Den ändlösa vyn av ett svart-gult upplyst Kairo i natten från luften är blandad med grönt lysande moskéer. Landar kring 03:30.

Möter kontaktpersonen före passkontrollen. Inga problem med visumet; går igenom passkontrollen och blir överlämnad till en annan som leder mig till parkeringsplatsen där en tredje väntar med bil, som ska köra mig till hotellet. Beväpnade vakter överallt. Två passkontroller. Innan man lämnar flygplatsområdet stannar taxin vid ytterligare en kontroll. Jag får skriva mitt namn i en pärm.

Två saker är uppenbara: många människor är inblandade vart du än går i det här landet, och beväpnade vakter finns överallt.

Alla ska ha dricks. Inte vakter då, men alla andra. I Egypten är dricks mer eller mindre satt i system. Nu har jag varit lite tankspridd och inte växlat till mig några egyptiska pund (EGP), så medveten om situationen känner jag mig obekväm som inte dricksar servicefolket på vägen. Jag frågar sedan en anställd på hotellet och han säger att både euro och US-dollar går bra.

Ett antal beväpnade vakter med olika uppgifter finns bland annat i entrén till hotellet. Vissa tillhör polisen, de är vitklädda, andra har vaktuniform eller är civilklädda. Man måste passera en metalldetektor varje gång man ska in i hotellet. Det finns ett bankkontor på hotellet (om inte annat för att de har casino) med flera vakter.

Man vänjer sig snabbt. De bara finns där.

Från England genom Frankrike, Italien och Grekland smakar vattnet sämre och sämre. Mer klor, sämre smak. I Egypten räcker det med att spola kranen; det luktar klor lång väg. Sedan ska det ju också innehålla en mängd bakterier ändå. Åtminstone är de en annan bakterieflora. En resvan kille från Australien som jag snackade med i Aten rekommenderade att borsta tänderna med kranvattnet i länder med dåligt vatten. På det viset får kroppen i sig en liten mängd som startar processen med anti-kroppar. Jag satsar på det.

AC-utrustningen utanför fönstret för ett extremt högt ljud dygnet runt, men jag var rejält trött och somnade. Tar mig upp i åtta-nio-tiden efter max fyra timmars sömn. Äter frukost. Juicen smakar klor, dricker hälften. Téet något bättre. Möter upp min medresenär från Sverige i hotell-lobbyn; jag har bokat turer via ett svenskt företag. Denna trevliga dam vid namn Venice är den enda som är med från Sverige. Jag har bara köpt landarrangemanget då jag inte flyger från Sverige. Venice har med sig vouchers m m till mig. Vi möter upp den egyptiska men hyfsat svensk-språkiga guiden. Venice kommer inte att vara med under dagen då hon mår dåligt och ändå har sett det på dagens schema tidigare (hon är född i Egypten), så det blir bara jag.

Tryckande hetta.

Vi åker först till Egyptiska muséet, sedan till pyramiderna. Vi åker i en hyrd taxi, en modern bil kan jag tillägga, med AC. Dessa går att hyra för ca 1000 kr per dag, inklusive chaufför. Övriga, vanliga, taxi-bilar i Kairo är inte att rekommendera. Du behöver bara titta på dem för att förstå varför. Trasiga, skitiga, gamla, ingen AC, små och trånga, litet bagageutrymme, väskor läggs på taket. Jag har sett ett antal med huven öppen lite här och där. Dessa bilar är alla svart-vita. Du kan se ett antal av dem på några av mina bilder.

Jag kan säga så här i perspektiv bakåt att detta sätt att ta sig runt i Kairo är det bästa av de alternativ som finns. Visst, promenera runt lite också, men stan är stor. Det är stora avstånd vart man än ska. Hettan är inte att leka med, för att inte tala om trafiken.

Jag kan inte tänka mig att någon vill köra bil som besökare i Kairo. Ofta står trafiken still. Tutan används oftare än bromsen. Folk backar rondellerna. Barn går omkring på refuger för att sälja saker till stillastående bilresenärer. Du åker bredvid överlastade pickups, åsnekärror och mopeder. De svartvita taxibilarna stannar och plockar upp eller släpper av folk precis var som helst, eller får motorstopp. Folk hänger ut från överfulla lokalbussar. Människor springer över vägen när som helst och var som helst; man måste göra det, jag gjorde det. Det är bara att gå ut i vägen och ta sig över första filen och ställa sig mellan filerna en stund om det behövs, och vänta in nästa lucka. Vissa övergångsställen är försedda med trafikljus, andra inte. Poliser finns precis överallt. De går själva ut bland bilfilerna och stoppar mopeder, tar dem av vägen av någon anledning, eller stoppar all trafik och släpper över gångtrafikanter.

Aten är ingenting i jämförelse.

Egyptiska muséet var intressant. Självklart är det den största samlingen av artefakter från forntida Egypten. Packat med folk, bilar, turistbussar och poliser. En säkerhetskontroll med röntgen och metalldetektor, sedan kan du köpa biljett och eventuellt lämna in kameran, för kamera är inte tillåtet över huvud taget, sedan en till säkerhetskontroll.

Tutankhamon-delen är mest anslående. Hans mumie låg en gång, med en ansiktsmask av guld på 11 kg och andra artefakter, i en kroppsformad behållare av guld på 170 kg. Den "kistan" låg i en annan, som låg i en tredje, alla tre kroppsformade. Den tredje låg i en stor mer fyrkantig låda, som var placerad i en liknande, och den till sist i en sjätte dito. Så, sex st lådor, den största stor som ett mindre rum, kanske fyra-fem meter lång och alla ytor är dekorerade med guld, målningar och hieroglyfer om jag minns rätt. Utöver detta fanns tusentals andra artefakter i graven. Det mesta är utställt på Egyptiska muséet, bortsett från kroppsformad låda nr 2 samt mumien själv -- dessa återfinns på fyndplatsen i Konungarnas dal, utanför Luxor. Sevärt!

Man behöver inte åka långt från city (där hotellet ligger) för att se jord-/sand-gårdar och vägar, lägre hus, åsne-kärror och hästar. Det är ingenting som tar över, det bara blandas med en mer bekant stadsmiljö med asfalt och högre hus. Det är dammigt och torrt. Att åka från muséet ut till pyramiderna är oerhört kontrastrikt.

Det finns stora områden med fattigboenden i Kairo, en speciell typ av enkla tegelhus som byggs. Längst upp sticker armeringsjärn upp. Man tar inte bort dem, om det nu är för att man kanske kommer att bygga på en till våning någon gång eller vad, jag vet inte. De är mycket vanliga i hela landet fick jag se senare.

Principen inget tak - ingen skatt gäller i landet. Har du inte tak över huvudet behöver du inte betala skatt. Egypten har 80 miljoner invånare och ökar med 1 miljon varje år. Ca 90 % av landet är obebott. Innan Assuan-dammen byggdes var det 95 %.

I Kairo 8 miljoner invånare, minst 15 miljoner med förorter; kanske uppåt 20 miljoner säger guiden. Jag gissar att det är svårt att veta och svårt att räkna. 1 miljon taxi-bilar. 200 000 bussar.

Pyramiderna: Lite av en dröm i uppfyllelse för mig, men, anti-klimax kanske just därför. Inte så spännande som jag hoppats. Och något trist med alla försäljare av vatten, läsk och krims-krams INNANFÖR säkerhetskontrollen. Jag kan ju tillägga att alla arkeologiska platser med inträde i Egypten kostar 40 EGP (ca 50 kr) för utlänningar, och 2 EGP för Egyptier. Om nu dessa säljare betalar inträde eller får vara där ändå, det vet jag inte.