Mitt värsta resminne
Det var när jag skulle göra min kombinationsresa till Seyshellerna och Mauritius.

Mellanlandar 6 dagar på den annars så romantiska ön Seyshellerna intill ekvatorn och sedan vidare till en mångkulturell ö Mauritius i ungefär samma bredgrad som Rio de Janiero. Kontrasterna var stora trots att det tog bara en timme söderöver med flyg till Mauritius. Seyshellerna bjöd på en iögonfallande natur både på land likväl i vattnet och samtidigt bjöds på en mycket väldoftande mat. Mauritius däremot hade ypperlig service på sitt strandhotell, med tema varje kväll med långa rader med mat och uppträdande till full belåtenhet intill stranden.
Om man nu gillar lyx och flärd och lata dagar intill poolen.

Resan skulle börja med 6 dagar på Seyshellerna och 1 vecka på Mauritius.

Jag började min resa ifrån Landvetter i Göteborg och via Köpenhamn skulle jag ta mej till Schweiz för att där direkt ansluta mej med nästa flyg till Seyshellerna direkt. Anslutningsflyget ifrån London via Schweiz vart inställt (ca: 18.00)så det blev att sova över där i Schweiz och därefter flyga tidigt nästa dag. 11 timmar senare landade jag urtrött eftersom jag inte kunde sova på flyget på Mahe huvudön på Seyshellerna kl.04.00 på morgonen och där var allt becksvart.

Sedan fick jag vänta på flygplatsen tills man skulle stiga på ett tvåmotorigt med väskorna in i kabinen jag och 10 resenärer till på ett pyttelitet proppellerplan som blev fullsatt med väskorna i knät medans det tog oss till ön grannön Praslin ca 30-40 min i becksvart mörker, jag var livrädd att vi skulle störta ingen skulle hitta oss i mörkret mitt ute i Indiska oceanen. Medans bensinångorna välde in igenom det pyttelilla planet kändes det som om det var tur att den höll. Vi landade en timme senare ca kl.05.00 och det var fortfarande kolsvart ute.

Vi väntade några minuter på en buss som skulle köra runt oss ön i mörkret och släppa av de 10 st gästerna till respektive bungalows och hotell.

Vi var en av dom som blev avsläppta sist, rejält trötta och slutkörda kl.05.30 utanför vårt bokade Bungalow. Men jag fick onda aningar direkt då ingen mötte upp oss och därför skyndade jag ut i mörkret längst en stig skymtade jag ett skjul där ljus siprade fram genom några springor. Jag knacka nervöst & hastigt på dörren och sade högt "HELLO" och jag hörde att några pratade inne i skjulet på ett språk som jag aldrig hört och ej förstod.

En man och en kvinna kom ut och såg ut som frågetecken .......! Jag såg nog ut detsamma kan jag tänka mej.
Jag visade min bokningsbiljett som jag grävt fram i min dolda safeväska. Biljetten var min räddning tänkte jag för där står bungalowfirmans namn på och att jag hade bokat ett rum hos dom. Kvinnan kunde inte prata engelska alls och viftade med händerna och mannen sa: No vacancies....No room !
Va tänkte jag medans jag tappade hakan och i nästa sekund steg pulsen snabbt till 180 och jag viftade med biljetten för att dom skulle se beviset.

Va faan nu, vad gör man nu när man inte sovit på 12 timmar rejält trött tänkte jag. Jag kände att jag bara ville hoppa ner i en säng och sova tills mardrömen var över !

Mannen ringde på sin mobiltelefon till sin son som visst skulle sköta allt, och han sa emergency...come home from disco !

Vi fick vänta ytterligare 30-40 minuter som kändes som en evighet och fick till vår fasa vet att genom sonen att det var fullbokat. Vad i helvete gör man nu då ! Ok först vill jag sova så löser vi allt imorgon tänkte jag lugnt.

Vad skulle man göra en lördagsmorgon när resebyrån i Stockholm var stängd och öppnade först på Måndag ?

Jag gapade som faan och krävde ett rum för natten, han sade han skulle ordna så att vi fick bo en natt på ett intillliggande hotell och vi tackade tacksamt bara vi fick en säng. Han visste inte hur detta gått till då alla bokningar vare sig det gäller hotel, utflykter eller andra turistaktiviteter måste gå igenom en speciell agentbyrå för turister lokalt på huvudön.

Alla oroligheter slutade inte ännu för nästföljande morgonen ville detta andra hotell ta betalt för deras simpla frukost trots att våran kvitto visade att vi bokat en 4 stjärnigt bungalow med all mat (frukost, middag , lunch) inkluderat i priset.

Så vi gapade ännu mera och tänkte att vi inte stor ut en dag till här, då vi fick ligga i ett billigt rum där ac:n brummade så högt att man fick ha hörselskydd på kvällen. Vi krävde ett likvärdigt rum av agenten på huvudön då vi bokat en mycket dyr resa, bungalow och maten. Dom pratade med det sketna hotellet ordnade ett "finare rum" som var dammigt och slitet men med sjöutsikt. Vi var fortfarande inte nöjda eftersom vi nyfiket spanat in det som vi betalat och bokat för, det var så himla snygg bungalow med högt i tak och helt öppen planlösning. Vi smög in och tittade medans städerskan gjorde iordning i bungalowen det rummet som vi igentligen hade bokat.

Vi var tvugna att stå ut till måndag då vi var helt sluta och krävde samma standard som vi igentligen betalat mycket mycket dyrt för av vår svenska agent på resebyrån, hon skulle pratad med direktören som skulle ringa upp.

Vi sade att vi avsluta hela resan på Seyshellerna nu och istället direkt åka till Mauritius men dom sa det var omöjligt då krävde vi att vi skulle bo flottare och dom bokade återigen om oss.
Dom erbjöd ett annat boende på ön Praslin men vi avböjde och kände bara avsmak då 3 dagar redan gått till spillo då vi bara skulle vara 6 dagar totalt på denna paradisö innan nästa flyg till Mauritius skulle ske.

Vi vart bokade till huvudön efter påtryckningar men stort hotellet med en souvenirbutik som var riktigt nedslitet och nedgånget så vi bytte senare ännu en gång till en liten familjebungalow och pool som var familjärt och mer i vår smak.

Fast då var det bara 2 dagar kvar av hela resan på Seyshellerna.

Vi klagade till vår svenska resebyrå som akut bjöd på två dagars sightseeing gratis, vi godtog detta men vi var ändock inte nöjda då resan hade kostat mycket mera än några sightseeingar för att besöka Seyshellerna.

Det slutade med en tvist.
När vi väl var tillbaka i Sverige fick tillbaka resepengarna som det resmålet hade kostat och vi vart nöjda då vår röst vart hörd.

Vår tid var dyrbar då vi bara kunde vara 6 dagar i paradiset som visade sig ha ett tråkigt (helt dött) uteliv och en korrupt enmanspresident.

I souvernirbutiken erfar vi ytterligare en stämmning som tyckes råda på ön.
Vi tänkte igentligen inte köpa något alls förutom en flaska Coco-di Mer likör.

Affärsbiträdet en stor man förklarade att vi får köpa små miniflaskor och fylla på likör själva, han gjorde ett seriöst intryck och syntes att inte skämta över huvudtaget.

Han drog en historia om att glasflaskorna var dyra och importerade ifrån Tyskland, men likören gjordes lokalt på ett destilleri som inte många hade tillträde till. Han menade nog allvar för minen såg lite dyster ut.

Han förbannade destilleriet och allt, men tystande tvärt som om att han var rädd att någon skulle höra honom. Det var ett oroväckande tecken hela ön.

Han sade sedan att kanske han kunde höra om det fanns flaskor på flygplatsen, vi tackade ja och sade att vi köper två och kommer tillbaka nästföljande dag. Det var nog för snabbt sade han och bad oss komma om tre dagar då sade vi att då är det bråttom för vi åker hem då.

Med is i magen trodde vi att allt skulle skita sig då han verkade så nervös, men det spelade ingen roll nu för oss.

Flaskorna fanns där 3 dagar senare och vi begav nu ännu lyckligare nu äntligen på semester ca 3 timmar söder över mot Mauritius.