Nyfikenheten kan jag inte göra något åt. Inte fantasin heller när mitt inre öga ser hur folklivet kring St Louis-katedralen i Oran en gång har varit. Mina yttre ögon knappast ser något folkliv alls.

Inga ögon ser mig, eller så bryr sig ingen när jag klättrar uppför trapporna på Eglise St Louis. Skräp omkring mig. Det har brunnit. Jag känner på dörren som är låst men glipan mellan de två porthalvorna är tillräckligt stor för ögat att se vad som finns där inne....

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/07/eglise-st-louis-vad-finns-dar/