Malmödag
Shoppingväder! Bussen till Malmö går 4-minuters cykeltur från oss. Det sociala livet har tagit fart, och systemet måste fyllas på. Något bolag finns inte här i Skanör, endast beställningsverksamhet på ICA. Och det är ju inte alltid man kan vänta på leverans, t.ex. vid spontanbesök! :-)
Knäpper igen bomullskoftan över sommarklänningen och beväpnar mig med paraply och leggings i ryggsäcken. Reser man ofta med bussen, lönar det sig, att skaffa sommarkortet.
Över heden, genom Höllviken, motorvägen fram och snart dyker Malmö Centralstation upp ur dunkel dimridå. Flaggorna på taket står rakt ut.
Maken och jag vandrar nostalgiskt runt i min födelsestad.
Då och Nu mellan Gustaf Adolfs torg och Stortorget i Malmö.
Södergatan rakt fram. På vår vandring minns jag mitt 50-tal.
Står på Gustav Adolfs torg och blickar bort mot den plats, där dåvarande Brauns konditori låg. Det var träffpunkten för många, såväl de rika damerna som andra. Dit fick jag gå ibland med mamma och äta konditoriets specialitet, chokladrullader fyllda med vispgrädde. Fortfarande är det ett café i de lokalerna.
Därifrån gick vi ofta över till det fina klädesvaruhuset BK på hörnet – det hörn, som idag verkar vara ungdomarnas mötesplats..
Går Södergatan fram och i en bokhandel på högra sidan skyltar de med Cecilia Hagens “Kulla Gulla stretar vidare” med rosa bokomslag. Minns att där låg Bredenbergs, som sålde underkläder.
Lite längre fram ståtar fortfarande Lejonpassagen. I den hade en känd fotograf sin atelje. Hos honom lät mina föräldrar göra porträtt av oss syskon till jul. Välklädda och uppsträckta blev vi förevigade i svart-vitt. Även idag finns en fotograf inhyst i denna vackra, gamla passage.
Strax före det anrika apoteket Lejonet passerar jag ett café. Kommer att tänka på Dahlgrens guldsmedsaffär, som låg där. Den fick särskild betydelse för mig, då min blivande make och jag köpte våra ringar i den.
Kommer fram till Stortorget. Tre våningar upp, hade min tandläkare sin praktik. Den vette ut mot torget. Med blicken fäst på John Börjessons ryttarstaty Karl X Gustaf, kunde jag klara av den tuffa behandlingen i tandläkarstolen.
Följer Södergatan tillbaka och stannar vid en inredningsbutik, där en gång Lundgrens bokhandel låg. Min första skrivbok och ett rutigt pennskrin i tyg med blyertspenna, radergummi och linjal köptes där, när jag skulle börja i första klass. Då började mitt skrivintresse.
Längre fram finns det vackra Flensburgska huset kvar. Idag säljs det modekläder. På femtiotalet hade Augusta Kloo verkstad där. Hon var dockdoktor, och lagade porslinshuvuden. I hennes fönster fanns en rad med lösa dockhuvuden. Det var otäckt att se.
Mitt första biobesök gjorde jag på Palladium. Såg Arne Sucksdorffs “Det stora äventyret”. Spännande film, minns särskilt uttern. Palladium ligger kvar, men är inte längre biograf. Den är ombyggd till en scen för musik och dans.
Kommer tillbaka till Gustav Adolfs torg. Undrar om buss nr.4 går samma sträcka som spårvagn nr. 4 gick. Det gör den inte!
Kanske någon känner igen sig!
Solen skymtar fram bakom grådiset, och det bästa med Malmö en sommardag är, att det ligger så nära Skanör.
Bara 30 min. med buss!
Knäpper igen bomullskoftan över sommarklänningen och beväpnar mig med paraply och leggings i ryggsäcken. Reser man ofta med bussen, lönar det sig, att skaffa sommarkortet.
Över heden, genom Höllviken, motorvägen fram och snart dyker Malmö Centralstation upp ur dunkel dimridå. Flaggorna på taket står rakt ut.
Maken och jag vandrar nostalgiskt runt i min födelsestad.
Då och Nu mellan Gustaf Adolfs torg och Stortorget i Malmö.
Södergatan rakt fram. På vår vandring minns jag mitt 50-tal.
Står på Gustav Adolfs torg och blickar bort mot den plats, där dåvarande Brauns konditori låg. Det var träffpunkten för många, såväl de rika damerna som andra. Dit fick jag gå ibland med mamma och äta konditoriets specialitet, chokladrullader fyllda med vispgrädde. Fortfarande är det ett café i de lokalerna.
Därifrån gick vi ofta över till det fina klädesvaruhuset BK på hörnet – det hörn, som idag verkar vara ungdomarnas mötesplats..
Går Södergatan fram och i en bokhandel på högra sidan skyltar de med Cecilia Hagens “Kulla Gulla stretar vidare” med rosa bokomslag. Minns att där låg Bredenbergs, som sålde underkläder.
Lite längre fram ståtar fortfarande Lejonpassagen. I den hade en känd fotograf sin atelje. Hos honom lät mina föräldrar göra porträtt av oss syskon till jul. Välklädda och uppsträckta blev vi förevigade i svart-vitt. Även idag finns en fotograf inhyst i denna vackra, gamla passage.
Strax före det anrika apoteket Lejonet passerar jag ett café. Kommer att tänka på Dahlgrens guldsmedsaffär, som låg där. Den fick särskild betydelse för mig, då min blivande make och jag köpte våra ringar i den.
Kommer fram till Stortorget. Tre våningar upp, hade min tandläkare sin praktik. Den vette ut mot torget. Med blicken fäst på John Börjessons ryttarstaty Karl X Gustaf, kunde jag klara av den tuffa behandlingen i tandläkarstolen.
Följer Södergatan tillbaka och stannar vid en inredningsbutik, där en gång Lundgrens bokhandel låg. Min första skrivbok och ett rutigt pennskrin i tyg med blyertspenna, radergummi och linjal köptes där, när jag skulle börja i första klass. Då började mitt skrivintresse.
Längre fram finns det vackra Flensburgska huset kvar. Idag säljs det modekläder. På femtiotalet hade Augusta Kloo verkstad där. Hon var dockdoktor, och lagade porslinshuvuden. I hennes fönster fanns en rad med lösa dockhuvuden. Det var otäckt att se.
Mitt första biobesök gjorde jag på Palladium. Såg Arne Sucksdorffs “Det stora äventyret”. Spännande film, minns särskilt uttern. Palladium ligger kvar, men är inte längre biograf. Den är ombyggd till en scen för musik och dans.
Kommer tillbaka till Gustav Adolfs torg. Undrar om buss nr.4 går samma sträcka som spårvagn nr. 4 gick. Det gör den inte!
Kanske någon känner igen sig!
Solen skymtar fram bakom grådiset, och det bästa med Malmö en sommardag är, att det ligger så nära Skanör.
Bara 30 min. med buss!
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
På genomresa till äldste sonens lägenhet i Båstad. På väg hem från Skanör. 19 veckor sedan |
Slutspurten 20 veckor sedan |
Man vet aldrig hur dagen ska sluta! 20 veckor sedan |
Appar 21 veckor sedan |
Tidsbrist 21 veckor sedan |
Det jag riktigt känner igen är då du nämner Uttern, Utti i filmen Det stora äventyret. Den filmen påverkade mitt itresse för bild väldigt mycket.
Kram
Pelle