt om Fagersta/Västanfors. Här finns också en gammal lanthandel och ett fantastiskt café. Vi fikade och pratade länge tillsammans allihop. Vid sjutiden på kvällen var det dags för oss att var och en fara mot våra respektive hem.
Vi var hemma vid tiotiden och det var helt underbart att krypa ner i sin egen säng igen efter denna utflykt. Trots att rummet på Dalecarlia var jättebra så går inget upp mot att sova i den egna sängen. Nästa år blir det nog en tur till Siljansbygden igen, det är så oerhört vackert där.