Det var ett litet tag sedan vi uppdaterade resdagboken nu och det beror sannolikt på att vi har varit för upptagna med att upptäcka och uppleva Nya Zeeland (utan tvekan dagens ilandsproblem). Måste säga att ju längre söderut man kommer desto mer spektakulära blir naturupplevelser. Bådar gott med tanke på att vi mestadels reser i nord-sydlig riktning.  Sedan senast har vi upplevt två trevliga men blåsiga dagar i Wellington, en stad som utan tvekan kan koras till Nya Zeelands trevligaste med sin sköna stämning och sina fina trähus som klättrar upp längs sluttningarna. Barnen tyckte besöket på muséet Te Papa var en höjdare och deras pappa var i sjunde filmhimlen efter besöket i Weta Cave (ansvariga för specialeffekter, miniatyrer, kostymer etc. för Sagan om Ringen- och Hobbit-filmerna). Dagen efter tog vi färjan över till sydön, där sista tredjedelen av resan får sägas vara en timme av ren magi då båten smög sig igenom delar av natursköna Marlborough Sound. Detta märkliga sund bildades när stora isar smälte och dränkte delar omkringliggande land och där bara bergstopparna blev kvar ovanför vattenytan. Vi kom i land i trevliga Picton där vi sov en sista natt på motell innan vi fick monstret till husbil levererad till oss dagen efter. Efter lite trevande start med svårigheter att växla och bedöma fordonets längd och bredd, tycker jag att vi nu tämjt odjuret en aning och kan glida runt relativt problemfritt på vägarna. Campinglivet är inte så dumt; vi försöker hitta bra campingplatser med lekplatser och pool för barnen samt rena och fräscha toaletter. På sydön har vi hunnit prova vin i Marlborough-distriktet utanför Blenheim, kört genom trevliga staden Nelson, upplevt en helt fantastisk vandrings- och stranddag i nationalparken Abel Tasman och idag kört genom de gröna och lummiga norra delarna av Sydalperna innan vi tog in på en campingplats alldeles intill stranden på västkusten, där vågorna piskar stränderna och vädret är lika ombytligt som Peter Siepens klädutstyrsel. Att se en RIKTIGT stjärnklar himmel samtidigt som man hör havets brus omkring sig och inte ser en själ i sin närhet är finemang kan jag lova. Imorgon ska vi se Pancake rocks innan turen bär vidare söderut mot Arthur’s pass och glaciärerna.