Moving on...

..vad trött jag blir... jag hade skrivit hur mycket som helst och sedan bröts linan innan jag var klar att posta upp dagboksinlägget. Då får det bara bli en snabb summering istället, sorry..

Vivian (övervintrad hippiekvinna på 57) höll oss vakna sista netten med att gråta och ropa på sin mammy, mommy med en gäll, gnällig röst.

Vi träffade också på en Dominatrix-kvinna som med vassa föremål gjorde diverse känsliga kroppsdelar illa med att få dem att se ut som blommor. Detta var, enligt henne, fullt normalt, det faktum att män ville betala henne pengar för det. Vi andra som försökte säga motsatsen, att det var långt ifrån normalt, var bara naiva och trångsynta. Jaha. Såg ut som en fågelskrämma gjorde hon också! :)

Dawn och jag åkte upp till Perth för att hon skulle möta upp med sn man, Steve. Vi hade beslutat att jag skulle följa med dem ut på Rottnest Island, jag hade tänkt mig dit ändå och Steve ville absolut träffa mig innan vi åkte åt skilda håll så det passade ju bra. Innan vi åkte dit ville han också se vart Dawn hade hållit hus under dessa veckor så de hyrde en bil och vi åkte tillbaka till Bunbury ett par dagar senare. Till centrets stora överraskning...så det blev en sista simtur för oss. Igen! Till Phil, marinbiologens stora glädje. En kalasdag blev det dessutom med många nyfikna delfiner med kalvar runtomkring oss.

Onsdagen tog vi färjan över till Rottnest, omkretsen på ön är ungefär 50 km, inga bilar på ön utan det är cykel som gäller. Eller lokalbussen, en buss som plockar upp och släpper av en vart man vill, gratis. Vi hyrde cyklar och cyklade omkring bland alla korallvikar och fyrar som fanns på ön. Vi bodde i Kingstown Barracks, en gammal militäranläggning som hade blivit omgjord till ett vandrarhem. Vi hade ett ganska flashigt rum...se bild :) Jag förväntar mig att bli kallad det för all framtid, tack! På Rottnest har de ett djur jag inte visste fanns...Quokka. Det är någon sorts mutering mellan en stor råtta och en känguruwannabee...ungefär 60cm lång och 60 cm hö, med en påse på magen för di små. Sociala rackare är de också, kommer ut i skymningen. Söta små kräk minsann!!

Helgen som har gått nu har jag bara slappat och njutit av att vara själv, Dawn och Steven åkte norrut i lördags och vi möter troligen upp både i Sydney och på Nya Zeeland för att säga hej i alla fall. Det har varit skitkul att lärt känna Dawn och alla andra i Bunbury, men det här blir ett litet sommarlov i fred så att säga...

Om några minuter reser jag iväg till Rockingham för att bo i en värdfamilj, det ska bli intressant att se hur det är, lite variation mot vandrarhemmen i alla fall. Jag ska vänta med att dykcertifiera mig, antingen till jag kommer över till öst eller ända till Sydamerika, dels för att det är billigare, dels för att det är skållandes hett uppe i norr, där jag hade tänkt mig göra det. 40-50 grader varmt är lite för mycket för mig just nu...och redan här nere är det mycket maneter i vattnet...

Wäll, Wäll, ska dunka in ett par bilder nu innan tiden tar slut!!
Happy 1:a advent och julmys lite å mina vägnar också!!!

Nyp i julskinkorna,
Cecilia