Men..som är ett ord som oftast används av mig iallafall....så ligger jag hör o skriver o kollar mail o funderar.
Man har ju ett arbete hemma i Sverige...jo, faktiskt. Det kan ju kanske glömmas bort långa stunder här nere i drömmen men det maler ju ändå en aning där bak att det finns en verklighet att landa i när dessa månader här i drömmen är över. Kanske dumt att säga att de är över men när denna drömmen är över o en ny tar vid iallafall.
Jag var precis inne o läste på min arbetsplats hemsida o jag längtar nog inte så hemskt mkt hem när jag ser mhur det är.....det går bra men .......vill man jobba så mkt igen? Vill man tillbaka till verkligheten..eller vi kanske bör kalla den vardagen hemma i Sverige?
Vem vill tillbaka dit efter detta? Vad finns det för männsika som ärligt kan påstå att livet hemma är bättre än detta...jag vill möta motstånd i denna fråga.
För den person som kan säga mig att det är bättre att vara hemma än här måste berätta o få mig att känna likadant för att jag ska fatta...... Jag kan inte just nu förstå varför jag ska ta med familjen hem och istället för att stanna här?
Ett exempel är bara idag....beachvolleyturnering för familjer...eller mixade familjer för de som inte hade komplett.....hela dagen. Alla kollade på, vi badade i havet, poolen, pratade, skrattade o en o annan kall öl eller frozen marguritha slank väl ner i någon kropp som var värd det. Supertrevligt.
Strömmen gick o det innebär att vi absolut inte på några villkor kan göra nr 2 på toan (seriöst) då det inte går att spola. Här blir det väldigt mörkt fort så det fick bli små värmeljus o annat nödvändligt för att vi skulle hitta kläderna osv efter "inte duschen". Ingen duch som sagt för de som inte hann innan strömmen rök....synd om de:(!
När mörkret kröp på väldans....så öppnade vi vår flaska penfolds som är underbar....vid pooolen. Jag o Tove tog beslutet om att knäcka korken på detta fina vin som stått så länge o väntat på att bli uppdrucket.
Gott som bara den var det....hur kan det bli så gott kan man undra?
Ingen ström, ingen mat, ingen kall öl, inget ljus, ingen annan restaurang.....listan kan blir lång. Vi stannade här på Slow Down. Det blev lite slagsmål ,sock inte jag men det löstes väl kanske, inga skott hördes, det var bara lite lampor som slungades mellan personalen :(....o när vi minst anade var strömmen tillbaka o restaurangen bjöd på maten...pga av de något turbulenta som inträffat under mörkrets inbrott. Ibland inbillar jag mig att jag skriver en otroligt dålig deckare....för det händer ju inte så mkt....men jag tycker det räcker för mitt liv.
Käre barn som Mackan brukar säga....ibland tror man ju döden är nära!
I förrgår krockades det precis brevid där jag stod, otäckt som bara den....en tup tup o en moppe...de sa att ingen dog!!!! Nehe, å hur lugn blir man av det när man bar får stå o titta istället för att hjälpa till.
Igår kväll så var vi precis hemma här o då vurpa en moppe o de flög prylar från den...mannen som körde kan omöjligt varit nykter för han sprang som en höna på gatan efter sina burkar....o det var verkligen nära att han fick en snygg front i pannan så som han sprang där.
Hur som haver. Jag ligger ju här nu o skriver....med en snarkande unge brevid. Inte Marcus, han ligger där uppe o sover. Han vänder ju sig som det vore en elefant som springer förbi utanför. Nu hör jag faktiskt att det är han som snarkar o inte max...jädrans vad han snarkar högt.....jag fattar inte att han själv inte vaknar. Om jag skriker som han snarkar i sömnen så vaknar jag....lovar!
Nu måste jag ju sova, klockan är ju kvart i tre på natta....sov så gott o kramen