2009-02-03. Dag 9.
Denna dag intet nytt. Idag har vi inte gjort något. Jo, egentligen har eleverna jobbat men inte vi. De har nu haft tillfälle att besöka samt inhämta information bland alla de kontakter som vi fått under tidigare dagar. De har ju sina projektarbeten att skriva och arbeta med.
Vi lärare tog och åkte iväg till Spencer Plaza som är ett stort shoppingcentra. Klart att man måste handla lite. När vi kom tillbaka så var det ekonomisk planering med ekonomie chef på Gurkul där vi bor. Vi har ju faktiskt bott och ätit här i 10 dagar. Hoppas nu alla uttag med pengar och bankkort funkar.
I kväll blev vi hembjudna till Rektorn för Magdalena Girl School på mat. I deras enkla hem hade de lagat mat för 30 personer. Fantastisk Indisk mat. Lite roligt med det hela var att rektorns syster och man hade bott i Nyköping i nästan fyra år så det blev en del svenskt prat också!

Nu har vi testat den indiska sardinbussåkarvarianten. När rektorns man kom och hämtade oss på kvälen så kom han plus chaufför i skolbussen för 10 små Indiska elever. Här skulle vi in. 18 elever och 3 lärare, Indisk man och Indisk chaufför. 26 personer i detta lilla åkdon!!! Visst gick det och det blev till och med tillfälle för en liten allsång i trängseln.

2009-02-04. Dag 10.
Vet ni om att det finns ekorrar i Indien. De heter palmekorrar bland annat och det finns 3 radiga och 5 radiga. Det är hur många rader som finns i pälsen på ryggen som avgör namnet. Det finns några sådana här också. De sjunger jättefint på morgonen. Sjunger och sjunger, de skriker rättare sagt. I morse hade jag en sådan utanför mitt fönster. Nu var jag vaken så det var ingen fara, de är lite småmysiga att titta på. Snabba som tusan!
Dagen började i alla fall med någon slags mässa vid 10.30 för att sedan gå och lyssna på en biskop och hans vandring från Dalit till nuvarande Biskopssyssla. Nu var han ju Biskop så det kanske är lite svårt att ifrågasätta men undrar inte om han var en kristen fundamentalist. Utrotade vi bara hinduismen så blev allt bra gällande kastsystemet i Indien. Den bästa kommentaren fällde nog en norrman som vi träffat här och som satt med oss och lyssnade. Han sa. –Jag har frågat alla kristna klasskamrater, (han är här och studerar till präst), som jag har här och alla är för arrangerade äktenskap så att de kommer från rätt samhällsklass!!?? Och de skall sedan predika budskapet att alla är lika. Hmm Kanske bör ifrågasätta detta mer!
I eftermiddag har vi varit suttit i ett rundabordsamtal med Rektorn för Gurukul samt ett antal fakultetsansvariga. Det frågades både av elever samt av representanter från skolan. I ärlighetens namn så var det mest rektorn som pratade och snurrade in på det kristna budskapet rätt mycket. Bryt!
Han fick i alla fall skolans Standar som nu pryder hans kontor i upplaga nr 2! Fick ju en förra gången skolan var här också 2007!
När vi kom tillbaka till våran byggnad, det finns ett antal på området, så blev vi bjudna på dans och dockshow av kökspersonalen. Äntligen lite avslappnad underhållning. Kul att se kocken dansa breakdance.
Ikväll skall vi ta med ovannämnda kock och gå ut på stan för att äta en avskedsmiddag. Skall bli trevligt att byta miljö lite.

Kan ju nämna lite övrigt om dagen. Inga affärer har varit öppna idag för de sympatistrejkar för ett slut på kriget i Sri Lanka. De tamilska tigrarna har blivit hårt ansatta av regeringsstyrkorna från Colombo på sista tiden sådär lider folket verkligen. Detta märktes då vi gick ut en sväng på stan för att ta en kopp kaffe efter maten då det var verkligen lugnt i denna annars så hektiska stan.
På tal om avsked. Imorgon bitti och då pratar vi tidigt ”Tänk om jag kan ge hunden en känga innan han vaknat” skall vi med tåget kl 06.00 så ikväll blir det att bryta tidigt.

Dagens fråga? Varför går vakten mitt på natten och blåser i en visselpipa och slår med en käpp i staketet? Är det för att skrämma onda andar eller är det för att hålla andra vakna bara för att han själv inte får sova!

2009-02-05. Dag 11.
05.45. Tidigt, tidigt. Var är hunden och tuppen? Hittade dem inte, hmm ligger väl och sover förmodar jag på något hemligt ställe. Alla kom upp och bussen kom planenligt klockan 06.00. Nu bodde vi inte så långt från stationen så det blev en minibuss som körde två vändor. Himla mycket packning vi har med oss. När vi väl var samlade så stod vi och väntade på att ett tåget skulle rulla in och mycket riktigt kom det ett som var hur långt som helst. Vi stod där i godan ro så till slut blev det lite panik att hitta vagnen. Tusan va långt det var att släpa väskorna. Nu sitter vi här i alla fall och skumpar fram i sakta mak. Trångt, gungigt, varmt och mycket Indier. Vi åker andra klass så sätena är ju inte X2000-klass precis. Skall vara framme kl 19.25 i kväll och klockan är nu bara 09.15, länge kvar…Barnhemmet och Samuel väntar….

15.30. Sju och en halv timma senare. Det har gått ganska bra. Vi läser lite, sover en stund, går runt och pratar. Servicen är bättre än på SJ men dammet från rälsen finns väl inte på SJ –tågen. Hörde att det var snö hemma via SMS. Hmm. Längtar inte till det precis när man nu är på väg söder ut, rutorna är öppna och dörren likaså. Det är bara att hålla sig i och sticka ut näsan om man vill bli nedkyld av vinddraget. Här inne eller säg runtomkring är det väl cirka 30 grader. Nämnde kanske inte men tågresan tar 12 timmar.
15.45 7,45 timmar senare… fortsatt aktivitet med att bland annat sova och läsa horoskop i supervetenskapliga veckotidningar som Solo, det verkar som den 9.e ska bli en bra dag för gruppen, diverse inslag med toppdag för karriärer, helning av krossade hjärtan(?) mm. Allt beroende på att det är fullmåne. Kan bli fint att se, månen alltså, nere på barnhemmet som ligger fint mitt i risfälten utanför den lilla byn Malawai. På tåget har vi ätit en typisk indisk rislunch för 25 rupies och det finns gott om försäljare som går omkring och säljer koppee, (kaffe), pori, cutlets och andra indiska specialiteter. Vi har ju även bullat upp med medhavd fika i mängder. De andra avdelningarna ser olika ut från de svenska som är fyllda av påsar och ryggsäckar med allt man som svensk tågresenär kan behöva och lite till. Synd bara att det är lite långt mellan gångerna som kaffeförsäljarna kommer förbi!

16.00 8 timmar senare… se ovan

18.05. 10 timmar senare. Solen står nu lågt på himlen. Tja, det har väl inte hänt så mycket sedan sist. Den Indiske mannen som suttit bland oss i sätet kliver nu av. Kaffe och te gubbarna går med jämna mellanrum fram och tillbaka och nyss så var gubben som tar upp matbeställningen förbi. Man kan beställa mat på tåget vid fast tidpunkter. Till lunch serverade han biviani. Lite ris och så.. Kostade hela 25 rupie. Det blir väl samma med middagen. Kostar lika. Det är gott och mycket så man står sig på det. Kaffe eller te kostar 5 rupie koppen! Det blir väl si så där 75 öre. Kanske vore något för SJ åter igen att ta ett studiebesök. Deras 25 kronorkoppen inte drickbartblask kommer långt ner på skalan då vi pratar kaffe jämfört med Indiskt tågkaffe. Så de så!!
Nu är det inte mer än ca en och en halv timme kvar så det börjar bli dags att sträcka på sig. Konstigt att sitta med både rutor och dörrar uppe och det blåser varmt. Säkerheten kan väl diskuteras men är någon så smart att han hoppar av i farten så är det väl fritt valt.
Upprepar mig lite i texten men har inget annat att skriva då man suttit i samma säte i 10 timmar.
Undrar hur långa arbetsdagar försäljarna har? De var på tåget då vi klev på och är ännu kvar, de måste ha gått en himla massa meter och sålt en himla massa te och kaffe.

19.45. Tåget framme. Varför måste alla Indier stå först i kön. Trängsel av tåget fast det inte är många som skall av. Hmm. Har man inte varit på en Indisk tågstation så skall det upplevas. Hur mycket kaos som helst. Nu hittade vi till slut Samuel och inlastning i bussarna. Två små. Med packning. Ni vet att vi redan tränat på detta så vipps var vi svenska sardingänget igen. En timme senare var vi framme på barnhemmet i Malavai som är sponsrat från Sverige av massa faddrar men framför allt grundat av Reene och Conny Norrman. Nu var det välkomst kommite. Vi blev välkomna med var sin ros och hälsade i hand av många barn Samt Samuel och hans fru. Nu var det dags för inkvartering och sängen för det har varit en lång dag.

2009-02-06. Dag 12.
Upp efter en natt som jag sovit som en stock. Dusch och upp och ut. Vilken morgon. Klar luft, nu känner man skillnaden mellan Chennais storstads smogg och lantlig frisk luft. Får nog hosta ur lungorna. Host, host.
Klockan 8.30 kom det ett ormfångargäng till hemmet. De är specialiserade på att fånga ormar som är på sådana ställen som de inte skall vara. Vi var väl lite skeptiska till att de skulle hitta några ormar men lugn, de plockade fram speciella trumpeter och började spela. Gick sakta utefter staketet som omgärdar hemmet. Tror de gått ca 5 meter så dyker den ene killen, de var två, in i gräset mellan staketet och drar ut världens största Kobra. Giftig, arg. Helt otroligt. Han släppte ormen så den fick ringla lite på behörigt avstånd och sedan ner i den medhavda säcken. Vidare utefter staketet, ny musik. Rätt som det var dök båda in i staketet. En kommer ut med en krait, giftig som tusan och den andre kommer ut med 3 små russels viper. Hur i tusan kan lite musik och tränad blick se alla dessa ormar? Jag stod vid staketet och tog lite kort tidigare på morgonen och vipps 30 minuter senare så ligger där Kobra, Viper, Krite. Kommer inte att stå vid staket och fota eller göra något annat på morgon. Tusan va eftertänksam man blev. Fortsatte lite till och vipps, en ny Krait och 6 stycken nya Viper. Kommer att kolla ännu mer var jag sätter fötterna. Ormarna är ju dödliga vid ett bett. Några fick sedan känna på ormarna och även prova att ha en Kobra hängande runt halsen, mäktigt. Nu höll ju ormgrabbarna i huvet så det var ju rätt säkert. Fick några sköna kort i alla fall som förevigat det hela.
Nu blev det att sätta sig ner och fundera lite samt äta frukost. Det var nog en relativt tyst frukost med så många ungdomar. De flesta funderade nog på ormarna eller kan det vara så att maten tystar munnen för vi fick ”Svensk frukost” Pizza och kaffe. Smaka på den ni!!

10.30. Iväg till tegelbruket där de gör tegelstenar. Detta var en upplevelse. Skitigt, skitigt och varmt. De jobbade i en otrolig värme både från ugnarna och solen. Här kom det ännu en otrevlig överraskning. Jag trodde inte att detta fanns i Indien. Slaveri, de som jobbade här var i princip slavar. De kunde köpa sig fria men det kostade 25.000 rupie och de tjänade 60 rupie om dagen och det gick i princip till deras mat så köpa sig fri var en utopi. Den som ”ägde” arbetarna krävde också att de skulle ha ca tre barn var så att arbetskraften var säkrad i framtiden. Barnen började jobba i 4 års åldern och jobbade från 6.00 till 9.00 och sedan uppehåll för att göra ett nytt pass på kvällen. De större arbetarna jobbade i princip 20 timmar om dagen i 40 graders hetta. Finns detta år 2009? Tyvärr, vad gör man? Arbetsgivaren fick några kluriga frågor från våra elever men han ville inte svara på dem så en av eleverna gjorde lite undersökningar på egen hand och då fick hon reda på dessa skrämmande uppgifter.

Tillbaka hem för lunch och som vanligt utsökt, chicken banjani. Smaskigt!!
I eftermiddag har vi tagit en lång promenad i omgivningarna. Runt omkring så är det som att vandra i en zoologisk trädgård vad det gäller fåglar. Påfåglar, drongo, Ibis av olika sorter, Indian rooler, common bubbler, Hägrar, Stork, Papegoja, skarvar, smådopping, biätare mm mm. Ja ni hör! Fåglar överallt och då har vi bara gått på byvägen och kollat runt i naturen. Som förmiddagen visade så smyger man inte runt i vegetationen utan man håller sig på vägen, punkt slut.

Nu i kväll skall vi efter att ha intagit middagen så skall vi åka till ett Indisk spel. Vad det innehåller vet jag inte.
Det Indiska spelet började kl 22.00 och höll på till 06.00 på lördag morgon. Vi stod ut till 23.30. Som jag skrev så går det inte att beskriva. Det heter i alla fall Kabaddi. Två lag, 6 man i varje, möter varandra på en plan som ser ut som en tennisplan. Inga verktyg eller redskap. Bara att en gubbe går mot det andra laget och skall försöka trampa dom på tårna eller trampa innanför ett streck och sedan snabbt tillbaka. Enkelt va? Jag tror vårat gäng fattade noll. Ni får helt enkelt Goggla….

Dagen fråga? Hur många behövs för att köra en Indisk truck? Såg ett exempel på tegelbruket så det kommer en bild.

2009-02-07. Dag 13.
Nere i södern så kan det faktiskt bli ganska kallt på natten så i natt vaknade jag av att det var kallt och jag frös men bara att sno om filten och somna om. Vi har det ganska bra. Några känner nog lite lappsjuka för telefonerna fungerar bristfälligt, inget Internet, ingen kiosk. Bara risfält. Lugnet själv alltså om det inte vore för alla barn men det är ju så det skall vara på ett barnhem väl?
Barnen är hur pigga som helst så det är tur att vi är 21 personer som kan bytas av då vi skall leka i drygt 30 graders värme. De är ju vana och inte vi.
Idag på förmiddagen kom barn från byarna runtomkring och hade en uppvisning med dans och sång. De är fantastiska på att ha uppträden och sångframträdanden inför publik. Liten som stor och de vårdar sina traditionella danser mycket väl. Sedan var det vår tur. Hur skulle man matcha barnens uppträdande? Samma stuk som på Magdalena G School. Årstiderna sjöng vi om med start på luciasången och avslut med nationalsången. Sedan drog vi ut på skolgården och körde ringlekar. Det var säkert över 100 barn och så vi. Kritvita nordbor! Vilka kontraster! Start med ”små grodorna” o sv. Jag fick vara midsommarstång i mitten. Här var det mycket stoj å stim och mycket skratt.
Det är några smågrabbar som snappar allt vi säger så ibland kommer det, ”gör gött” och ”gör bra”, rätt häftigt.
Nu har vi brutit för lunch och slappar lite. Idag var maten vegetarisk banjani. Starkt och gott.

I eftermiddag har vi bara slappat. Några har passat på att sola lite på skolans tak och några passade på att leka med barnen som alltid är på alerten.
När klockan blev 17.00 så tog vi en ny promenad till några andra byar och tittade på fadderhem. ”Sponsor famely” kallas det här för att de har en svensk familj som betalar för att någon av deras barn går i skolan. Trevligt att träffa dessa familjer och se hur de har det i all enkelhet men ändå med en enorm glädje att visa deras hem hur fint de har det. I våra mått mätt så bor de i en hydda men här så är det fint med deras ögon sett.
Ikväll blir det tidigt till kojs för imorgon skall vi upp och åka till Indiens sydspets där tre hav möts. Indiska Oceanen, Bengaliska havet och Arabiska sjön.

2009-02-08. Dag 14.
Idag tidigt. Klockan 06.00 ringde telefonen för då var det dags att stiga upp. Vi skulle ju åka till Indiens sydspets. Kanniyakumari. Drygt 3 timmar i bussen sedan var vi framme. Som vanligt i Indien. Massor av folk. Vi köade i en timme för att komma med ut på färjan till öarna som är den stora sevärdheten. Här fick någon Hindu uppenbarelsen 1892 och sedan byggde de ett tempel och på den vägen är det. Det står även en stor gubbstaty där också och det symboliserar också uppenbarelsen.
17.30 Nu åker vi på motorvägen hem och som vanligt kan man köra lite här och var som Robert Gustavsson säger. Här kan man va, och här kan man va! Man kan köra åt vilka håll som helst på vilken körbana som helst precis som i verkliga livet. Ack ja, det kommer att ta årtionden innan de får ordning på trafiken och alla lär sig vilket håll som man skall köra åt. Tur är ju att det inte går så fort men nu är visst chaffisen uppe i hiskeliga 80 knyck. Puh!! På CD-spelaren snurrar Melodifestivalhits. Först ABBA, ”ring, ring bara du slog en signal” och nu Svenne och Lotta med ” En Bam en Bomerang”. Alla sjuinger med. Kan tro att vi åker i en kareokebuss. Hoppas Caffisen kan konca sig….
21.00. Äntligen tillbaka i Malavai. Ordentligt trötta efter en lång dag. Det känns i kroppen att vara på resande fot i 30 graders värme en hel dag. Ni som nu letar på kartan var barnhemmet ligger så är närmaste stora staden Tirunelveli och den närmaste lilla staden (byn) är Tirunagari. Inte långt härifrån ligger en stad som heter Nazareth. Undra var de fått namnet ifrån? De sa att det bor 80 % kristna i stan men jag tror nog att alla diggade gruppen Nazareth på 70-talet. Ni kommer väl ihåg låten Razamanaz
Fantastiskt kan man säga att alla ungdomar håller ångan uppe. Trötta, svettiga, skitiga men va gör de. Vi sjunger i bussen och har det allmänt trevligt då vi åker fast vi sitter i flera timmar ”ala Indian stajl” 21 i en buss för inte mer än 16 stycken. Nu skall ni inte tro att vi hänger utanpå utan här har vi vanliga plastpallar i mittengången så vipps har allt löst sig.

2009-02-09. Dag 15.
Helt sjukt! Idag hade vi sovmorgon och åkte inte iväg på vårt äventyr förrän kl 10.30 Samuel tid. Jo, Samuel som vi bor hos har en helt egen tid här på barnhemmet. Klockan går 20 minuter före övriga tiden. Har ingen aning om varför det är så utan det bara är så. Jo tillbaka till vår resa. Vi åkte iväg till en stad som heter Tiruchchirappalli. Staden ligger utmed kusten och så det borde vara idylliskt men ack, inte då. Här var nedskräpningen total. Varför då? Jo, det har varit en festival i tre dagar och folk från hela Indien vallfärdar dit. Jo, de går precis som till Santiago de Compostilla i Spanien osv. Alla klär sig i grönt osv. Templet heter i alla fall Vaishnavite och tillägnas Sri RAnganathaswamy, svåra att uttala dedär orden. Här var det skitit, skräp, tiggare, åter tiggare, bedjande folk, folk som satt överallt, folk på stranden, hur skitit vatten som helst i havet, rökelser, tempelhus, krimskramsförsäljare som bryggan på Smögen, trångt. Ville man offra någonting till gudarna kunde man raka av sig håret för att visa sin underkastelse. Mycket hår fanns det. Som en hel driva. Glöm inte att tänka på alla dofter också. Det luktar lika mycket kloak ibland som det luktar fantastiska dofter från alla kryddor. Kan säga att det luktade en hel del pink också i solsvärmen. Alla dessa besökare så blir det många liter utefter väggarna. Hmmm
Ikväll skall vi sitta med barnen och höra deras historia varför de bor här och hur de hade det innan de kom hit. Samuel skall även berätta om barnhemmet och vad som gör att just de barnen har fått möjlighet att komma hit. Vilka värderingar vi än har på barnhem så är detta en förmån som är få förunnat. Har man besökt slummen som vi tidigare gjort så är detta rena rama paradiset mitt ute i risfältet.
Ser fram emot detta och höra berättelsen från just vårat fadderbarn varför han kom hit och hur han hittades i slummen i Chennai över 30 mil härifrån..

Ett konstaterande: Tre vuxna herrar på en motorcykel mitt i trafiken där föraren i full fart styr med en hand och pratar i mobiltelefon med den andra. Hur lyckas en del?