Vi dvs min man och jag tycker om att resa. Vi åker gärna sista minuten resa och ospecificerat. Oftast har resorna gått till Grekland. Min man har besökt Grekland sedan han var liten, han har bott därnere ett antal månader ibland. Han talar lite grekiska, vilket är till hjälp när man är där. Han har goda vänner som vi fortfarande har kontakt med.
För ett par år sedan åkte vi till Lefkas för att bevista deras dotters dop. Vi beställer en sista minuten resa och ospecificerat. Ingen mat på planet, det tar ju bara några timmar. Vi föredrar att äta en räksmörgås o ta en öl på flygplatsen innan.

Vi flög till Preveza och fick en buss till Perigiali, Lefkas och hotell Scorpio. Bussen stannade vid vägen, vi fick gå en brant trappa upp till hotellet. Bagaget kördes fram direkt. Ett fantastiskt fint hotell, vi fick en liten lägenhet i etage med balkong mot havet. Läget var vackert, en stor pool vid restaurangen. Det var kväll och vi såg hela byn upplyst nedanför oss.

Scorpio HotellJag tänder en lampa vid spegeln, det blixtrar till och allt blir kolsvart. Strömmen har gått. Min man hämtar hotellpersonalen, en kvinna från Rumänien. Hon byter lampa och tänder, strömmen går. Huvudsäkringen har gått. Hela längan är mörklagd. Hon får ut och ner en våning för att finna placeringen av huvudsäkringen så det blir ström igen. Men vi kan inte tända den lampan mer - kortslutning i väggen. OK vi klarar oss utan den.

Andra dagen när vi skulle gå till stranden upptäcker vi en massa små svarta myror längs väggpanelen vid sängen. Jag kände igen dem sen tiden i Asien, små aggressiva myror. Jag säger till min man; vi rör dem inte. Men han kunde inte låta bli, tog sin deorantspray och sprutade längs panelens kant och sen promenerade vi till Nidri.
När vi kom tillbaka hade vi myrinvasion i sängen, ja överallt. Hela sängen var svart av myror. Vi fick hämta samma kvinna som igår. Hon kom med en sådan där gammal spruta vi hade förr i tiden. Hon sprutar väggen, sängen och lakanen. Sen fick vi inte vara på rummet på ett par timmar. Vi fördrev tiden i baren. Det var lite kyligt på kvällen, så min man lärde hotell ägarinnan, en grekisk kvinna, att göra en s k varmdrink på ozo, varmt vatten och socker. Hon tyckte detta var en oerhört god dryck. Sen kunde vi gå till vår nybäddade säng.

Tredje dagen blåste det upp till regn. Det regnade rejält. I vår köksdel, som låg vid ytterdörren, började golvet fyllas med vatten. Det rann in från ytterdörren. Jag försökte torka upp det, men det rann in så fort att det inte gick med en disktrasa o handduk. Vi fick hämta rumänskan igen. Denna gången kom hon med en skurhink och en svabb. Så hon torkade upp vattnet, men fick lämna kvar spann och svabb så jag kunde ta upp vattnet allteftersom det rann in.

Nästa dag åker vi till andra sidan ön och de underbara baden där, framför allt lockar Porto Katsiki. Kartläsare som jag är, så tyckte jag vi skulle gena över öns topp. Med kartan i hand kör vi iväg. Det går bra, vägarna blir mindre o mindre. I en liten by är det nästan svårt komma fram mellan husen och muren mot stupet. I en korsning blir vi förbryllade, vilket håll skall vi köra åt.

Då kommer en äldre liten dam med scarlett över huvudet, stora gamla gympaskor på fötterna och smala smala ben. Vi vevar ner rutan och frågar henne om vägen. Hon svarar med en lång ramsa som är svår hänga med i. Roligt är att hon pratar med mig inte med min man. Jag förstår inte ett ord. Men det är bara mig hon vill prata med. Hon pekar o pratar. Vi förstår att hon skall åt samma håll så vi ber henne åka med. Hon sätter sig i baksätet, pekar hela tiden framåt.

Vi kör och kör. Hon pekar och pratar hela tiden. I en kraftig vänstersväng vill hon vi skall köra rakt fram till en liten väg (typ traktorstig). Här skall vi stanna säger hon. Vi frågar vart vi skall köra - rakt fram säger hon. Sen går hon rakt fram hon med. Vi kör sakta efter. Sen förbi henne, frågar om hon vill åka med. Men nej, hon skall arbeta här. Här växer vallmo och vi ser kvinnor som går och skördar vallmon och förstår att hon är glad att hon slapp gå i den stekande solen hit upp.

Vi fortsätter köra. Den s k vägen blir smalare, det blir stora stenbumlingar i vägen som vi får parera.
Vi möter en fåraherde med sin flock. En stund tror vi att hon har lurat oss. Men efter ett tag blir vägen bättre och tillsist kommer vi ut på en asfalterad väg. Vi tog oss över!

Resten av dagen tillbringar vi på Porto Katsiki med att bada och sola, bara njuta. Sedan åker vi den riktiga vägen hem.

När vi kommer hem ligger ett kuvert instucket under dörren. Vi ombedes flytta nästa dag eftersom det skall komma gäster till vårt rum. Ospecificerat innebär att om det kommer en gäst som betalar full avgift får man flytta till annat boende. Så vadå, inget att säga något om.

Nästa morgon liksom de andra intog vi vår frukost på balkongen och njöt av den underbara utsikten över havet. Lyssnade på cikadorna såg ut mot Scorpio. Den gamla skeppsredaren Onassis ö där han också är begravd, på toppen såg vi helikopterplatsen. Ön är förbjuden att beträda av främlingar.

Packar ihop våra saker och flyttar vi till vårt nya boende, en tvåvåningsvilla i Nidri. Lungt läge en bit från centrum, inte mer än 5 minuter att gå. Det ligger intill ett fuktigt område och där är gott om kväkande grodor och eldflugor. Lägenheten är okey, ett rum och kök. Inte lika fräscht och fint som det föregående, toaletten var väl inte den bästa, men det duger gott.

Idag åker vi till en liten fiskeby som heter Vassiliki, vi äter på en taverna, solar och badar. Lite trötta efter gårdagens utflykt.

Vi har en skön dag och förbereder oss för dopet vi skall på ikväll. Vi kör till Preveza där familjen bor. I samlad trupp på några bilar åker vi ett antal mil in i landet, uppför bergen till en liten by. Där finns en gammal kyrka, den är inte restaurerad, utan är verkligen gammal. Men mycket vacker, många vackra målningar på väggar och tak, de är visserligen gamla och syns dåligt.

Det är mycket folk på dopet, klockan är över åtta på kvällen. Flickan är två är, hon är klädd i en vit vacker klänning och har vit mössa på sig. Inför dopet kläs hon av och sveps in i en handduk. Prästen läser länge för henne, mässar för henne och sprider rökelse, han ritar tecken på hennes hjärta, händer och fötter i olja. De sänker henne i vattnet. Ja, det var en lång ritual och hon klarade det utan att protestera en gång. Efter dopet bjuds alla gästerna på bakelse och får en liten påse med godis i.

Nu kör alla i lång karavan till en taverna en bit bort, klockan är över nio på kvällen. På tavernan är det uppdukat för mat o dryck till alla. Det är dekorerat med blommor och ballonger. Det bjuds på mycket mat och dryck, sedan blir det grekisk dans. Det roliga är att alla, gamla som unga, män och kvinnor, pojkar och flickor rycks med i dansen. Hela kvällen är det dans och glädje. Man blir nästan avundsjuk, vi har ju folkdans vi med - skulle det spelas på ett dop, gick väl folk hem. Vi bryter upp vid 1-tiden, har en bit att köra och vägarna är krokiga.

Vi tar bilen och kör till Parga via Preveza. Vi var i Parga för ca sex år sedan. Då var det en underbar liten grekisk by med ca 2500 innevånare. Idag går det inte att komma fram med bilen. Det är oerhört trångt och massor av turister, av det genuina och vackra är det inte mycket kvar. Lite besvikna åker vi hemåt igen.

PargaSista kvällen innan hemresan, sitter på en av altanerna till lägenheten. På altanen finns eller har funnits en markis, det som återstår är endast ställningen av den. Vi har tsatsiki, oliver, fetaost och retsina. Jag ser min mans fixerade blick strax över mitt huvud. Frågar honom vad det är. Inget säger han. Men jag propsar att få veta. Då säger han att han såg en råtta klättra på ställningen. Jag drog upp benen under mig. Men efter en stund ville jag gå in. Kände ett obehag. Sumpmark, grodor, råttor = ormar. Och ormar är min fasa. Vi gick in.

Dagen efter var det dags för avfärd. Vi tycker om Lefkas det är en underbar ö. Rätt nära flygplatsen också, inte långt från Parga, dit vi också gjorde en avstickare en dag. Vill man köra lite längre kan man åka till Ioannina, där finns vackra grottor och en av de äldsta amfi-teatern. Kommer man på våren kan man t o m se snö på topparna norr om Ioannina. Vi har varit här några gånger och alltid varit nöjda.