Denna onsdag var det inte mycket som stämde med planen...

Det hela började med att vi njöt av underbar frukostbuffé på vårat hotell. De erbjöd uteservering bland småbåtar och fiskstim. Jag fick äntligen njuta av gott morgonkaffe. Varken fransmännen eller engelsmännen verkar kunna fixa detta...
Efter buffen så bestämde vi oss för att ta en taxi till Avis kontor i staden och hämta bilen runt kl 11. Efter förseningarna med bilkörningen i frankrike så kände jag på mig att jag hade en 6-timmars körning framför mig så jag ville komma iväg så fort som möjligt. Min sambo hade önskemål om att vi skulle köra en bit längs kusten och stanna i Sestri Leoni innan vi for upp norr mot Garda men jag avböjde denna förfrågan då jag hellre bara vill köra rakt upp och ta några stopp på vägen istället.

Våran taxi tog oss till Avis kontor där sambon parkerade sig utanför kontoret med våra väskor medan jag gick in för att hämta kontraktet och nycklarna. Killen inne verkade lite stressad och han förklarade att de inte hade en bil i klass C som jag hade beställt. De skulle få in två bilar under dagen, en kl 12 och en kl 14. Jag ville ju gärna inte vänta på detta så jag försökte deala till mig en annan bil. De hade några bilar av klassen över men då fick vi lägga till pengar och det tillåter inte riktigt budgeten för resan.
- Okej, vi kommer tillbaka kl 12. Sa jag och sedan satte vi oss utanför kontoret för att lösa ett korsord tills dess att bilen kommit in. Efter fem minuter kom killen ut och förklarade att det inte kommer någon bil kl 12 utan bara kl 14. Jag gick in och diskuterade det hela och det fungerar tydligen som så att bilar som körs enkelriktat, dvs skall lämnas på annan plats, får man från flygplatserna. De är de som har störst utbud av bilar. De levererar då bilar till de andra kontoren när en sådan beställning gjorts. Han erbjöd en bil i en klass under våran beställda och jag tog den i ren desperation för att få komma iväg. Bilen - en Fiat 500 - stod parkerad utanför kontoret. Det var några repor i bilen som vi upptäckte och kille skrev ned en rapport som vi fick med i kontraktet. Sedan tog vi nyckeln och hoppade i bilen. Bilen blev snabbt fylld med alla väskor och kassar vi hade med oss. Givetvis fanns ingen AC i bilen så det blev att köra med rutorna nere.

Vi ställde in gpsen och for via motorväg mot Milan. efter 4 minuters körning så visade det sig att de höll på med vägarbete på just den vägen så vi blev omdirigerade på motorväg österut. Denna väg tog oss mot Sestri som sambon ville besöka så det fick bli ett stopp där så att hon kunde få doppa tårna i havet en sista gång innan Kroatien.

Sedan blev det en non-stop körning genom ett 30-tal tunnlar och broar upp genom Italien fram till Gardasjön. Resan upp från Genova tog kanske 3 timmar på motorväg och själva körningen var skön på bra vägar i underbar miljö.

Framme vid Gardasjön så möttes vi först av en härlig utsikt av sjön med en av de många strandstäderna framför oss. Vi körde kuststräckan i ungefär en kvart innan vi stannade till för varsin glass och ett bankomatuttag. Vi fortsatte uppåt. Jag började fundera på hur de här dagarna vid Gardasjön skulle utspela sig, då man fick en väldigt "turistig" känsla över stället. Vi fortsatte norrut längs med strandkanten och passerade ett gäng tunnlar. Vissa tunnlar hade inte ens belysning i sig men små gluggar i en väggen som ledde in solljuset. Efter några korta tunnlar så kom vi fram till en riktigt lång rackare.
Likt en flämtande hund pustade vinden regelbundet mellan de passerande öppningarna i den högra tunnelväggen. Solljus glimtade in på ett pulserande vis medan vi passerade den långa tunneln.
Gpsen tappade signalen precis lagom till vi kom ut ur tunneln och passerade en avfart upp mot berget. Signalen kom tillbaka och givetvis var det dags för en u-sväng. Gpsen räknade om lite snabbt och tipsade om att fortsätta köra norrut men jag bestämde mig för att vända och följa den ursprungliga planen. Dum idé visade det sig vara...

Vägen inledde med extremt kraftiga serpentinvägar uppför berget i vad som kändes som en evighet. Plötsligt var vi högst uppe på berget och seglade ner längs kanten mellan vindruvesfält och betesmarker. Jag tittade på gpsen som indikerade att det var 30 minuter kvar till vi var framme vid målet. Kan detta verkligen stämma? Jag började tvivla på vårat resmål, men ifrån de recensioner jag läst så skulle hotellet vara värt resan upp för berget. Sambon höll sig lugn, men även hon började undra över vart vi var på väg.
Plötsligt så skulle vi upp på serpentinvägar för att sedan ta oss ned igen. 20 minuter senare var det 20 minuter till målet. Vi for genom täta skogar på berget och vi började fundera över om hotellet låg mitt i skogen. Det var svårt att förstå hur hotellet låg ifrån beskrivningen men jag var rätt säker på att vi skulle ha någon sorts utsikt över sjön.

Efter kanske 15 minuter av täta och mörka skogsvägar kom vi fram till vad man direkt kunde känna var civilisation. Vi passerade först en liten minimarket och därefter en krog. På högra sidan växte olivträd och viss bebyggelse var påbörjad för några hus. Vi fortsatte ner på vägen genom byn och kom till en kyrka när vi äntligen kunde se våran destination på gps:ens karta. En liten väg ner mot en villa på hörnet av berget och vi var framme.
Villa Selene, skyltades tydligen vid infarten.

Vi parkerade och släpade med oss väskorna in. Vi möttes snabbt av en kvinna som sköter hela grejen. Hon hade uppfattat oss som tyskar och pratade på i snabb takt på tyska. När hon upptäckte att vi inte förstod så blev hon lite förskräckt. Hennes engelska var dock över godkänd nivå. Tydligen så är Tremosine en stor semesterort för tyskar, vilket vi fick smaka på senare. Hon gav oss nyckeln till rummet och hjälpte oss upp med bagage till vårat rum på andra våningen.
Vi klev in på rummet och det första man föll för var den otroliga utsikten över norra delen av Gardasjön rakt ut från våran balkong. Vi vände våra tvivel till lycka och började våran gästperiod med några minuter på balkongen. Därefter gick vi ut för att utforska den lilla minimarket butik vi såg på vägen in.

Butiken hade priser som verkade omöjliga med tanke på vad vi sett på resan. En 50 cl flaska dryck i form av juice eller läsk kostade 0,57 euro. En 50 cl Pago kostade 1,5 euro. Vi köpte på oss jordgubbar, läsk, kex och nektariner. Därefter så upptäckte vi vinhyllan i andra sidan av butiken. En flaska rött Chianti för 4 euro - en sådan tar vi!
På vägen hem stannade vi till vid krogen och tog varsin öl med lokalbefolkningen. 2 euro för en öl - två sådana tar vi!

Tillbaka på hotellet så fick vi tips om restauranger, badställen och olika sevärdheter via 5 olika kartor. Det ingick även gratis cykelhyra under vistelsen så vi tog varsin mountainbike och for iväg mot ett av de närmsta restaurangerna. Lite senare så var det full rulle hem på cykeln över berget. Vi avslöt kvällen på balkongen när det mörknat och fullmånen sken över sjön. Längs med hela kusten så var det tänt med ljus i olika färger och väldigt långt borta hördes musik. Det var tyst och underbart. Dessa 5 dagar i Tremosine kommer helt klart att fokuseras på avkoppling. Inget annat är möjligt här uppe på berget.