brukar man ju säga när man kommer hem. Fast i det här fallet trivdes jag kanonbra i Krakow och hade gärna stannat kvar ett tag. En härlig atmosfär blandat av god folkstämning, ljuvligt försommarväder (runt 20 grader), den gamla bebyggelsen med mera. Många faktorer som gjorde att trivselfaktorn hamnar högt på en tiogradig skala. Även om jag överraskades av en förkylning samt en pollenreaktion (som fortfarande hänger i), så glömdes den bort till en viss del av allt det där "andra" som gjorde tillvaron så härlig.

Kunde inte hitta några brister, inte ens språket var något större hinder. Man kunde lätt gissa sig till vad vissa symboler och ord betydde, man hamnade på rätt plats till slut. För övrigt fungerade en kombination av engelska samt teckenspråk alldeles utmärkt.

Nå, vad gjorde jag? Strosade mest omkring i den gamla delen av stan, kors och tvärs genom alla små gator och gränder. Satt på diverse parkbänkar och njöt av att se på alla som gick förbi. Tog en även en guidad tur genom det judiska området med dess alla synagogor, torg och restauranger. Även en tur genom "Schindler´s List" området där delar av filmen spelats in. Allt var original, men delar av området var obebott samt igenvuxet av ogräs.

Höjdpunkten på resan var besöket på Auschwitz-Birkenau. Det var samma miljö som för 65 år sedan, kändes som inget hade förändrats till det yttre i alla fall. Jag var ju där bara i knappt 3 timmar medans många av dem som hamande där bodde allt från 1 vecka till över 1 år. Går ju inte att föreställa sig hur det var att "bo" där, stå ut med psykisk och fysisk terror och så vidare. Inte så konstigt att dessa människor blev tomma i blicken efter allt de fått utstå.

Det var värt att lägga ut 90 zloty (ca 180 kr) att få se den del av vår historia som påverkat så många människor. Så åk dit!..det får oss att inse att vi har det bra i dag, även om vi har våra problem att handskas med.