Vi började med att äta frukost på vårat hotells restaurang. Hotellet, kan jag för övrigt berätta, sköts av en lokal familj som ursprungligen haft ett gästhus de hyrt ut till turister. Ungefär 20 år senare så har de byggt upp en helt ny hotellbyggnad och alla i familjen jobbar med att få gästerna att känna sig välkomna. Och de är duktiga på det…

Killen som skötte restaurangen verkade jobba mellan 04:30 till 22:00 och var alltid framme och frågade om man ville ha något. Menyerna här i Ladak (och även i övriga Indien) är helt sjuka. Man får en 10-sidors manual över maträtter ifrån Italien, Indien, Kina, Europa, Israel, Japan och oftast även Tibet. Man skulle kunna äta en ny rätt varje dag och ändå besöka samma restaurang dagligen i över två månader.

Till frukost så beställde jag en Mango milkshake och en omelett med blandade ostsorter och tomat och lök. Det var helt sjukt gott och gick loss på typ 10 SEK.

Efter det så var det direkt ut till vägen där vår privata jeep stod och väntade med chaufför. Ingen annan hade nappat vilket jag var otroligt nöjd över. En bit senare på resan så skulle även min sambo få komma att känna lycka över detta.

Vi for iväg mot Himalayas mer ödeslagda trakter på slingrande vägar uppför berget. I början så kändes det hela mest väldigt skönt att bara sitta i jeepen och koppla av. Min sambo hade tänkt sova en stund under resan, något som inte visade sig vara helt lätt. Ungefär 30 minuter in i resan så var vi upp på höga, smala bergsvägar med en säker död till synes 40 cm till sidan om bilen i form av en brant och stenig bergskant. Av något skäl så lär man sig att lite blint på de Indiska förarna. De är uppvuxna i dessa områden och har inte samma höjdkänsla som man själv har när man studsar fram på ojämn grusgång längs bergskanten. På vägen upp hamnade vi bakom en konvoj av militärlastbilar men det hindrade inte vår chaufför. En efter en passerade han dessa lastbilar på utsidan av vägen och varje gång satt man på helspänn och väntade sig en flygtur utför kanten. Detta hände dock aldrig men jag var lite uppskrämd efter att ha hört skräckhistorier om bussresor i de Indiska bergen. Inga fler bussar i bergen för min del, den saken är säker...

Khardung La – Världens högsta motorfordonspass

Efter en halvtimma till så var vi uppe på Khardung La, världens högsta motorfordonspass på 5365 meter. Här klev vi ut ur bilen för att stiga in i ett vinterlandskap med snö och is kring vägen. Det fanns några toaletter och en liten restaurang samt en suvenirbutik och lite små bodar för de lokala personerna som jobbade med de små butikerna.
Jag tyckte det var väldigt skönt med den tunna och svala luften. Min sambo frös så hon fick kasta på sig en tröja och en sjal över huvudet.
Jag gick in och köpte en t-shirt som bevis för min korta vistelse här på toppen och sedan for vi vidare nerför andra sidan berget.

Här möttes vi av den absolut värsta väg vi åkt på än så länge…
Längs vägen kunde man bevittna ett par års gammal jeep som till synes hade vältrat över kanten och fått en oönskad massage av de skarpa stenklipporna. Vår chaufför bara tittade bakåt och log… Hmm, kanske var jeepen placerad där för att jäklas med turisterna eller så var det hela väldigt verkligt.

Efter ytterligare någon timma så kom vi ner till en dal med grönska. Här igenom rann en flod och dalens grönska var fylld med vilt gående jakar och åsnor. Vi stannade en sväng på en plats som hade en utmärkt rund scen för Dalai Lamas besök i dalen. Vi tog några bilder på de betandes jakarna och fick även ta del av ett möte med någon sorts ökenråtta eller rävliknande djur. En militärjeep hade även stannat här för att ta kort på Dalai Lama scenen. De fick syn på oss och bad att vi deltog i fotona. Efter typ 10 kort senare (inklusive en posering vid deras jeep) så for de vidare och vi skrattade lite åt situationen. Sen tog vi efter deras rutt vidare genom dalen.

Hela dalen var en otrolig upplevelse och skiftade hela tiden mellan vita, svarta och röda berg. Likadant skiftade det ifrån totalt ödelagd bergsmark till små gröna odlingssamhällen mitt bland klipporna. Den lokala befolkningen har på något sätt lyckats fånga upp rinnande vatten från de smältande snöklädda bergstopparna och sedan via akveduktsystem byggt styrande kanaler som levererar vatten till deras bostäder. Det hela är väldigt imponerande och i grönskan så kan man inte skymta minsta lilla torka.

Mot slutet så kom vi fram till en bredare dal där en större flod rann fram för att sedan plötsligt bytas ut mot total grönska och ytterligare lite senare stora vita och grå sanddyner. Vi åkte vidare till vårt hotell som låg mitt inne i en "by" fylld av träd och buskar. Hotellet i sig självt var väldigt fint och bara något år gammalt. Det ägdes av en Ladakisk familj och sköttes av en grupp män ifrån Nepal.
Trädgården var väldigt välskött och bjöd på stora fina aprikos- och äppelträd samt blomstrande rabatter i olika färger. Som en ridå runt hela området sträckte sig bergstoppar i olika mönster. Vi kunde se en bergskant som låg på gränsen till Pakistan som bara var 12 mil ifrån där i bodde. Området var dock tätt bebott av militära styrkor så man kunde känna sig rätt säker, och det fanns inga kända oroligheter i området.

Efter att vi slagit oss ner och fått vår lunch (vilket var överkryddat av koriander, som jag bara råkar hata) så körde vår chaufför oss till sanddynerna där det väntade en kamelrutt runt på sanddynerna. Tyvärr så visade det sig att kamelridandet var av typen safari så vi fick sitta på varsin kamel som sedan leddes runt till fots i de isolerade sanddynerna. Det hela var trevligt men jag hade hoppats på att få rida fritt på en kamel.

Vi tog den kortare turen på 30 minuter och det hela var rätt avslappnat och lugnt. Efter vår ridtur ville jag gå en sväng över området som gav känslan av en mindre savann. Jag hade spanat in en samling getter längre bort som jag ville gå och ta ett kort på. Det visade sig vara pashmina getter som tydligen är ursprunget till någon sorts fint tygmaterial.

När vi gick närmare för att ta kortet så fick plötsligt flocken för sig att förflytta sig i vår riktning. Plötsligt var vi omringade av hundratals bräkande lamm och getter men de var snälla och det hela var bara en rolig händelse.

Efter detta så åkte vi till hotellet där vi tog en lugn liten tupplur och sedan åt middag och hoppade i säng. Jag sov dock på golvet pga. av det att sängarna i Indien är 180 cm långa och sedan skarpt bryts av en träskiva vilket gör att jag inte kan ligga raklång i dem. Golvet är för övrigt nästan mjukare än sängarna så det gick bra.