Stöd Ukraina

Sofiegrahnats blogg

Onsdag 14 Januari 2009 - Koh Lanta

Jag har sprungit - jag kan springa....

Jag var ju helt säker på att jag INTE kunde springa på riktigt, men det kan jag.
Jag tog mod till mig igår o sprang på bandet, det gick ju. Inte så länge men ändå, det går verkligen!
Idag gjorde jag likadant, sprang 3 gånger...inte länge men kanske 5 minuter varje gång i allafall.
Nu låter det ju kanske inte som så stort för Er andra men för mig är det enormt. Jag har dock apont i mina höfter och hoppas inte det beror på min ringa ålder utan på träning?!
Varför får man förövrigt ont i höfterna o knäna när man bara är 35 år...för jag är inte mer?
Nu måste jag faktist ner till beachen där det spelas volley i vanlig ordning. Mackan spelar o jag får höra att han kan ha tappat några kilon av O, han som arbetar i baren som för övrigt tycker Marcus är skitsnygg o talara om det för mig varje gång (nästan) han ser mig. Å ja, han är gay och världens mysigaste. Jag vill packa ner honom i min resväska o ta med honom hem. Han hade verkligen passat in i Sverige. Sedan är han bra med Max, han blir skitsur på honom när han springer omkring o säger dumma oooooo, dumma oooo och det kan man ju förstå. Alla andra bara ler o tittar gulligt på honom. Så där kan man ju inte hålla på med männsikor.....han får bli hur arg han vill på Max när han är på det viset.
Kanske inte så låtsasarg som han blev på Lucas 4 år för några dagar sedan....han tog in honom i köket o satte på kranen o sa att han skulle dränka honom med en elak röst och på engelska så klart...som tur var för då förstod inte Lucas vad han sa....men han blev så rädd och skrek som ett rädd barn under en kran förmodligen gör...och efter det så öppnade han den äckliga sopmojjen o sa att han skulle slänga ner honom där.....sedan bråkade han aldirg mer med O. Konstigt va?
Tii och med så jag tyckte att det kan ha varit fel metod att använda......

Nehe, nu måste jag dra mig neråt även om jag mkt hellre skulle sitta här o skriva till Er.....
Saknar fortfarande inte Sverige och vill inte hem...för Er som undrar.
Hade någon bett mig stanna o gett mig flis så jag kunde leva här och sett till att huset hemma blev betalt så hade jag ju utan tvivel stannat....bara så ni vet!

kramen
Dela med andra:    

Skriv kommentar
Arkivet