Om 18 dagar vinkar jag Sverige adjö. Jag - en juldyrkare av rang - ska inte fira jul i år. Åtminstone inte på det traditionella sätt jag brukar föredra. Jag anser att det ska vara antingen eller. I år blir det ingenting. Jo, visst kanske vi dansar runt någon palm, men jag slipper julklappshetsen. Jag slipper adventsljusstakar och rädslan för att husfriden (eh, julstressen?) ska förstöras i en eldsvåda. Jag slipper magkatarr och stress och "men för i helvete prinskorvarna är slut i hela stan", att plumsa i snön och att i slutändan missa att julen ens var. Va, har Kalle Anka redan varit? Vann vi inget på uppesittarkvällen i år heller? Vänta, jag måste fan gå på toa, det här jävla julgodiset sätter verkligen igång kontoret i magen...

Det är för mig oförståeligt att jag inte lämnat Sverige under december tidigare. Jag känner ett avsky mot vad julen har kommit att bli. Vi ägnar så enormt mycket tid till att hetsa och planera, sen glömmer vi bort att njuta. Den delen som julen egentligen står för, i min värld. I min lilla fantasivärld åtminstone.

Jag rotar fram ryggsäcken från förrådet och inser att det inte alls är länge sen jag tog av mig den. 7 månader ganska exakt på dagen till och med. Häller ut sandkorn och ser om jag kan identifiera dem med stränder jag varit på. Stört omöjligt. Det ramlar ur en poolbiljett från D&D i Bangkok från ett öppet fack, och jag påminns om det taskiga vädret på väg från Koh Tao när väskan legat på regniga grusvägar. Överdraget måste definitivt tvättas.

Bali kan inte vara en bättre plats att spendera december på. Julen handlar ju om det, att njuta. Vem fan kan inte njuta på Bali så länge man inte är en svamppåverkad australiensare på JL Legian? Där i korsningen vid minnesmonumentet från terrordåden ni vet. Mindfucking och ficktjuvar. Bali är i min värld, friden personifierad. Bali är universums centrum. Det kan inte misslyckas.

Jag har ett enda projekt framför mig den här resan, förutom att njuta. Jag ska i en liten burk ta med mig en gnutta sand från de stränder vi besöker. Den här tanken har funnits hos mig förut, att på varje strand i världen jag besöker spara en näve sand för att sedan göra något av det... vad har jag faktiskt inte riktigt kommit fram till, men det kommer väl kanske klarna någon gång. Jag tror att det kan vara en rolig idé. Bra mycket roligare souvernir än fallossymbolerna du kan köpa i gatustånd på Poppies 2...

18 dagar kvar. Bikinis inhandlade på Khao san road i Bangkok ligger redan längst ner i väskan och julskinkan är redan uppäten, så nu gör jag ingenting annat än att bara vänta på att tiden ska gå. Samtidigt som jag försöker undvika rödsprängda stressögon från mina svenska julfirarvänner.

kram och frid