Det är tisdag förmiddag och vi kör av färjan i Rigas hamn. Jag och min sambo har vår familje-Volvo med oss och vi planerar att utforska de baltiska vägarna, främst de i Litauen, under en knapp vecka. Efter en lunchpaus i den Lettländska huvudstaden sätter vi så kurs söderut. Första anhalt blir Korskullen, strax norr om staden Šiauliai i norra Litauen.

Korskullen är en oerhört märklig plats. På en kulle, mitt ute bland ängar och fält, har ortsbefolkningen ända sedan mitten av 1800-talet placerat ut kors. Det är allt ifrån flera meter höga träkors till några centimeter små metallkors och idag finns där tiotusentals, kanske ända upp emot 100 000 kors. Och antalet ökar hela tiden.

Från början handlade det om tron att om man placerade ett kors på Korskullen skulle det kunna innebära ett mirakel. Fram till mitten av 1900-talet fanns där inte så många men under Sovjettiden ökade antalet kors dramatiskt och Korskullen blev en symbol för folkets hopp om frihet.

Fastän Sovjetmakten förstörde alla korsen vid minst två tillfällen fortsatte folk att i smyg placera kors på Korskullen.

Det regnar rejält när vi besöker Korskullen och vi fortsätter vår färd på de Litauiska vägarna. Men under vår hemresa, en knapp vecka senare, gör vi ett nytt besök. Den här gången är vädret mycket bättre och vi passar på att ta lite fler bilder.

Plötsligt dyker en bilkaravan upp på parkeringsplatsen intill Korskullen. Ur bilarna kliver ett bröllopsfölje som skålar i champagne och andra starka drycker. Med brudparet i spetsen drar så hela sällskapet iväg till ena änden av den stora kors-skogen. Med sig har bröllopsgästerna ett stort kors som man med hjälp av en spade sätter fast i jorden. Ett märkligt skådespel som nästan känns lite makabert. Vi gissar att det är någon sorts handling för att befästa det nyss ingångna äktenskapet.