Så var det dax för en liten uppdatering här i den trevliga regniga idyllen!
Familjen är här, men åker hem imorn. Är så skönt att de kan komma o dela det här med mig, för oavsett hur jag än försöker o vilka bilder jag än visar så går det inte att förklara känslan av att stå här live och se alla dessa vackra platser.

Reseguide som jag är (hobby guide iaf) så har jag visat Rosendal runt. I lördags så tog vi en obligatorisk tur till Baroniet, Skandinaviens minsta slott. Därefter en sväng till Kvinnherads kyrka. Underbar fantastiskt fin kyrka som jag tom skulle kunna tänka mig o gifta mig i. Jag går alltid in i alla kyrkor jag passerar för o se om de kan duga som plats där jag nån gång ska bli äkta maka. O denna håller måttet, därimot tvivlar jag på att det blir den ändå för risken att jag skulle gifta mig här är typ 0. Den påtänkte maken har dessutom inte visat sig på dessa bredgrader.. Min kära mor var mäkta imponerad av kyrkan att hon tittade i taket på väg ut, såg inte tröskeln, snubblade och stukade foten. Hon skrek även JÄVLARS så högt att prästen inne i kyrkan vände på huvudet. Philip (min bror) o jag asgarvade!
Vi gick förbi putbollplanen (blandning mellan fotboll & golf) görtråkigt (läses på östgötska) och diverse andra lokala platser såsom hamnen, kyrkogården o "stan".

I söndags tvingade jag även ut familjen på en TUR, (promenad/vandring) till Myrdalsvatnet. (Ja de stavas med ett T, dumma norrmän). Rutten var ca 2,3 mil totalt och tog XXX timmar att gå. HaltaLotta, (mamma med stukad fot & inflamation i hälen) gjorde inte turen snabbare men jag är glad att hon orkade hela vägen runt. Vi fick till en liten fikapaus i regnet 400 m över havet. Riktigt vackert faktiskt. Efter att ha gått förbi alla hagar med diverse kreatur så tyckte jag att det passade med en historia som började "Jag minns när jag mjölkade min första ko...." Brorsan avslutade den ganska snabbt genom att säga "Han hette David". Det blev gapskratt och ingen mer historia för min del.

Idag har vi vart på 2 TURer. Vi åkte bil till Sundal, typ grannbyn på ca 700 invånare. Där vi parkerade bilen och gick upp till TUR starten. Eftersom forsen där väldigt kalk rik så är vattnet turkost och fuktansvärt fint. Mammas sambo är ju hobby fotograf och stannade för att ta kort var 30 m, men vad gör de när jag har en ny undervattenskamera som dessutom fungerar fantastiskt bra på land. Stöttålig är den också.
Ca 30 min efter att vi lämnat bilen var vi på plats där starten för en TUR till bondhusvatnet stod på schemat.

Vackrare ställe finns nog inte! Nu hoppas jag du blev nyfiken och kollar på mina bilder också!!
Vi hann med en fikapaus och sen gick vi ända in i dalen och passerade några sjukt fina vattenfall på vägen.

Väl inne längst i dalen var de översvämning så Philip o jag vadade över vattenfallet och begav oss på egenhand utan päron till Bondhusbreen. Bergsvandring i svårighetsbrad blå. Längst in kommer man till fonnabus glaciären. OCh en bit går ner mot berget, vilket vi klättadre upp till. Bergsklättring på svart nivå, iaf om man inte har någon utrustning.

Brorsan har fått använda sina naturkunskaper och jag är väldigt säker på att jag vaknar med träningsvärk imorgon. Dagens TUR resulterade i 30 min promenad. 120 min promenad på ojämns skogsmark, 90 min bergsvandring med 10 kg packning. O slutligen så joggade vi tillbaka till bilen de sista 15 minutrana.

Resultat, TRÖTT TJEJ!

Har försökt muta brorsan o följa med på TUR upp för Malmmanganuten, ett berg på 800 m högt. Imorn åker de hem så lyckades inte där. O för o avsluta detta lilla inlägg så kan jag lägga in ett varningens ord för er fantastiska människor som har vägarna förbi Rosendal. Varning, BAJS på väg!!
(bajset ligger i stora kluttar på marken, de kommer ej flygandes men ändå!)