The Wolseley på 160 Piccadilly har på bara några få år blivit en av Londons mest eftertraktade frukostrestauranger. Från början var den här byggnaden av arkitekten William Curtis Green ritad för att vara en bilsalong och inte alls en restaurang. Nu krävs det skicklig planering för att få ett bord - för det här är ett populärt ställe.

Det är måndag morgon och jag har tagit tunnelbanan till Green Park och promenerar genom ett vårligt London fram till 160 Piccadilly och the Wolseley. Jag behöver inte vänta en minut förrän jag får ett bord - vid tidigare försök har jag hamnat på väntelista. Matsalen är en salig blandning av olika stilar med strikt geometriska marmorgolv, doriska kolonner, romanska valv och smidesarbeten i barockstil och sammantaget blir det en överdådig matsal. Det känns som en resa i tid och rum när de alerta servitörerna svischar förbi bärandes på brickor överlastade med porslin och silvertekannor och jag funderar på om jag möjligtvis är i Prag eller Wien. En lätt kosmopolitisk atmosfär råder. Vid bordet bredvid mig diskuterar två män affärer över en laptop och på andra sidan vrider och vänder ett amerikanskt par på frukostmenyn. Alla bord är upptagna. Jag har haft tur.

Menyn har allt en frukostälskare kan önska sig såsom Eggs Benedict, kippers eller rökt böckling, omelett med rysk kaviar, pannkakor och mycket, mycket annat. Jag sneglar på faten med croissanter men beställer en Full English Breakfast. Bort med alla tankar på nyttiga frukostar med fullkornsbröd, müsli och yoghurt – är man i London ska man äta en engelsk sådan trots att det blir lite av en fläskchock. Jag ser att man kan beställa pocherat, stekt eller kokt ägg samt äggröra, omelett eller french toast. Undra hur många ägg som knäcks varje dag? Mitt stekta ägg är helt perfekt och när jag kommenterar detta så får jag reda på att det finns ”en ägg man” i köket – en kock som bara tillagar ägg.

Baconet har en fin mild rökig smak men till min förvåning är det från Holland, men korven är dock en traditionell Cumberland. Blodkorven blir ingen favorit – det brukar den aldrig bli – om jag ska äta blodkorv föredrar jag den irländska varianten med mycket korngryn i. Tillbehören är halva tomater, stora champinjoner, baked beans och naturligtvis rostat bröd.

The Wolseleys gör frukost till en skön konst – men dyr sådan. Jag betalar 20 pund för en Full English Breakfast och en cappuccino. Men jag trivs i salen med frukostätare från hela världen och känner att det är lite trevligt att oavsett om man har gympaskor och ryggsäck eller högklackat och Chaneldräkt så känner man sig välkommen.

The Wolseley
160 Piccadilly, London W1J 9EB
http://www.thewolseley.com