Nu ni, har jag riktigt landat i Sucre och kommit in en slags rutin vilket känns jättebra. Jag har till och med skaffat mig lite Bolivianska Buddies vilket jag hoppas kommer att göra underverk med min spanska. De har jag träffat via Fox Institut (engelskaskolan jag jobbar som volontär på), Grover är läraren jag hjälper och han pratar bra spanska, Patty & Milton är engelskastudenter där. De drar ut mig på allsköns aktiviteter. Det bor två systrar från Nya Zeeland, en amerikanska, en brittiska och ett par från England i huset också och hittills verkar alla riktigt trevliga. Jag har nu haft spanskalektioner i två veckor mer eller mindre och nu kan jag i alla fall förstå mycket av vad de försöker säga till mig. Att skapa mina egna meningar är fortfarande ganska haltande men jag kan göra mig själv förstådd hyfsat, naturligtvis med en mängd vedande och fläktande med armar och ben....:) Fram till nu har jag mest låtit som en dåligt skolad papegoja när jag försökt prata...det har blivit mest -Ja - Nej & -Jättebra som jag har lyckats kläcka ur mig...

Patty har dragit med mig och en till tjej i huset på danslektioner, vi dansar Salsa, Merengue, Cumbia, Reaggeton, ChaChaCha, HipHop osv...läraren heter Fernando och är riktigt duktig, både på att dansa men framför allt så är han duktig på att lära ut och förklara! Undra om det är något i vattnet i Skandinavien som gör att höfterna och överkroppen är som gjuten i cement på oss blekfeta vitingar...de är så duktiga på att skaka valda delar av kroppen här i takt med musiken att det är ganska genant att försöka kopiera det...:) Men det är riktigt roligt!! Det har varit dansfestival här också och jag har varit och sett en del föreställningar.

Wallyboll spelas det också friskt här. Just det, ej att förväxla med volleyboll. Det lättaste sättet att förklara det är: Tänk Norsjövallens sporthall, eller ni som inte är bekanta med den, en mycket liten sporthall med lågt i tak och väggar som inte ger något rum att springa utanför linjerna. Grundtanken är att man får och ska använda väggarna så mycket som möjligt för att förvirra motståndet. Med tanke på att sommarsäsongen startar där hemma nu är det i alla fall en liten tröst att jag inte behöver vara helt utan i alla fall! Jag har varit på en konsert med Bolivias mest lyssnade band, Broncos, de kommer från Mexico och det var rusning till stadion. 40 :- kostade biljetten och det var smäckfullt där. Förbandet spelade i ungefär en timme innan Broncos tog över, tjut och stående ovationer var riktigt roligt att uppleva, trots att det enligt mig var riuktigt dålig musik....tre låtar senare blev det strömavbrott...har aldrig varit med om något liknande. Jag gick hem efter en halvtimme för jag hade åkt på en rejäl förkylning, men det hade tydligen tagit tre timmar innan de hade kommit igång igen. :)

En dag när jag gick till institutet för att ha lektion sprang jag on på Plaza del Mayo, typ centralen här, i samma veva hörde jag en storsmäll. Det visade sig att det var gruvarbetare från Potosi som hade en lite protestaktion gående med dynamitgubbar och blev pådrivna av en mängd coca-blad. Det kändes overkligt och spännande på samma gång. Jag höll mig i utkanten en liten, liten stund innan jag tyckte att det skulle vara bäst att avvika. Jag har också varit och hälsat på Casa De Libertad, ett museum som förklara stora delar av Bolivias historia och problemen de har brottats med i sju och en halv evighet. De har haft drygt 40 presidenter på 60 år. Byter presidenter oftare än en del byter underkläder nästan... den som satt vid makten kortast tid satt bara i 4 dagar innan han blev mördad. Det är ord och inga visor. Tydligen så har stora delar av världen dessutom fått om bakfoten vilken som är Huvvestaan här i Bolivia. Jag vet inte om det är mina begränsade minnen av Geografilektionerna som spelar mig ett spratt, men jag har alltid trott att det är La Paz som är huvudstaden i Bolivia, men icket sa Nicke, det är Sucre. Vissa kontor är flyttade till La Paz men officiellt så är det Sucre.

Jag har nog tänkt stanna här i ungefär 4 veckor till innan jag ger mig av på upptäcksfärd i resten av SA. Planen är att hinnan till Peru, Argentina, Ecuador & Brasilien innan det bär av norrut på globen igen. Jag ser verkligen fram emot att se det ¨riktiga´ Sydamerika, tyvärr känns det inte som det än och delar av mig längtar verkligen hem att träffa er alla igen!!

Hör av er vettja!!

P & K,
Cecilia