Kommit på mig själv när jag suttit läst andras bloggar att jag själv många gånger tänker på hur underbart vårt egna land är, förutom när det regnar & e grått, & då hamnar tankarna många gånger i de trakter jag växte upp och än har jag inte hittat ett ord, förutom mina egna, om denna sevärdhet!

När man kör genom Sveriges södra del passerar man ju många gånger Jönköping, stannar till, de e ju en fin stad & finns en hel del att se, Dag Hammarskjöld & Viktor Rydberg är ju 2 av stadens söner & finns ju hedrade var & en på sitt vis, Tändsticksbolaget & stabområdet m museet.
På länsmuseet pågår allt som oftast någon form av Bauer utställning då även han kom ifrån regionen runt om, så visst finns här en hel del att beskåda, dessutom ligger ju staden, sommartid framförallt, väldigt vacker vid Vätterns södra strand & med Munksjön & Rocksjön runt om & sedan den vackra Statsparken där man kan strosa omkring, fika, titta på djuren eller se Jönköpings Södra fajtas i fotboll.
Vätterstranden i sig får en nästan att tänka på medelhavsstränderna & kommer man norrifrån när det är mörkt & belysningen tänd är staden vacker där den ligger i sjökanten, kan det kanske va detta Viktor Rydberg hade i åtanke när han skrev Betlehemsstjärna - Gläns över sjö & strand :-) ?
Att de sedan även var här Agneta Fältskog en gång föddes förklarar väl vem som var min idol & favorit i Abba när det begav sig!

Norr om staden hittar man sommaridyllen Gränna & alldeles vid sidan om Huskvarna.

Men knappa 2 mil söder om staden & ca halvmilen in från motorvägen ligger "min bardom" - Taberg!
Bangbom när man kommer körandes in mot samhället reser sig berget från ingenstans med sina 343 m ö h och om jag inte minns helt fel 191m över marken.
"Knappt hade pojken & gässen höjt sig mot skyn, förrän de fick syn på ett berg med nästan lodräta sidor och en tvärt avbruten topp och de förstod att det måste va Taberg", skrev Selma Lagerlöf redan 1907.

Spår finns på att man har brutit järnmalm sedan 1400-talet om inte tidigare men det var under 2a världskriget man bröt så mycket malm att det bildades kratrar & sedan lades brytningen ner & berget blev naturresarvat m alla sina utrotningshotade växter, dessutom finns bara den malmsorten som är i berget, titanmagnetit någonting, på ytterligare ett ställe i världen.
Då för nästan 25 år sedan när jag verkligen kunde "min" historia så hade jag även här kunnat hänvisa till Viktor Rydberg & något hans verk, men nu är det som bortblåst i huvudet.

Sommartid ordnas guidade gruvvandringar (tog mig 35 år att delta på en sådan), vintertid övervintrar fladdermössen & de vill inte störas då, små vandringsleder tar en runt & över berget med många tillfällen till picknick i vacker miljö.
Längst upp på toppen hittar man toppstugan, på vintern strax innan jul lös alltid 1 lampa i fönster där uppe för då jobbade ju Tabergstomten m julklapparna, på den tiden var stugan bara öppen sommartid (då sov tomten i källaren).
Numera så är stugen öppen under längre perioder & hur dagens tomte kan arbeta vet inte jag för nu serveras där julbord i december.
Förutom restaurangen m mat & fika hittar man en liten hantverksbutik m bla bergatrollet.

Utsikten från toppen kan va slående, vid bra väder ser man upp till Omberg i östergötland & hur Visingsö höjer sig ur Vättern eller de milsvida småländska skogarna.
Kanske inte så lustigt att många av de svenska kungarna besökt Tabergs topp på sina Eriksgator (de var finkläderna på & stå snällt på led utmed promenadvägens sista biten när dagens kung var på besök)!

Som barn var det ju perfekt för man har två badsjöar att tillgå sommartid, de hängde nog inte så mycket på tempen i vattnet på den tiden utan mer, var är de häftiga människorna & badar!

För den motorintresserade är det dessutom en liten idyll, motorklubben har sin bana på bergets baksida där det numera tävlas ganska flitigt & 1 dag i veckan, sommartid, är det motorträff på toppen, huvudsak gamla bilar så är vi "hemma" en sådan dag brukar vi ta den "flåsiga" promenaden upp & vandra runt & titta på bilar & mc innan den välförtjänta räkmackan slinker ner.

I skolan blev man utdragen i skogen för att beskåda fornminnena som finns eller hembygdsparken & den gamla bebyggelsen.

Tänk va lustigt men de man inte uppskattade som barn, än mindre som tonåring (man va ju från landet), det uppskattar man idag & dessutom är det väldigt starka minnen!

Halva mitt liv, knappt, bodde jag här & hade allt inpå knutarna, stall, fotboll, kompisar mm men man var nästan aldrig på toppen, trots att mina barn & jag ofta var hos mina syskon & föräldrar (de bor kvar än idag) så hann minsta barnet bli över 5 år innan hon satte sin fot på toppen, men numera så är det minst ett besök/år, samma runda runt om för att se om något ändrats & samma typ av fika!

Men men så är det nog med allt, det man har inpå knuten märker man ej men när man kommer ifrån ser man allt med lite andra ögon.