Det bästa med gen.rep.- föreställning är, att biljetterna är gratis, vilket jag upplever särskilt positivt vid dagens föreställning på Dramatens Stora scen, "I Lusthuset".

"I pjäsen möter vi Molly och hennes mamma Gertrude. Deras hus vid Kaliforniens kust håller på att förfalla, och i trädgården verkar inget vilja växa. Picknickbesökarna trivs däremot, och de trugar på Gertrude exotiska rätter. Men hon gillar varken konstig mat, restauranger, saker som är större än naturlig storlek eller nöjen. Och vad är det med Molly egentligen? Hon är så tystlåten, kan inte föra sig som folk, stänger in sig i lusthuset och drömmer.

När Vivian, deras levnadsglada och självständiga inneboende, börjar ta för sig av allt det som Molly älskar, inte minst mamma Gertrude, börjar deras märkliga relation snart att förändras. Kanske är Vivian gränslös?

I Lusthuset är en drastisk och sprudlande pjäs om relationen mellan mödrar och döttrar, en färgstark historia om att bryta mönster och göra sig fri från invanda roller.

Författarinnan Jane Bowles (1917-1973) var aldrig särskilt produktiv, men desto mer omtalad. Hon var gift med författaren Paul Bowles, men hade samtidigt öppna homosexuella förhållanden. I lusthuset är hennes enda pjäs, och den övriga produktionen begränsar sig till en roman (Två allvarligt sinnade damer) och sex noveller. På sin tid hyllades hon av storheter som Tennessee Williams och Truman Capote.

I rollerna Marie Richardson, Tove Edfeldt, Kristina Törnqvist, Hanna Alström, Martin Wallström, Basia Frydman, Ana Gil, De Melo Nascimento, Pontus Gustafsson, Frida Grundel, Jenny Rosén Wedin, Marianne Myrsten, Lil Terselius m fl

Översättning Staffan Holmgren
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Linus Fellbom och Emma Westerberg
Peruk och mask Nathalie Pujol, Linda Hyllengren"
(Google)

En pjäs som är svårfångad med alltför långa monologer. Kan säkert med fördel förkortas. Jag försöker fokusera på scenografi och ljussättning, men det ger inte mersmak. Dekoren är mycket detaljrik. Något plottrig. Den stjäl ibland intresset från monologerna.
En del lämnar i pausen. Glad att jag är kvar, för det blir mer dramatiskt och levande i andra akten. Framför allt vill jag framhålla Kristna Törnqvists rollprestation som starkt berusad kvinna. Kanske är pjäsvalet inte rätt för mig idag.
Undrar vad resten av Dramatenpubliken tycker?
Ska bli intressant att läsa recentionerna!