Denna natt har också varit präglad av kyla; frosten täcker tältduken när vi vaknar för ännu en dag. Min ständiga tältkamrat under hela resan är P-O. När man som jag reser ensam paras man ihop med någon, och på denna resa är det P-O. En av de största fördelarna med att resa solo är möjligheten att lära känna och umgås med människor på ett unikt sätt. När man sedan ställs inför utmaningar och svårigheter som på denna resa skapas en speciell samhörighet. Man knyter starka band med dem man reser med.

Dagens vandring börjar lika tufft som tidigare. En rejäl stigning står på agendan direkt. När vi är mitt i stigningen så infinner sig den där känslan som jag söker när jag gör den här typen av resor, en lycka att vara ute på något jobbigt som kommer att finnas kvar i minnet för resten av livet. När stigningen är gjord så kommer vi att röra oss upp mot 4400 m men då vi nu ska acklimatisera oss så kommer vi sova på 4000 m. Vi ska göra runt 12 km och på den här höjden så får det ta sin tid. Vi är nu i alpinzon och växtligheten består av gräs och några små tåliga buskar. Vi äter lunch längs leden men efter lunch är det ganska kort vandring kvar så vi kommer till campen ganska tidigt.

Vi har nu rundat berget och när molnen inte ligger som ett täcke under oss kan vi se Kenya nedanför. På kvällen, när mörkret faller, är det vackert att se ljusen från byar och städer på savannen.