Eftersom vi visste att Lima inte skulle vara sarskilt intressant ville vi komma ivag sa snart som mojligt darifrran. Tyvarr visade det sig att alla lyxiga, turistanpassade langfardsbussar inte gick forran pa eftermiddagen. Vi beslutade darfar attt ta den mer modesta bussen som lokalbefolkningen anvander. Malet var Ica, en stad ca 25 mil soder om Lima. Eller rattare, Hucachina som ar en oas i oknen.
Peru ar landet dar sakert 50 % av den manliga befolkningen maste vara taxichaffisar och det var inte nagra problem att fa tag pa en bil for att ta oss till busstationen. Trots att vart hotell lag pa en bakgata helt utan trafik hann vi bara sta dar i ca 30 sek innan vi hade tre taxibilar som tavlade om att fa ge oss skjuts.

Trafiken i Lima (och overallt annanstans) ar verkligen kaotisk. En tvafilig vag blir oftast fem, sex-filig eftersom alla tar sin egen fil. Avgaserna ligger tungt over stan och man blir fort yr och far ont i lungorna.
Bussresan visade sig vara betydligt intressantare an vad jag hade trott, trots att bussens standard var svenskt 70-tal. Vi hann inte mer an borja kora ut fran stationen innan en man reste sig. Jag trodde att han jobbade for bussbolaget men det visade sig att han salde syset och harborstar for att hjalpa en kvinna med tva sma barn att forsorja sig. Naturligtvis sluatde det med att jag hade kopt bada delarna eftersom jag tyckte sa synd om henne. Knappt hade han satt sig ner sa stallde sgi nastan man upp. Han var nan sorts prast och salde bocker om hur man kan oka sin sjalvkansla och fa ett battre liv. Darefter byttes bara forsaljarna ut vart efter vi akte de flesta salde mat, till skillnad fran i Sverige sa ar det helt ok att ata pa bussen har.

Att Lima ar varldens nast storsta okenstad tror man inte nar man ar dar eftersom luften ar oerhort fuktig. Men sa fort man kommer ut ur stan sa tar sanddynerna over och oknen fortsatter soderut anda ner till Chile. En annan sak som man ser efter att ha lamnat staden ar alla dessa sma skjul dar folk bor och lever. Det ar svart att inte lata sig paverkas av all fattigdom. Exemeplvis har jag svart att gora den obligatoriska prutningen. Jag vill betala det de begar eftersom jag vet att jag har det betydligt battre ekonomiskt.

Resan ner till Ica tog oss fem timmar och det kan kanske lata lange att aka genom en oken sa lange. Men resan gick fort och det var sa spannande att se allt som passerade utanfor fonstret att det inte alls hann bli langtrakigt.