slutet kom inte med...

Jag kommer aldrig att glömma norra Indien, varje sekund är en upplevelse, alla ofattbara intryck. Jag är jätteglad åt mina indiska kläder som gör att jag kan gå hyfsat obemärkt bland folk, jag är så van att ha sjal över huvudet så det känns självklart (och även bra när ”hotellen” jag bott på ofta inte har vatten som räckt till hårtvätt). Enda gången jag tagit av mig hucklet är när jag försökte köpa Mount Everest Whisky 25 ml och blev nekad. Butiksägaren tog mig för indiska!

Jag kommer aldrig att glömma den lilla flickan i Varanasi som blev överlycklig över att hon fick min kapsyl att leka med. Varanasi dit pilgrimmerna färdas i tusentals för att genomföra sina reningsbad vid Ganges, den heliga floden, alldeles bredvid likbränningen. Fattiga, sjuka kan vårdas vid det stora sanatoriet vid flodkanten, det maximala att dö med fötterna i Ganges och sedan brännas där, för att återigen födas på nytt och återfödas.

Detta blev min favoritplats under mina 3 veckor i Indien, att jag kan sitta i mina indiska kläder, nere vid Ganges, och se solen gå upp klockan 04.00 och se alla som kommer för att bada/rena sig. Här kan jag lätt sitta ett helt dygn – och gör det under en helt underbar vecka

Nu för vidare färd, med tåg och oxkärra in i Nepal. Är förvarnad om att det tar tid att passera gränsen, men vill gärna göra det per fot. Nu väntar 5 veckor i Nepal, jag har en halv guide bokad, Bikram Maharajan..hur man nu kan en halv bokad. Jag ska kontakta hans chef , Madhab L Maharjan, som också driver Mandala Book Point i Katmandu och vi ska träffas och försöka lägga upp ett par olika vandraingar. Jag vet att jag vill till en Shamanby sen vet jag inte. Han har tydligen någon slags guideverksamhet och turister samlas hos honom innan de går på vandringar. Ska bli otroligt spännande. Var kommer jag att vara vid Millenieskiftet? Vad händer 2009?