2009-01-29. Dag 4
Upp med tuppen! Jo han var vaken tidigt idag med. Undra vad han hade för karma i sitt tidigare liv?
Idag har vi gjort ett snabbesök på Magdalena Girl School. Vi planerade morgondagens besök. Vi åkte i två Rickshaw. Bara det är en spännande upplevelse. Väl på skolan så överräckte eleverna, 5 st som var med, lite gåvor samt berättade att de samlat ihop pengar till en dator på skolan.
Snabbt tillbaka till Gurukul Center för vidare transport till en förort där de bedrev ett projekt som kallades SWAP – project. Det har samma innebörd som han som fick Nobelpris för något år sedan som går ut på att göra kvinnorna i hushåll självständiga både ekonomiskt och bokstavligt. De får micro-lån. Dessa lån går ut på att kvinnorna får små jobb som de gör åt större företag samt att de får hjälp med att starta, driva och sköta dessa små företag oftast hemifrån. Sedan får de hjälp att även utbilda sig samt deras barn. En kvinna berättade att hon var zigenare och kunde inte en skriva sitt namn tidigare. Nu kunde hon till och med läsa och hon berättade att hon kunde gå till banken själv utan hjälp. När hon berättat detta så applåderade alla. De var 19 kvinnor i denna gruppen som vi fick bekanta oss med.
På eftermiddagen har det varit sight seeing i Chennai.
Först St. Thomas grottan. Han kom dit 52 efter kristus. Han bodde i en grotta flera år som var otroligt liten men han var den första kristna så han skulle frälsa denna delen av världen. Han flydde sedan till ett berg som han sedermera blev dödad på. Även där finns en kyrka. Vidare till ett hinduiskt tempel. Makalöst. Här var det hur mycket folk som helst. Just det, Indier. Vidare till kyrkan där tummen efter St Thomas ligger begravd. Där är ett av tre ställen utanför Jerusalem som en av kristus gestalt ligger begravd. Det är här i Chennai, kyrkan i Rom samt Santiago de Compostilio. Det kallas Basilika då en kyrka är byggt över en grav.
Nu började solen gå ner men skam den som ger sig. Ut till stranden och kollade. Det är världens näst längsta strand. Den längre är faktiskt Maimi Beach.
Här var lite för mycket. Det kom så mycket tiggare så några elever blev berörda och ville snabbt gå tillbaka till bussarna vilket vi också gjorde för transport till Gurukul igen för kvällsmat och lite softande.

Glömde frågan igår så här kommer den. Hur många Indier går det att åka på en motorcykel? Svaret är faktiskt vad vi sett bara i ental.

2009-01-30. Dag 5.
Upp med hundens i tid. Glömt att berätta att det finns hundar i Indien. De skäller för er som inte vet. Våran, som bor här, skäller när som helst. Vi gich i alla fall upp med hunden till frukost klockan halv 8 idag. Idag har varit en mycket bra dag. Vi har besökt Magdalena Girl School och varit med på lektioner (skolan har 1300 elever och 50 lärare). Pratat med elever, suttit med då de hade läxförhör osv. Våra elever har varit fantastiska med hur de har pratat och varit delaktiga i allt som händer på skolan. Många elever satt tillsammans med de Indiska eleverna och läste för varandra samt ställde frågor till varandra. Indiska elever är jätteintresserade av vad vi gör, hur vi har det samt hur våran skola fungerar. Ca 300 utav eleverna är så fattiga att skolan genom stöd från olika föreningar kan ge dessa elever ett mål mat så att de kan studera. Innan vi gick därifrån vid lunch så hade de en uppvisning för oss. Finklädda och samstämmiga så gjorde skolans olika dansgrupper föreställningar med både traditionell dans och lite ny dans med nyare influenser. Sedan var det våran tur att visa vad vi kunde. Vi vandrade ut och alla Indiska elever undrade nog o vi var på väg hem men när vi kommit ut så vände vi och gick in till sången ”Natten går tunga fjät” sedan blev det en julsång, blomstertid nu kommer och små grodorna för att avsluta med Nationalsången. Små grodorna var nog den sången som drog ner mest applåder. Några elever passade också på att överräcka den stora donationen som de samlat ihop. Rektorn för skolan var överväldigad till dens tora summan och tackade alla som bidragit.
I eftermiddag har vi haft fritt för egna aktiviteter. De flesta har varit te och shoppat. Det finns mycket att handla samt i Indien är det mesta väldigt billigt.
Klockan 18.00 samlades vi för att gå på Bio. En film på språket Tamil. Otextat. Försök inte att jag skall skriva vad den heter för det går inte, inte ens att uttala. Vi fattade inte riktigt vad den handlade om med det var en kärlekshistoria, slagsmål, skjutvapen och en massa stojj. Indierna tyckte nog den var fantastisk för de skrattade och applåderade allt emellanåt så jag tror det var en aktion komedi. Mitt i filmen har de paus så man kan gå på toa och köpa nytt poppkorn osv.
.
Dagens fråga? Den hör ju till..
Hur många decibel är det på en Indisk bio? Tips: Ibland räcker det inte med 2 siffrigt.

2009-01-31. Dag 6.
Idag gick vi upp både före tuppen och hunden, hi hi. Hade jag fått tag på dom hade jag väckt dem. Klockan 6 ringde klockan för att kl 06.30 åka till en ”liten” stad som heter Vellore. En liten resa på 3 timmar med buss. Staden Vellore har 3 miljoner invånare och här bor en elev som var och hälsade på våran skola för ett år sedan. Pretina heter eleven och flera på vår skola känner säkert igen henne. Vellore är även känt för sin stora borg som är ett par hundra år gammal.
Borgen avklarad så drog vi vidare till stadens sjukhus och vandrade runt på en avdelning för kvinnor och barn. Detta är Indiens största sjukhus. Det innehåller även ett universitet om man vill läsa till läkare eller något sådant trevligt.
Pretinas familj var i alla fall mycket gästvänliga och vi blev bjudna på en riktigt god indisk lunch.
På hemvägen kollade vi på ännu ett Hiduiskt tempel som sägs vara 1600 år gammalt. Imponerande bygge.
Vidare igen och nu var vi hungriga så vi fick stanna till på en restaurang i utkanten på Chennai och äta lite. Vi vräkte i oss. Kl 22.30 stängde restaurangen men vi beställde in mera mat så 23.10 lämnade vi stället. Mat för 24 personer. Guide och chafför. 760 Skr inklusive kaffe och glass. Slå det om ni kan!
Nä nu är klockan strax efter midnatt så nu loggar ja ur. Imorgon skriker tuppen eller telefonen för då skall vi upp 6.45. Puhh vilket slit!! Det är ju söndag så kyrkan väntar…..

2009-02-01.Dag 7.
Upp med kråkan! Visst, det satt en kråka utanför rutan kl 6 i morse och kraxa. Nu tror jag måttet är rågat, men, men. Hade jag haft ett hagelgevär…hm hm. Sägas kan att de har något som kallas för huskråkor och de håller på att sprida sig till de europeiska länderna. De är närgångna och håller sig i regel till ett hus och tjuväter på allt och alla. Tillbaka till verkligheten. Vi har varit i kyrkan idag. Högmässan startade kl 9 och det gick väl bra i början men sedan när han skulle mässa så trodde jag aldrig att han skulle sluta. -Hjälp var är fjärrkontrollen? Säkert 40 minuter stod han och mässade i predikstolen. Jobbigt värre. Tänk va vi är syndiga….Äch skadar kanske inte få lite visdomsord :-)
Nog om det. Det gick över! Sedan kom första magraset för en av eleverna. Meningen var att vi skulle åka direkt till en hantverksby som de byggt upp med hur det såg ut på 1900-talet men nu fick vi snabbt kasta om schemat. Tillbaka till Gurukul och lämna av eleven och man kan ju lätt säga att Chennai åker man ju inte genom på en kvart så det blev lite förskjutet. I eftermiddag har vi i alla fall varit i hantverksbyn, sedan har vi badat i havet, nu ljög jag lite, vi fick inte bada för badvakterna, det var för mycket underströmmar. Lite sol blev det i alla fall. Sedan efter ”badet” så åkte vi till en krokodilfarm. De hade massor av olika krokodiler och ormar. Spännande
Nu är vi i alla fall på väg tillbaka till Gurukul och se hur det är där samt äta kvällsmat. Ikväll får det bli å slappa. Jag tror att schemat har varit så att det behövs lite luft nu så alla får återhämta sig.

Tänkte på en fråga men jag tror jag hoppar den för den går inte att svara på! Hur många Indier går det i en pendelbuss och jag tror ingen vet det för de hänger utanpå, över, under, i, ja ta mig tusan överallt. En syn för våran polismakt!!

Något att reflektera över:
Att vara i Chennai en dag är som att röka en hel paket cigg på en dag någon annanstans. Smoggen är inte att leka med. Luften är tät och gött rökig med mycket karaktär av diesel.

2009-02-02. Dag 8.
Jag har blivit bönhörd!! Kära Smith&Wesson giv mig idag en 962 och vipps så fick jag sova tills klockan ringde utan kråkor, tuppar eller hundar. Idag var vi igång klockan tidigt. Bussen gick redan 8.30 till en liten fiskarby som heter Pulicat. I Pulicat bor fiskarfolket och där har vi tittat på ett projekt som liknar ett annat projekt som vi besökt. Det handlar om micro-lån för att göra kvinnorna mera självständiga. Stärka kvinnorna med egna pengar som de tjänar och även göra dem delaktiga i beslutsprocessen i byn. I och med att kvinnorna har pengar som de tjänat kan de även låna ut till olika ändamål som gagnar byn. Det fanns även nybyggda hus i byn som vi tittade på. Dessa hus har byggds med hjälp av europeiska pengar efter tzunamin. Den byn som vi besökte hade inte direkt blivit drabbad men byar runt om på andra ställen var såpas förstörda och även marken så det går inte att bygga där så då beslutades det att bygga i Pulicat. Vi har även besökt byns skola. Imponerande att se 3-åringar sitta i täta led och lära sig mattematik. Efter tzunamin så har dessa statliga skolor blivit gratis för barnen så nu går nästan samtliga barn i skolan.
Sena eftermiddagen tog vi två fiskebåtar och åkte iväg till en öde sandstrand, öde kanske inte var rätta ordet men det var inte mer än ett par Indier där, och solade samt några passade på att bada i havet. Vågorna går rätt höga utanför Indiens kuster så man får passa sig för strömmarna. På hemvägen besökte vi en kyrkogård som var sen 1600-talet. Här ligger Holländare begravda. Pulicat har varit under Holländskt styre och därefter Portugisiskt sedan kom araberna för att slutligen bli engelskt innan självstädigheten på 40-talet.
Nu är vi på väg hem till kvällsmaten och lite välbehövlig kvälls vila efter ännu en händelserik dag.
Sitter nu i bussen och något spännande som man upptäcker är att Indien har börjat satsa mycket på infrastruktur. Vi åker just nu på en nybyggd motorväg i 60 km/h och så långt allt väl men sedan kommer det häpnadsväckande. Man kan fortfarande möta en bil på fel sida vägen. Folk går på motorvägen. Rätt som det är kommer det en bonde som har skördat någonstans och han har alltid gått här så nu gör han det fortfarande fast det blivit lite ”asfalt” i vägen. Rätt som det är kommer en lastbil och svänger över vägen mitt framför så summa sumarum är det nog bra att vår chaufför håller sina lugna 60 knyck…. En sak till som jag skall träna på när jag kommer hem. Tuta, tuta zick zack tuta, tuta. Rätt frän körstil :)
En annan sak som jag är lite förvånad över är hur jag alltid hamnar på platsen längst fram i vår lilla buss, den utan fällbart säte, ryggstöd som bara går till halva ryggen och med den högeffektiva ac-anläggningen som med kraft svischar iskall luft rakt i pannan. Bakom mig i bussen sover resten av gruppen (eller tittar ut på den fantastiska trafiken…) skönt tillbakalutade i mjuka säten och med lagom temperatur. Ja, ja jag har ju i alla fall möjlighet att småprata lite med chauffören som heter Ramabalahuvingularamilinga eller nåt, jag kallar honom Ramish i min vakna ensamhet.