Så kallas en resa med båt utmed den svenska ostkusten, från Stockholm till Västervik.

Vi har idag, tillsammans med ett par vänner, åkt den första delen från Stockholm till Nyköping.

Ca tjugo minuter före nio på morgonen steg vi ombord på fartyget Saga Lejon vid Skeppsbron i Stockholm. Solen sken från en klarblå himmel och allt talade för en fantastisk dag till sjöss.
Vid ombordstigningen betalade vi för resan. 645 kronor för en hel dags båtresa med guidning, inklusive lunch.
Direkt då vi kommit ombord serverades vi kaffe och ostfralla medan vi stävade över Stockholms ström mot Danvikskanalen och därefter in i Hammarbyleden. Danviksbron var den första av alla broar som vi passerade under denna dag. Den fick de lov att öppna för oss. Vi passerade bebyggelsen i norra Hammarbyhamnen till höger och Hammarby Sjöstad till vänster innan det var dags att köra in i Hammarbyslussen för att komma in i Mälaren.
Redan här hade vi klarat av kaffe och fralla och begav oss ut i solen på övre akterdäck. Nu passerade vi under ytterligare tre broar, varav den äldsta Skanstullsbron måste öppnas för oss.

Sedan passerade vi förbi alla kolloniträdgårdarna vid Eriksdal och Tanto. Vi passerade Årsta holmar och samtidigt under, först den gamla Årstabron och därefter den nya, båda järnvägsbroar. Sedan var det dags att passera de båda Liljenolmsbroarnas uppfällda broklaffar för att sedan komma ut i Liljeholmsviken. Till höger hade vi det flytande Liljeholmsbadet och därefter Reymers holme där ingen sprit längre tillverkas. På motsatta sidan ligger Liljeholmen där det fortfarande finns en hel del industrier kvar, bl. a Cementa. Annars bebyggs ju mer och mer av Stockholms stränder med bostäder.
Vi passerade Långholmen till höger och på vänstra sidan ligger Gröndal. Vi rundar klipporna vid Gröndal för att svänga upp i Essingesundet. Samtidigt kan vi se in mot Stockholm och Riddarfjärden. Bortom Västerbron kan vi ana stadshustornet och kyrktornen i Gamla stan.

Så passerar vi under ytterligare en bro, Essingeledens Gröndalsbro. Strax därefter börjar barndomsminnena hagla över mig. Detta är min barndoms trakter. Där ligger Ekensbergs ångbåtsbrygga där jag som grabb suttit åtskilliga gånger och metat abborre. Fisk som på den tiden inte gick att äta men som till nöds kunde ges åt katten. Stockholms vatten var, på 50-talet, inte så rent som idag.
Strax efter ångbåtsbryggan ligger Örnsbergs kanotsällskaps gröna hus. Här provade jag på kajak-/kanotpaddling redan i tio – tolvårsåldern. Sedan gled vi förbi Ekensberg där jag bodde hela min uppväxt. Ekensbergs varv är sedan länge borta och området bebyggt med trevliga bostäder.
Så småningom kommer vi bort mot Mälarhöjden och passerar Klubbensborg där man om man kommer landvägen kan besöka huset där, den av Bellman besjungna, Fader Hööks krog låg. På samma sida passerar vi sedan det fashionabla området vid Pettersbergsvägen med både gamla och nya villor som klänger efter berget, de flesta med fantastisk mälarutsikt. Därefter kommer Mälarhöjdsbadet och mitt emot ligger Fågelön och Kungshatt. Skärholmens gård passeras på vänstra sidan om båten innan vi kommer ut på Fiskarfjärden och har Jungfrusund på Ekerö till höger om oss.
Vi åker in i den allt mer avsmalnande passagen mellan Ekerö och Norsborgslandet vilket på sitt smalaste ställe kallas Bockholmssundet. Här har vi mellan oss och Ekerö den lilla ön Helgö. Där har arkeologiska utgrävningar visat att det finns boplatser som är äldre än de vid Birka, som vi kommer till efter att en stund ha åkt över Hovgårdsfjärden och Södra Björkfjärden.
Nu är det tid för oss som placerats i fartygets försalong att få vår lunch serverad, stekt lax med vitvinssås, kokt potatis och sallad. En riktigt bra lunch, som vi avnjöt medan vi lyssnade till en rejäl information om Birka, på Björkö, Sveriges första stad. Medan vi intar lunchkaffet vänder vi stäven söderut över Björkfjärden, ner mot Södertälje.
Vi går i långsam fart in i Södertälje kanal och passerar AstraZenecas huvudkontor och Södertälje-fabrik. Under den gamla Mälarbron (uppfälld) kör vi och stannar så upp i Södertäljeslussen för att åter slussa ut i Östersjön.
Efter slussningen passerar vi under inte mindre än ytterligare tre broar på väg ut i Igelstaviken. Här har vi Södertälje uthamn till höger. En stor hamn för kontainerhantering men också för både export import av bilar. Exporten består givetvis främst av Scanialastbilar som tillverkas här i Södertälje.
Strax efter Södertälje uthamn kan vi skymta vår favoritrestaurang, Glashyttans värdshus mellan de glesa tallarna på Näsets udde. Nu går vi med bra fart genom Hallsfjärden ner mot Brandalsund, där det en gång i tiden låg en försvarsanläggning som skulle skydda mot inkräktare som ville ta sig in i Mälaren. Vid Brandalsund är det idag fredligare. Här finns fina sandstränder som denna fina dag är fyllda av badande människor.
Vi kommer så ut på Järnafjärden. Passerar Ängsholms slott på norra Mörkö, och strax därefter Hörningsholms slott, innan vi går in i Skanssundet och sedan ut i Himmerfjärden.
Vi går nu rakt söderut förbi det gamla kalkbrotten på ön Oaxen där det numera ligger en gourmetkrog i den gamla disponentvillan. Det får oss att beställa var sin kall öl, i baren på akterdäck, att avnjutas i solen på akterdäck. Damerna äter glass. Vi passerar många vackra hus fint placerade vid vattnet innan vi kommer ut på öppnare vatten söder om Mörkö. Vi passerar ön Fifång på vår högra sida och har då Svärdsfjärden och Torö till vänster. Vi rundar sydöstspetsen av Askö och går ut i Yttre Hållsfjärden. Nu kan vi ute till höger se Landsorts fyrplats.
På Askö som vi passerar finns ett havsforskningslaboratorium. Ute i Hållsfjärden passerar vi så Persö, det äldsta naturreservatet i Södermanlands skärgård. Ön är fågelskyddsområde med landstigningsförbud mellan 1 februari och 15 augusti. Som varande långfärdsskridskoåkare har jag dock kunnat stiga iland där ett par gånger i januari månad sådana år då det varit bra isvintrar.
Vi går över Gupafjärden och in i det smala Sävsundet för att komma in på Tvären, en fjärd som är nästan rund och som enligt vetenskaplig forskning sägs vara spåren efter ett meteoritnedslag för ca. 450 miljoner år sedan. Här vid det vackra Sävsundet ligger ett av södra skärgårdens vackraste hemman. På andra sidan tvären ser vi tornen vid Studsvik, den numera nedlagda forskningsanlägningen för kärnkraft.
Strax efter det att passerat Studsvik är det dags för dagens strandhugg. Vi lägger till med fören mot en klippa vid Västra Stendörrens naturreservat. Här får vi ca 45 minuter på oss att göra vad vi vill. Vi som varit här förut väljer att ta oss ett dopp i havet. Vi badar i en skyddad vik där vattnet har en mycket behaglig temperatur. Detta blir en höjdpunkt på dagen.
Andra passagerare passar på att besöka Naturum, ett informationscentrum för besökare av naturreservatet. Här kan man bl. a få veta att i reservatet ”odlar” man utrotningshotade ogräs.
Åter ombord i fartyget stävar vi ut mot horisonten och har Hartsö – Enskärs naturreservat till vänster om oss. På Enskär finns en fågelstation där man bl. a ringmärker och räknar fåglar.
Då vi passerat Enskär girar vi åter västerut in på Örsbaken och har hela den vackra Vålaröskärgården till höger om oss. I det området åker man gärna skridsko på vintern då det är möjligt.
Så småningom börjar vi närma oss inseglingen till Nyköping. Samtidigt kan vi se järnverket i Oxelösund snett fram till vänster och till höger passerar vi den lilla ön Ledskär med sin fyr. På denna lilla utsatta kobbe bodde fyrmästaren Gustav Sjögren med sin hustru i många år under senare halvan av 1800-talet. Förutom att vakta fyren fanns inte så mycket att göra. Resultatet blev att hustrun födde 17 barn som växte upp på denna lilla ö.
Tittar vi nu ut till vänster, rakt söderut kan vi se Hävringe fyrplats som haft betydligt större betydelse för sjöfarten än Ledskär.
Den sista biten i mot Nyköping går mycket sakta. Den går genom en mycket smal, prickad farled, en huvudsakligen muddrad ränna mellan stora vassruggar. Evert Taube lär ha sagt att inseglingen till Nyköping påminner honom om inseglingen i floden Rio de la Plata.
Precis då vi kommer in i denna smala led går solen i moln efter en fantastisk dag.
Vid kajen i Nyköping väntar oss tre st. bekväma bussar som tar oss tillbaka till Stockholm dit vi kommer ca. klockan 21.

Man kan om man vill och har tid fortsätta denna ”Hurtigrutt” från Nyköping till Västervik. Men det får bli vid ett annat tillfälle. Det finns en tvådagarskryssning som tar allt i ett svep med övernattning i Nyköping. Blir du sugen på att uppleva en bra skärgårdskryssning kan du läsa mer på rederiets webbplats, http://www.royalcruiseline.se