Hej, nu känns det som om det är dags igen att skriva litegrann.

Det har ju varit påskhelg och sen en helg till. På Påskaftonen tog vi bilen till Landskrona, för att se på samlingsutställningen till Nordvästskånes konstvecka. Utställningen fanns i Landskronas konsthall och jag tror faktiskt att det var 155 konstnärer som deltog. Det var i alla fall en otroligt fin konst som visades. Det var helt enkelt fullpackat i lokalerna av intresserade åskådare. Ansvarig för samlingsutställningen är projektledaren för konstrundan i nordvästra Skåne, Sol-Britt Lindfors Lång.

Efter det åkte vi till konstutställningen i Pumphuset i Borstahusen. Det var också spännande konst som visades där. När Janeric Johansson bjöds in att ställa ut på Pumphuset i Borstahusen tog han med sig verk av kinesiskan Liu Lifen. Han ville påtagligt illustrera det möte mellan väst och öst som bådas konst är uttryck för.
Janeric Johansson hade skapat spännande konst med veckade plåtpartier applicerade på tavlorna. Från ena sidan av den veckade plåten i mitten syns ordet "east". Går man till andra sidan förvandlas det till "west". På vägen, rakt framifrån, framträder en massa människor som möts. Man skulle alltså titta på de veckade partierna från en viss vinkel från sidan, så kunde man se nya motiv. Han är också mycket fascinerad av hästmotiv. Nästan alla hans tavlor var producerade på nämnt vis.

Den andra konstnären, Lui Lifen, hade med sig måleri, teckning, skulptur, och använde sig bland annat av kalligrafi i sin konst. Bådas alster var verkligt intressanta.

Nästa veckas konstrunda vi besökte var den, som anordnades av Östra Skånes konstnärsgille. Det vill säga vi var hemma hos två av de medverkande konstnärerna: Åke Carlström och hans dotter Pia Carlström i Olseröd i Degeberga.

Bakgrunden är den att en gång i början av 1970-talet blev vi bekanta med varandra i Viken utanför Helsingborg, där jag bodde med min förre man. Åke och hans hustru Ritva var bosatta större delen av året nere på Solkusten i en liten by som hette Benalmadena Pueblo tillsammans med deras då tioåriga dotter Pia. Åke hade tidigare hus både i Hällevik, Olseröd och i Spanien.

Min man och jag tillsammans med vår då elvaårige son reste så på vår första utlandsresa tillsammans. Jag kommer ihåg att vi reste med ett propellerflygplan och att sonen och jag då fick komma fram i cockpiten och titta. Vi har foto på det, så det är sant. Vårt mål var alltså Torremolinos och Benalmadena ligger inte långt därifrån. Vi tillbringade en hel del tid med Carlströmarna och detta blev ett fint minne, inte minst för vår son. Han är numera vuxen och har två döttrar. Han fick ett infall att ringa upp Carlströms i Olseröd och fick då tag på frun i huset, Ritva.

Efter nån vecka fick jag ett samtal från henne och då berättade hon att Åke och Pia skulle vara med på konstrundan i Östra Skåne. Då bestämde vi att vi skulle träffas hemma hos dem, helst lördagen den 14 april, eftersom de väntade stor tillströmning av konstintresserade till påskhelgen. Åke och Ritva var på väg ner till Benalmadena dagen efter vårt samtal.

Sagt och gjort. Jag tittade in på Eniro, för att få vägbeskrivning och den visade sig sen vara obeskrivligt dum. Vi skulle resa från Helsingborg över Lund och bort mot Kalmar och sen ta vägen ner mot Degeberga. Det var en varm och fin dag och det gick som smort till Norra länken i Lund, men där tog chauffören fel fil och det gjorde att vi blev tvungna att vända om vid nästa broövergång. Jag brukar vara kartläsare, men beskrivningen var alltså lite svårbegriplig. Vi kom i alla fall ut på vägen mot Kalmar.

Efter ett tag tyckte vi att det var dags att ta en paus med kaffe och mackor. Vi stannade till vid en fin rastplats, som heter Ekerödsrasten. Det låg mycket vackert i skogen. Det blev gott med kaffet och mackorna och en fin avkoppling, så chauffören fick vila lite. Där fanns det en stor inhägnad, där det fanns getter. Jag såg nya små killingar, som diade så sött med vippande rumpor och så buffade de på mammorna juver. Det såg verkligen gulligt ut.

Gulliga killingar vid rastplatsen.

När vi sen skulle hitta till Olseröd blev det helt fel igen. Vi kom ända bort till Ravlunda skyttefält, där min man hade varit flera gånger, när han gjorde lumpen. Då hade vi åkt för långt, så vi blev tvingade att vända och ta en annan väg. Jo, vi lyckades i alla fall att hitta rätt. Vi parkerade och gick så in i utställningslokalen, som också är Åkes och Pias ateljé.

Det var några där, som var på väg ut, så jag väntade ett tag innan jag försiktigt frågade: Är det Åke? Vi hade inte setts på 35 år ungefär, så jag hade lite svårt att känna igen honom. Han var lika undrande, men när jag presenterade mig, så föll allt på plats. Pia var också där och det var ju helt omöjligt att känna igen henne. Åke ropade på Ritva och det blev ju kramar och välkomnande. Pia har en dotter, som är lite yngre än vad hon själv var, när vi sågs. Men dottern var mycket lik Pia som liten med långt blont hår.

Pia keramiker med sin dotter.

Åkes konst hade verkligen förändrat sig, sen jag såg den tidigare. Jag var inte så bevandrad att bedöma konst då (kanske inte heller nu), men hans tavlor och skulpturer föll mig ordentligt på läppen. Jag har ett par; Riddaren och Jungfrun, som han har gjort för länge sen. Det konstverket är uppbyggt på trä, med emaljfigurer. Det är mycket vackert och jag älskade det redan första året jag såg det nere i Benalmadena. Men då blev det inte inköp. Året därpå var vi nere igen och hälsade på och då köpte vi paret. Jag kunde inte motstå det.

Konstnären Åke själv.

Pia är keramiker och målarinna. Hennes motiv är för det mesta hönor. De hade nämligen tidigare ett hönshus innanför ett fönster till ateljén. Hennes hönor ser högst levande ut och är mycket fina. Hon hade också mindre figurer av andra djur och annat. Mycket trevligt.

Vi blev bjudna att sitta ner i deras trädgård på kaffe. Jo det ville vi gärna ha. Det kom flera gäster också, grannarna och ett annat par, som besökte ateljén. Ritva hade inte varit förberedd, så Pia kom med en djupfryst tårta. Den var inte speciellt stor och Ritva var naturligtvis orolig för att den inte skulle räcka. Jag fick ta första biten, så den blev liten, innan jag kunde se hur länge den räckte. Det blev varsina två bitar i alla fall. Men det blev som det brukar, när det ser smått ut. Det räckte till och blev över. Vi hade en trevlig samvaro.

Konstnärens fru Ritva och min "Gube"

När de andra hörde vilken väg vi hade tagit, skrattade de och sa, att bästa vägen var ju över Kristianstad och Hässleholm. Vi lydde och det var mycket lättare att hitta hem än bort.

Så i går söndag gick vi till Fredriksdals fritidsmuseum. De hade ordnat en ny utställning om böndernas tillvaro för länge sen. Där fanns också en utställning med geologiklubben i Helsingborg, som visade olika bergarter och så vidare.

Det var mycket vackert på Fredriksdal, som vanligt. Blommor blommade och buskar och träd började att slå ut i all sin prakt. Jag såg bland annat en stor vitsippsäng på håll, som jag fotograferade.

Jag tror att det var allt för i dag, så ni inte blir så trötta på mig. Ha det så bra i vårvärmen!