Ny dag, vi kliver upp tidigt för att dels hinna före morgonrusningen, dels hinna klara av så många mil som möjligt under dagen.

Vi har fått i "läxa" av Lalli att köra in cyklarna tills mätaren står på 200 mil. Det innebär att vi inte skall köra mer än 60 km/h och att växla snällt utan att varva så mycket. Motorerna är konstruerade 1948 och bör följaktligen behandlas därefter. Efter färdig inkörning så blir det en till service innan det är klart att åka hemåt. Allt detta tar lite längre tid än vi hade räknat med, men det är bara att köpa läget, förmodligen resulterar det att vi får mera pålitliga motorer och mindre krångel senare.

Trots våra intentioner att komma igång tidigt och ha fördelen av lite trafik så lyckas vi köra vilse riktigt ordentligt. Vi börjar åka längs Olof Palme Margh, han har tydligen gjort så bra intryck här att han fått en gata uppkallad efter sig, betydligt större än den i Stockholm. Redan efter 20 minuter är vi totalt lost, vi försöker tänka lite logiskt och välja stora vägar som ser ut att gå åt rätt håll. Hopplöst, vi hamnar in i industriområden, marknadsplatser, återvändsgränder, vägbyggen och alla slags smågator, överallt kryllar det av folk som är på väg till jobbet. Trafiken tätnar allt mer, morgonrusningen börjar.

Till slut börjar Bertil:s yrkesinstinkter ge sig till känna. Vad gör man när man är vilse i en okänd stad? Man frågar taxichaufförer, dom hittar. Vi stannar och frågar vid varannan korsning och se, efter en fyra fem frågor börjar det arta sig, vi befinner oss på en huvudväg ut ur stan, åt rätt håll!

Fördelen med att köra i trafikkaos i två och en halv timme är att vi lär oss motorcyklarna lite bättre, inte så många motorstopp längre. Maskinen har två egenheter i tät trafik, motorn blir överhettad, vilket ger en lägre tomgång (lägre än de 200 varv den har normalt), samt att kopplingen inte kopplar ur helt vid ökad temperatur. Inget av dessa saker minskar antalet motorstopp, vi blir duktiga på att starta snabbt. Våra medtrafikanter kommer med "glada" tutningar för att heja på oss.

Äntligen fri väg, dags att åka in någonstans för att äta frukost. Lastbilsfiken är bra, stor parkering och trevlig personal. Förmodligen är dom inte så vana vid turister, vi blir alltid erbjudna varsin mugg vatten när vi kommer. Trevligt, men olämpligt, om vi inte vill tillbringa de närmaste tre dagarna på muggen. Alla lasbilsförare tycks vara vegetarianer, det är bönröra, potatisröra och bröd som gäller. Mycket gott, man kanske skulle bli vegetarian. Brunch för två, inklusive varsin Pepsi och en liter buteljvatten går på ca 15:-.

Vi fortsätter tills vi har åkt ca 10 mil, ungefär halvvägs till Agra. Avsikten är att hinna fram till Lalli till kl 5. Når vi närmar oss stan så tätnar trafiken igen, det som inte riktigt ska hända händer. Vid ett extra trångt trafikljus tappar vi bort varandra, vi har båda tänkt på att vi borde ha en plan för hur vi gör i en sådan situation, tyvärr har vi inte pratat om det än. Det resulterar i att vi, var för sig, gör precis likadant. Väntar en stund på att den andra skall dyka upp varpå vi åker en sväng tillbaka och letar. Konsekvensen av att vi känt varandra i 25 år innebär att vi förmodligen gör detta exakt samtidigt, resultatet blir att vi missar varandra totalt. Vi åker var för sig till Lalli, Bert med GPS, Bertil navigerar efter diffusa minnen av en karta. Bert som kommer fram ca en timme tidigare går till ett internettcafe och tankar upp gårdagens filer.

Framme hos Lalli ursäktar vi oss igen att vi fortfarande inte har växlat några pengar, men det verkar OK ändå. Vi vill åka hem ganska snart eftersom Kerstin skall åka hen med flyget ikväll och vi har beställt middag av vår lägenhetsskötare Mahesh. Det hinner bli mörkt innan vi åker från Lalli, vi GPS-navigerar genom rusningstrafiken. Trots att det blir svalare på kvällen blir man genomsvettig av koncentrationen att försöka undvika några större incidenter. Visste ni att vänster-regeln gäller även inne i rondeller, trafiken i rondellen stannar för inkommande trafik från vänster, spännande.

Slutresltatet blir dock att våra mätare står på 90 mil.

Vi käkar middag (vegetariskt men mycket gott), Bertil åker med Kerstin till flyget och vinkar av.