Hur långt från Göteborg kommer man på 13h?! Tja genom mellanlandning i Europa kan man ta sig till både New York & Miami, med direkt flyg från Stockholm kommer man till Thailand. Det går faktiskt att resa tur & retur till Kanarieöarna eller Egypten på samma tid som det tar med bil till södra lappland. För att fira in 2009 valde Martin & jag det senare!

Då pappa har en stuga i Västra Ormsjön, södra Lappland, har han kört riksväg 45 mer än en gång och har hittat sina smultronställen längs vägen. Det är frukost i Grums, lunch i Orsa och sedan blev det en liten paus i Åsarna. Det är konstigt men efter 13 snabba timmar var vi framme – snön låg packad men med snöslunga gick det fort att skotta bort all snö från uppfarten. Trots att vi var trötta o sega i kroppen tog pappa fram skotern och vi tog en snabb tur för att känna vinden bita i lite kinderna!

Faster Lena som var med upp har en liten stuga på andra sidan vägen och vi tar en snabb titt i stugan som en gång var min farfarsbror, Johan. Den har inget rinnande vatten, ingen toalett och för värme får elden i vedspisen aldrig dö ut. Brrr!

Nyårsafton firade vi fyra med fin middag, go efterrätt och underbara historier från förr! Det handlar om ”farbror Kalle” pappas farbror som slogs för fjällarnas heder mot Högländarna, farfar som likt Gudfadern har tagit hand om familjen och med sin pondus aldrig blivit ifrågasatt. Men även historier om pappa från hans ungdom som innehöll mycket olovlig bilkörning kombinerat med en fantastisk tur… Närmare tolv slaget drar vi över till grannarna; min fjärmening Eivor & hennes man Erik för att skåla in 2009 med termobyxor & Smirnoff. På väg därifrån försöker Martin skjutsa pappa på spark – första gången med spark för Martin… Då det är lite lätt nedför hela vägen slutade det självklart med att de landade i en snöhög!!

Vi vaknade upp till en fantastisk första dag 2009 – det var kallt, klart och solen lyste guldgul strax över fjällan på andra sidan sjön. Det var dags för en liten skoter färd! Rejält påklädda och med pappas rävskinnsmössa gasade vi iväg längs skoter spåret. På ett ställe mötte vi en älgko med sin hona som precis som vi stannade upp och plirade lite intresserat tillbaka. Så här långt norrut orkar inte solen upp speciellt länge eller högt och därför skimrar himlen som en evig skymning. Det blev en trolsk tur med den vita snön, de grå, gröna träden och den rosa skimrande himlen.

Självklart passade vi även på att åka till Borgafjäll och prova pisterna där. Vi hade knappt – 10 och det var lite halvmulet men när det sprack upp lite fick vi njuta av den fantastiska Borgahällan som dramatiskt dyker ner i Borgasjön och som syns från hela backen. Utöver de vackra omgivningarna är det härligt glest i de förvånansvärt långa backarna!

Sista dagen i skymningslandet var det dags för en lite längre skotertur upp på Blajkfjället -termometern visade -20 och bara sörlänningar ger sig ut på skotersafari när det är så kallt…. Så rejält påbyltade svängde vi in på skoterleden bakom Ormsjöns lilla ICA butik och började våran färd uppåt. Den som kör har det relativt varmt då de är värmeslingor i handtagen, fötterna är skyddade och får lite värme av motorn samt att man får arbeta lite mer med hela kroppen. Martin och jag turades om att köra medan pappa tog täten men det dröjde inte länge förrän jag frös rejält om fötterna. Innan vi var framme vid lappstugan, vårt första mål, hade jag redan hunnit börjat jojka om eld och värme!
Lappstugan var sliten och dörren hängde löst men det fanns en kamin och pappa fick lite eld i den så att jag kunde tina upp lite innan vi åkte vidare. Vyerna var fantastika i det klara vädret och vi kunde se flera fjälltoppar trona i horisonten men vi insåg att det tyvärr var för kallt att stanna och njuta ordentligt av utsikten. Men vi kommer att komma tillbaka när solen står högre på himlen och snön ligger djupare utanför skoterspåren!