Jaha då har man sett det, ett underverk skapat av naturen som nästan alla känner till, nämligen Grand Canyon. Var det nåt att ha då?

Dagen börjar med tidig avfärd från Bryce canyon för en 3 timmars resa. Jag bestämde mig när jag planerade resan för att besöka den norra sidan av Grand Canyon dit bara 10 % av alla besökare åker. 90 % besöker södra sidan som är mer turistanpassad. Anledningen till valet av norra sidan är att denna kant ligger högre upp och att inte så många har varit där, dessutom fick jag tag på boende inne i parken. Vägen in i parken gick uppför och genom tunga skogar. Närmsta samhälle ligger en timmes färd bort. När man närmade sig slutpunkten började de avgrundsdjupa stupen skymtas förbi.

Väl inne i parken kunde man bege sig till olika utsiktsplatser, till vissa behövdes det köras en längre sträcka med bil. Överallt visas de enorma bergen som skjuter upp från botten av denna kanjon, så djupt ner som 1600 m på vissa ställen. Jättesvårt att ta kort som ger upplevelsen rättvisa. Det är helt enkelt en fantastisk känsla att stå på kanten och titta ut över avgrundsdjupen och de mäktiga klipporna som skjuter upp mot himlen. Roligt att se alla som försöker ta spektakulära kort där de ska klättra ut på en sten utanför stängslen eller folk som ska hoppa upp i luften samtidigt som en annan person ska tajma in ett kort. På vissa ställen kan man se över till andra sidan. Sa jag att denna skapelse är 46 mil lång!

Jag ville även testa på en liten del av vandringen som går från norra till södra sidan ned genom kanjonens botten. Denna tripp tar 2 dar att utföra och jag gick bara en halvtimme nedför men man hann ändå komma en bra bit när det snabbt gick nedåt. Det var mulet nästan hela dan vilket gjorde det behagligt att vandra omkring, solnedgången fick man också en skymt av, vackert! Sedan var det ca 100 m till sängen.

Det finns verkligen en bra anledning till att denna canyon kallas the Grand canyon.